J Wilhelm Nordenson

2 Nordenson, Johan Wilhelm, son till N 1, f 18 febr 1883 i Paris, d 12 mars 1965 i Sthlm, Osc. Mogenhetsex vid Nya elementarskolan i Sthlm 15 maj 01, inskr vid UU 23 sept 02, FK där 15 sept 04, MK vid Kl 11 rnaj 07, FL vid UU 15 sept 08, ML vid Kl 9 sept 11, disp vid UU 30 nov 12, MD där 31 maj 13, amanuens vid oftalmiatr kliniken i Uppsala 1 jan 14–31 dec 15, tf överläk vid Akad sjukhusets i Uppsala ögonavd somrarna 14 o 15, vid Serafimerlasarettets i Sthlm oftalmiatr avd somrarna 16–19, doc i oftalmiatrik vid UU 8 febr 15, vid Kl 21 febr 16, disp vid UU 17 maj 18, FD 31 maj 18, tf prof i oftalmiatrik 1 sept 22–dec 27, prof 9 dec 27–juli 31, allt vid UU, prof i oftalmiatrik vid Kl 22 juli 31-29 (k beslut 6) febr 48, överläk o förest vid Serafimerlasarettets ögonpoliklinik 31–41, ordf i styr för GCI 33–36, i Internat oftalmologrådet 33–50, i Sv oftalmologförb 34–51, överläk vid KS:s ögonklinik 41-48, v dir vid KS 43–44, ordf i fullm för Nobelstiftelsen 48–51. – LVA 40.

G 1) 20 sept 1917 (–24) i Gävle, Staffan, m sjuksköterskan Ellen Maria Andersson, f 10 april 1887 där, d 24 juni 1925 i Malmö (enl db för Osc, Sthlm), dtr till snickaren Carl Erik A o Johanna Wist, samt omg m ML Ivar Kristian Kling; 2) 12 april 1947 i Sthlm, Engelbr, m Mina-Marion Karoline Anna Kling, f 30 dec 1898 i Frankfurt am Main, d 6 juni 1979 i Sthlm, Osc, dtr till ingenjören A K o Amalia Keller.

I Uppsala blev A Gullstrand (bd 17) Wilhelm N:s lärare och vän. N.s matematiska begåvning och sinne för optik blommade upp, och han skrev sin medicinska avhandling om formen på linsens ytor i människoögat. Linsen var starkast krökt centralt och planade ut mot periferien. Den främre ytan kunde uttryckas som en parabel och den bakre som en ellips; vid ackommodation var båda ytorna hyperbler. Ögats lins saknar blodkärl och får sin näring genom kammarvattnet. För linsens skapande under fosterstadiet krävs blodkärl, och linsanlaget omges därför tidigt av en kärlkapsel, vilken sedan resorberas innan fostret föds. N följde förloppet hos kalvfoster och redovisade hur kärlkapseln bildas och resorberas. Denna undersökning blev hans avhandling för fil dr-graden.

N använde Gullstrands binoculära ögonspegel för att konstruera en kamera som gav stereoskopiska bilder av ögonbotten; denna blev ett viktigt hjälpmedel, eftersom man vid diagnostik av hjärntumör iakttar om synnervsinträdet buktar fram (staspapill). N bestämde även brytningsindex för synhinnan. Vi ser detaljer med "gula" fläcken på synhinnan; det "gula" visade sig vara ett likfenomen.

N strävade efter att sprida ögonsjukvården över hela landet. 1919 hade Sverige sex sjukhusavdelningar för ögonsjukvård, den nordligaste i Uppsala. N satte som mål att varje landstingsområde borde ha en sjukavdelning med ögonspecialist. För att bli överläkare på lasarett fordrades bl a tre tjänsteår. Under sin tid i Uppsala utbildade N ögonläkare som arbetade två år på kliniken och skrev en avhandling som gav ett tjänsteår. Genom den kraftiga nedskärning av försvaret som inleddes under 1920-talet blev militärläkarbanan allmänt sett ej längre lika attraktiv som tidigare; N såg då till att de nya ögonläkarna samtidigt fick militärläkartjänster som grund för sin försörjning, när de praktiserade som ögonläkare eller var konsulter på lasaretten. På detta sätt blev bl a hela Norrland försörjt med ögonläkare. N reste också personligen till motsträviga landsting för att driva sin sak. När F Ask (bd 2) ville bygga ut ögonkliniken i Lund och ge den hela Skåne och södra Småland som upptagningsområde angrep N honom hårt och lyckades hejda planen ("slaget vid Lund"). Lasarettens huvuduppgift hade varit kirurgi, och läkarna hade viss utbildning för ögonvård. Men vid generationsskiften var de unga kirurgerna vana att få hjälp av ögonspecialister. I slutet av 1940-talet hade N:s mål uppnåtts: minst en ögonläkare i varje landstingsområde. En annan stor fråga var hur pensions- och sjukkasseväsendet skulle byggas upp. Även här kom N med genomtänkta och klart framlagda synpunkter. Som ordförande i Internationella oftalmologrådet kom hans förmåga att brygga över motsättningar väl till pass. Han lyckades 1950 lösa den sedan början av seklet diskuterade frågan om standardisering av synprövning samt om synkrav för dem som är förare i internationell trafik till lands, sjöss och i luften.

N var lång till växten, hade ett ståtligt yttre och var en representativ världsman. Studenterna imponerades av hans eleganta föreläsningar, koncisa och formfulländade men alltför abstrakta för auditoriet. Han behöll livet ut den stavning han lärt i skolan, och han införde sv ord för medicinska termer, men dessa var svårare att förstå än de vedertagna. Man fick inte säga "glasögon" utan det språkligt korrekta "ögonglas". Han ville avskaffa differentierade betyg för medicinarna och använde en stämpel "Med beröm godkänd" i tentamensböckerna. Med sitt formella och kyliga intellekt och genom en viss blyghet drogs N inte till det vardagliga arbetet med patienter.

Livet igenom hyste N stor beundran för Gullstrand. Han ansåg att denne – liksom han själv – inom vetenskapen sysslat med ting som stod ovan även ögonläkarnas horisont. N skrev 1930 en nekrolog över sin lärare och ägnade sin ålderdom åt en utförlig levnadsteckning, som nådde en internationell publik.