Tillbaka

Gustaf Naumann

Start

Gustaf Naumann

Läkare (kirurg), Medicinhistoriker

2 Naumann, Gustaf, son till N 1, f 8 mars 1846 i Lund, d 27 febr 1925 i Sthlm, Maria. Elev vid Katedralskolan i Lund, vid Nya elementarskolan i Sthlm, avgångsex där maj 67, inskr vid UU 12 juli 67, med fil ex där 14 sept 69, stipendiat i fältläkarkåren 31 mars 73, MK vid UU 28 maj 73, uppbördsläk bl a på flottans fartyg af Chapman somrarna 73–75, innehade olika läkartjänster i Mariestad somrarna 76 o 78, ML vid Kl 26 maj 77, amanuens vid Serafimerlasarettets kir avd 1 juni 77juni 78, lasarettsläk i Helsingborg 16 april 79juli 98, led av stadsfullm där 8698, inskr vid LU 8 maj 91, disp där 9 maj 91, MD där 30 maj 91, överläk vid Sahlgrenska sjukhusets kir avd 23 juli 983 mars 11, ordf i Gbgs läkaresällsk 0102, i styr för Gbgs läka-refören 0111, v ordf i styr för Allm sv läkarefören 02-11.  LVVS 98.


G 30 okt 1879 i Hassle, Skar, m Julie Elisabeth v Essen, f 12 juni 1861 i Leksberg, Skar, d 23 mars 1931 i Sthlm, Engelbr, dtr till majoren Jakob Magnus v E o Clara Catharina Johanna Sandströmer.

M lärde sig kirurgi under ett år hos C G Santesson på Serafimerlasarettet. Under sju månader 187879 besökte han erkända kliniker i Tyskland och Wien. I sin reseberättelse framstår N som saklig och kritisk och ej benägen att falla för auktoriteter. Han såg hur antiseptiken, huvudsakligen med karbol, tillämpades och hur man lade stora antiseptiska förband. Han studerade också tekniken vid de på denna tid vanliga operationerna vid tuberkulos i ben och leder. Denna kirurgi skulle på ett drygt decennium revolutioneras genom aseptiken. Det blev möjligt att angripa organ och kroppsdelar, som varit stängda för kirurgen. 1890-talet fick se bukkirurgins genombrott.


De nya kunskaperna hämtades i utlandet och N reste flitigt i Mellaneuropa, besökte ledande kirurger och deltog i kongresser. I Helsingborg var han ensam läkare vid det nya lasarettet. Trots arbetsbördan skrev N som akademisk avhandling en bred översikt över struma och strumabehandling. Han verkade även aktivt i landstinget, stadsfullmäktige och hälsovårdsnämnden. Allt nytt prövades och rapporterades för kollegerna som kasuistik. Åren gav erfarenhet och det gällde att ur de djärva pionjärernas framgångar och motgångar vaska fram vad som kunde användas i rutinarbetet. N granskade olika kirurgiska frågor genom omsorgsfulla litteraturstudier och med den erfarenhet han själv vunnit. Han publicerade en rad kliniska översikter, utmärkta av saklighet, sans, reda och koncis stil.

N blev i Gbg till en början en omstridd person. Han efterträdde den glade och lättsamme A Lindh (bd 22), och kärv och hetsig var N i allt dennes motsats. Staden hade som överläkare velat ha J Borelius (bd 5), som var yngre och som gjort sig omtyckt på sjukhuset. N skrev själv att "göteborgarna komma i regel först då till mig, då någon utifrån sänt dem" (brev 1902 till J Berg, bd 3). Kollegerna insåg dock snart hans kunskaper och hur vederhäftig han var, en rakryggad stridens man. Han visste precis hur han ville ha det och med kraft ledde han sitt lasarett och sin klinik. Han fick både trofasta vänner och bittra fiender.

Efter pensioneringen flyttade N till Sthlm. Där skrev han Svenska kirurgiens historia (maskinskr ms, fol, 674 s jämte 55 s litt:förteckn). N har här i detalj recenserat de gamla sv kirurgiska skrifterna, en kasuistik över ofta långt gångna och ibland kuriösa sjukdomsfall. Sina nära samtida, Santesson, C Rossander och K G Lennander (bd 22) ägnade N över 400 s. Manuskriptet är ett magnum opus och en tillförlitlig källa.

N var en av de skickliga litterata kirurger, som bidrog till att modern kirurgi slog rot i vårt land. Musiken var hans intresse utanför arbetet.

Lars Öberg


Svenskt biografiskt lexikon