Gustaf Murray

2 Murray, Gustaf, bror till M 1, dp 19 mars 1747 i Sthlm, Ty, d 4 maj 1825 i Västerås. Inskr vid UU 29 maj 60, vid univ i Göttingen 67, mag där 4 juli 68, doc där 68, åter i Sverige 69, prästv i Uppsala till pastorsadjunkt i Tyska förs i Sthlm 20 april 70, v pastor där 3 dec 71—72, en av stiftarna av Samf Pro fide et Christianismo mars 71, sekr där 79—80, pastoralex i Uppsala 5 nov 73, hovpredikant hos hertig Karl 26 mars 74, TD vid UU 6 juni 79, kh i Jakobs o Johannes förs i Sthlm 2 okt 80 (tilltr 1 maj 82), assessor i Sthlms stads konsistorium 7 maj 82, fullm i riksens ständers bank juni 86—13, led av ecklesiastikberedn 92, av komm ang bl a förbättring av kyrkohandboken 7 okt 93, kaplan i KMO 24 nov 94-09, kh i Nikolai förs i Sthlm o preses i Sthlms stads konsistorium 15 juli 01, kh även i Skå o Sånga, Sth 28 okt 05 (tilltr 1 maj 06), led av komm ang förbättrad fattigvård i Sthlm 21 maj 05, av Dir över allm fattigvårdsinrättn där 07, av tabellkommissionen 09, riksdagsman 09—10, 10 urt, 12 urt, 15 urt o 17-18 urt (led av statsutsk 09-15 urt), överhovpredikant 12 juni 09—30 april 18, preses i hovkonsistoriet 21 juni 09, ordensbiskop från 3 juli 09, adl 19 nov 10, biskop i Västerås stift från 11 sept 11 (tilltr 1 maj 13).

G 20 febr 1783 i Sthlm, Jak o Joh, m Christiana Margareta Lamberg, f 16 aug 1765 där, Jak, d 1 nov 1832 i Västerås, dtr till biskopen Eric L (bd 22, s 196) o Elisabet Margareta Liedberg.

M växte upp tillsammans med fem syskon i kyrkoherdebostället i Tyska församlingen i Sthlm. Redan som treåring sade han sig vilja bli präst. Efter undervisning i hemmet påbörjade M 1762 på allvar sina universitetsstudier vid UU. Vid sidan av de teologiska studierna åhörde han föreläsningar av Linné och Ihre. Sommaren 1767 reste M till Göttingen för att vidareutbilda sig. Där befann sig redan hans två äldre bröder Johann Philipp, professor vid filosofiska fakulteten, och Johann Andreas (M 1). Under sina två år i Göttingen läste M bl a för orientalisten J D Michaelis, som blev hans vän för livet. När M fick magistergraden var Johann Philipp såsom dekanus promotor för filosofiska fakulteten. Innan M i juni 1769 lämnade Göttingen för att resa hem blev han ledamot av Kgl teutsche Gesellschaft och Vetenskapssocieteten där.

Redan från det M var 15 år hade han fått hjälpa sin far i Tyska kyrkan, bl a genom att hålla bönestunder. Denna tjänstgöring gav honom praktisk erfarenhet och när M återvände från Göttingen fick han ganska snart börja hjälpa sin sjuklige far med predikningarna, från 1770 som pastorsadjunkt. Därefter övertog M till stor del faderns ämbetsuppgifter och efter dennes död förordnades han till v pastor i församlingen under nådåret.

Efter återkomsten till Sthlm hade M lärt känna överhovpredikanten C M Wrangel, som 1758—68 varit prost över de sv församlingarna i Nya Sverige. Vänskapen resulterade bl a i att M, som yngste ledamot, kom att tillhöra grundarna av samfundet Pro fide et Christianismo, instiftat 1771 efter engelsk förebild. Kontakten med Wrangel kom troligen även att inverka på M:s ämbetsbana eftersom han genom denne blev välkänd vid hovet. 1773 erbjöds M tjänsten som sv pastor i Konstantinopel. Osäker om han skulle acceptera eller ej frågade han Gustav III till råds. Kungen ställde en snar anställning vid hovet i utsikt och M stannade i Sthlm; året därpå utnämndes han till hovpredikant hos prins Karl. M blev såväl prinsens som Hedvig Elisabeth Charlottas biktfar. Med tiden uppstod en nära vänskap mellan prins Karl och M. Liksom prinsen var M aktivt engagerad i de olika ordenssällskap som fanns i Sverige vid slutet av 1700-talet.

1780 utnämndes M till kyrkoherde i Jakobs och Johannes församling i Sthlm, där han blev kvar till dess han 1801 blev pastor primarius i Storkyrkan i Sthlm. Tjänsten där lämnade han tolv år senare då han tillträdde biskopsämbetet i Västerås. Under sin långa tid som kyrkoherde i Sthlm arbetade M främst för en förbättrad fattigvård och undervisning. I Jacobs och Johannes församling infördes utökade kollekter för de fattiga. Dessa uppsöktes, förtecknades och klassindelades vid flera tillfallen för att tillräckliga bidrag skulle utgå. M verkade även för ett arbetshus på frivillig basis, ett projekt som godkändes av K M:t 1796. Redan följande år stod ett stenhus klart och 28 nov 1797 stadfästes Jacobs och Johannes fattigvårds- och arbetsinrättning. Genom denna (senare kallad Norra frivilliga arbetsinrättningen) gavs arbetstillfällen till arbetslösa fattiga. Även hjälpbehövande från de övriga norrmalmsförsamlingarna bereddes plats. M genomförde också, med hjälp av donationer, ett särskilt premiesystem för församlingens egna fattiga. Varje månad utdelades flitpengar som uppmuntran och extra understöd. När M lämnade församlingen kunde han visa att arbetshuset bar sig och att dess kassabehållning var god. Det var kvar i samma byggnad till 1900.

Redan vid ett av de första kyrkorådssammanträdena som M bevistade i Storkyrkoförsamlingen tog han upp frågan om församlingens fattigvård. Han informerade om de anstalter han vidtagit i Jakobs och Johannes församling. M föreslog att ett nytt och bättre fattigvårdssystem efter de rikdinjer han dragit upp under sin tidigare tjänstgöring skulle införas även här. 2 jan 1802 utfärdades Reglemente för en inom Sthlms Storkyrkoförsamling inrättad särskild fattigvård. Genom detta indelades församlingen i olika områden, inom vilka förmögnare församlingsbor frivilligt skulle åta sig överinseendet och genom flera årliga hembesök hålla sig underrättade om de fattigas hjälpbehov. M:s stora intresse för stadens fattigvård renderade honom ledamot-skap i den 1805 tillsatta kommittén för en förbättrad fattigvård i Sthlm och ett par år senare i dess efterföljare, Direktionen över allmänna fattigvårdsinrättningen i Sthlm.

1802 införde M efter utländska förebilder, främst v Rumfords insatser i Bayern, den s k soppinrättningen i sin församling. Under vintrarna utspisades de fattigaste i s k sopphus, där de förutom mat även fick gratis ved. I en redogörelse 18 jan 1806 framhöll M att det under fyra månder 1805 i sopphuset vid Munkbron utdelats 9 379 portioner kött- och ärtsoppa samt 10 famnar ved.

M ivrade även för undervisning av de fattiga. Genom Samfundet Pro fide et Christianismo verkade han för inrättandet av kateketskolor (skolor där vuxna kunde få lära sig läsa på sön- och helgdagar). 1784 grundade samfundet tre sådana i Sthlm. Det utgav även religiös och annan uppbyggande litteratur. En i skolorna flitigt använd bok var M:s Barna-bok, utgiven 1780 och tillägnad kronprinsen.

När M tillträdde sin befattning i Storkyrkoförsamlingen fanns där en 1794 inrättad fri- och fattigskola med 12 elever, vilken i första hand drevs med hjälp av donationsmedel. Fattiga barn fick här oberoende av kön eller ålder fri undervisning i syfte att senare kunna övergå till något hantverk. Förutom skolmateriel fick barnen bidrag till skor och kläder. För att effektivisera undervisningen införde M längre studieterminer och anställde ytterligare en lärare för flickorna.

1811 utnämndes M till biskop i Västerås stift men han tillträdde först 1813. Året förut stadfästes nämligen efter flera års arbete en ny fattigvårdsorganisation för Sthlm och det är förklarligt att M ville se denna i hamn före flyttningen.

Som pastor primarius och biskop var M självskriven ledamot i prästeståndet under riksdagarna. Han bevistade samtliga mellan 1809 och 1818. 1823 hade han K M:ts tillstånd att vara frånvarande. M deltog visserligen i flera diskussioner inom ståndet men visade inte något större intresse för rikspolitiken.

M slutade sina dagar som biskop i Västerås men det är genom sina insatser för Sthlms fattigvård och sin barnabok som han blivit känd för eftervärlden. Under sin tid i Göttingen och genom sina utländska vänner kom han troligen redan i yngre år i kontakt med de humanitära strömningar som trängde fram i Europa under 1700-talet och nådde Sverige i mitten av seklet.