Einar C L Naumann

3 Naumann, Einar Christian Leonard, kusinson till N 2, f 13 aug 1891 i Hörby, Malm, d 22 sept 1934 i Aneboda, Kron. Föräldrar: förste provinsialläkare Johan Leonard N o Clara Sofia Göthilda Berling. Elev vid Jönköpings h a l ht 00, vid Lunds h a l ht 06, studentex där 1 juni 09, inskr vid LU 3 sept 09, eo amanuens vid zool instit där 6 okt 11Cht 13, verkställde på uppdrag av Sveriges geol undersökn (SGU) flera utredn:ar om sv sjöars biologi o bildmhist 12–19, FK vid LU 31 maj 13, assistent o biolog vid Södra Sveriges fiskerifören (SSFF) 13–25, innehade olika amanuenstjänster vid botan instit vid LU 7 mars 14–31 dec 17, FL 29 maj 15, disp 24 maj 17, FD 31 maj 17, doc i botanik (från 11 nov 20 botanik o limnologi) 13 juni 17, assistent i växtfysiologi 18–20, allt vid LU, grundade tills med prof A Thienemann en internat fören för teor o tillämpad limnologi 22, tf på hela o delar av professuren i (systematisk) botanik vid LU 16 dec 24–29, förest för Limnol laboratoriet i Aneboda från 1 juli 25, prof i limnologi vid LU från 31 maj 29. - LFS 28, LVVS 31, LLA 32.

G 27 febr 1926 i Aneboda m Signe Gurli Karolina Nelson, f 29 jan 1894 i Chicago, 111, USA, d 8 okt 1961 i Lund, Domk, dtr till lantbrukaren Gustaf N o Alma Ahl.

Einar N hade på båda föräldrarnas sida nära kontakter med LU. Modern var dotterdotter till lundazoologen Sven Nilsson. N:s lärare i zoologi vid universitetet var Hans Wallengren och i botanik Bengt Lidforss (bd 22) och Otto Nordstedt.

Redan 1910 kom N första gången till SSFF i Aneboda för att studera sötvattnens lägre organismvärld. Han återvände därefter dit varje sommar ända till 1934, då han hastigt avled där. I Aneboda samarbetade han med fiskeribiologen Oskar Nordqvist, grundaren av SSFF. Vid stranden av sjön Stråken grundade N ett eget limnologiskt laboratorium, som stod klart 1927 och som två år senare införlivades med LU.

Med produktionsbiologiska problemställningar och praktisk tillämpning av grundforskningsresultat erbjöd verksamheten i Aneboda en högst stimulerande miljö för N. Kontrasterna mellan naturligt närings- och organismfattiga vatten å ena sidan och fiskeriföreningens gödslade dammar med vatten färgat av alger i massutveckling å den andra var synnerligen påtagliga. Observationerna utvidgades med experiment och sambanden mellan näringstillgång och produktion klarlades. Frågeställningar kring sötvattnens produktionsbiologi var en starkt markerad forskningslinje hos N. Bland en mängd detaljundersökningar — vilkas resultat regelmässigt infogades i övergripande limnologiska diskussioner — bör särskilt framhållas hans viktiga studier över planktondjurens närings biologi där han påvisade den rika utvecklingen av djurplankton i växtplanktonfattiga brunvattensjöar. Betydelsen av detritus och bakterier som näring för filtrerande planktondjur slogs fast.

Ur produktionsbiologin utvecklades den regionallimnologiska forskning som N ägnade mycket stort intresse. Resultaten från den analyserande verksamheten sammanfogades till regionallimnologiska synteser. N arbetade på ett utpräglat ekosystemorienterat sätt långt innan begreppet ekosystem infördes. Hans doktorsavhandling behandlar sambanden mellan omland och inlandsvatten. N påvisade, att tillförseln av löst och partikulärt material från tillrinningsområdet präglar vattnet, dess organismvärld och slutligen dess bottenavlagringar. Ett sötvatten måste således i första hand bedömas efter omgivningarnas beskaffenhet. De småländska moränerna är rika på järn, som utlöses och tillförs sjöarna, vars sediment därför är starkt järnhaltiga. Förekomsten av olika typer av sjömalm, den regionala utbredningen av malmsjöar, sjö-och myrmalmernas bildningshistoria samt undersökningar över järnbakterier behandlades av N i en lång rad arbeten. Erfarenheterna från de produktionsbiologiska och regjonallimnologiska undersökningarna förde (direkt över till sjötypläran. Med vattnens kemiska miljöfaktorer som grund uppställde N 1919 två sjötyper, den oligotrofa och den, eutrofa. Den förra har ett vatten fattigt på närsalter, framför allt fosfor och kväve, den senare är näringsrik. Oligotrofa vatten utmärks av låg, eutrofa av hög produktion, primär såväl som sekundär. Det är således näringsbasens bredd som avgör produktionens höjd. Efter hand som erfarenhetsmaterialet utökades, blev det klart, att den oligotrofa gruppen borde uppdelas ytterligare, bl a i en harmonisk oligotrof (oligotrof sensu strictu), en alkalitrof (kalkrik, fattig på humusämnen) och en dystrof (kalkfattig, rik på humusämnen) typ. De båda sistnämnda karaktäriserades som produktionsmässigt disharmoniska.

Bland N:s arbeten inom limnologins övriga forskningsområden kan nämnas hans undersökningar över storväxtvegetation, över ythinnans (neustons) alger och djur, över hinnkräftan Daphnia magna som ekokemiskt testdjur, över odling av planktonorganismer och de talrika verken om tekniska hjälpmedel för limnologiska undersökningar i fält och på laboratoriet.

N var internationellt orienterad. Han gjorde resor till flertalet europeiska länder och upprättade ett rikt förgrenat kontaktnät med forskare. Hans arbeten fick vid spridning; så finns t ex den regionallimnologiska artikeln Ziel und Hauptprobleme der regionalen Limnologie (Botaniska notiser 1927) även i tjeckisk (1924), engelsk, rysk, fransk, italiensk och serbisk version. N föreslog 1921 att en internationell limnologförening skulle bildas och förverkligade följande år tillsammans med prof August Thienemann denna idé då Internationale Vereinigung für theoretische und angewandte Limnologie grundades i Kiel. Praktiska arrangemang för regelbundet forskarutbyte mellan dåtidens limnologiska centra i Aneboda, Plön (Holstein) och Lunz (Österrike) vidtogs redan 1928.

Resultaten från N:s limnologiska grundforskning omsattes ofta direkt i tillämpning, och praktiska vattenvårdsproblem initierade grundforskning. Som inom så många andra områden av limnologin var N även här långt före sin tid. Hans forskning kom fiskeriverksamhet, vattenförsörjning, avloppsvattenbehandling och allmän vattenvård till godo. I de tidigt utarbetade planerna för 1939 års internationella limnologkongress i Sverige föreslog N Limnologi och teknik som en av huvudrubrikerna. Limnologins stora betydelse betonades vid inrättandet av den personliga professuren för N och ämnets samhällsnytta har senare framhållits i motiveringen för inrättandet av en fast professur med verksamheten förlagd till institutionen i Lund och fältstationen (Einar-Naumann-Laboratoriet) i Aneboda. N blev världens första professor i limnologi. Övriga utövare av limnologisk forskning och undervisning hade till titeln fogade benämningar på andra ämnesområden, exempelvis botanik, zoologi och hydrobiologi.

Förteckningen över N:s vetenskapliga publikationer upptar 297 nummer. Bland dessa kan nämnas Sötvattnets plankton (1924), den grundläggande Limnologische Terminologie (1931) och volymer om plankton, sediment och regionallimnologi i handbokserien Die Binnengewässer. Genom idérikedom, energi och självständighet utvecklade N på kort tid limnologin — "sötvattnens naturlära" — så att ämnets betydelse inom landet blev allmänt erkänd. Långt före utnämningen till professor var N en av den internationella limnologins förgrundsgestalter.

N har karaktäriserats som en omutlig sanningssökande kraftnatur, som aldrig sparade sig då det gällde vetenskap. Ofta arbetade han med flera olika forskningsproblem samtidigt. Apparitionen av en "övermåttan stark och modig man, som för att avleda sin samlade inre energi måste högljutt och under stora gester tillgripa språkets mest uttrycksfulla kraftord" parades emellertid med ett inre väsen där den bullrande kraften var "förbytt i känslighet, nästan vekhet, och modet i vemod — där mötte man en djup disharmoni" (Wallengren).