Tillbaka

Claes U Nerman

Start

Claes U Nerman

Jurist, Landshövding, Polismästare, Ståthållare

1 Nerman, Claes Ulric, f 5 okt 1792 i Gödestad, Hall, d 9 okt 1852 i Kalmar. Föräldrar: landssekr Johan N o Margareta Christina Kuylenstierna. Inskr vid LU 6 april 99, teol ex där 1 dec 09, pedagog ex där 8 dec 09, informator 11–13, inskr vid UU 12 febr 13, ex till rättegångsverken där 4 juni 13, auskultant i Göta hovrätt 14 juli 13, eo notarie där 11 nov 14, ordf i Dals häradsrätt, Ög, 15, v häradsh 22 april 16, amanuens på advokatfiskalskontoret i Göta hovrätt nov 16, häradsh:s n h o v 11 maj 18, extra civilnotarie nov 18, kanslist 10 dec 21, civilnotarie 29 nov 24, häradsh i Nordals, Sundals o Valbo hd:s domsaga, Älvsb, 4 maj 27, tf polismästare i Sthlm 21 maj 30, lagmans n h o v 27 aug 31, tf underståth i Sthlm 25 okt 36, tf justitiekansler 21 april 37, ord 1 juni 38, landsh i Kalmar län o på Öland från 28 mars 40, ståth på Kalmar slott 43, adl 17 okt 43 (introd 45).

G 29 okt 1829 i Sthlm, Livg till häst, m Amanda Olivia Melin, f 18 juni 1812 i Gbg, Marieberg, d 27 jan 1899 i Sthlm, Jak o Joh, dtr till skeppsfurneraren o kofferdikaptenen Gustaf M (bd 25, s 376 f) o Magdalena Catharina Holm.

Genom sin broders förmedling kallades Claes N till Sthlm där han kom att fungera som handsekreterare åt kungagunstlingen Magnus Brahe (bd 5) vid riksdagen 1828 — 30. Han utarbetade dennes anföranden och tjänstgjorde som hans kontaktman gentemot bondeståndet; bla lär han ha förmått bönderna att fälla förslaget om indragningsmaktens avskaffande. N biträdde även familjen Brahe som rättegångsbiträde i ett par ekonomiska tvister. Han uppmärksammades av Karl Johan och blev med Brahes hjälp utnämnd till polismästare i Sthlm, en utnämning som statsråden C J af Nordin och P G af Ugglas motsatte sig med den uttryckliga motiveringen att N inte besatt de erforderliga kvalifikationerna för en så viktig tjänst. Oppositionen ansåg också denna utnämning vara särskilt komprometterande för Brahe.

N var en mycket skicklig och energisk ämbetsman och till sin läggning starkt rojalistisk. Han blev nära medarbetare till Karl Johan. Som polismästare och chef för den hemliga polisen infann han sig dagligen i kungens sängkammare för att rapportera. Han underbyggde därvid Karl Johans allmänna misstänksamhet, något som gjorde honom mycket illa sedd av oppositionen. Genom sina hemliga rapporter om läget i Sthlm kom han även i motsatsställning till överståthållaren J V Sprengtporten.

Karl Johan tycks ha funnit N oumbärlig för den egna politiken och hans utnämning till tf justitiekansler ägde rum trots statsrådets enhälliga avstyrkan. Någon motsvarande protest har inte registrerats i samband med att N blev ordinarie följande år. Som justitiekansler var han ordförande i nedre justitierevisionen och hade i den egenskapen säte och stämma i justitiekonseljen. Justitiekanslerutnämningen väckte en våg av förbittring på oppositionshåll och togs upp i KU:s granskning av statsrådens ämbetsutövning vid 1840 års riksdag. Trots att N således lämnat sin tjänst som polismästare behöll han sitt grepp om la haute police. Han tycks ha medverkat till valet av sin efterträdare på denna post, rådmannen i Sthlm G S Harlingsson.

I april 1838 fick N hovkansler J A v Hartmansdorffs (bd 18) uppdrag att åtala M J Crusenstolpe (bd 9) för majestätsförbrytelse. Åtalet avsåg vissa formuleringar i publikationen Ställningar och förhållanden, behandlade i bref. I samband med hovrättens fällande utslag 19 juni s å utbröt dagen därpå de bekanta oroligheterna med en folkmassa som bla kastade sten på och krossade fönster i N:s bostad och ropade slagord riktade mot Hartmansdorff och N. Sprengtporten som åtnjöt stor popularitet försökte lugna de församlade men tvingades begära militär hjälp. Bl a inkallades ett par landsortsregementen och militär patrullerade Sthlms gator. Några veckor senare, när Crusenstolpes överklagandetid var ute och han skulle föras till Vaxholms fästning kom det på nytt till sammandrabbningar. Därvid öppnade militären eld och två personer dödades och flera sårades. Som justitiekansler uttryckte N sitt missnöje med det sätt på vilket de följande polisförhören ägde rum och han ålade slottsrätten att göra en djupare utredning. N kritiserades hårt för sin roll i samband med Crusenstolpeoroligheterna av bl a Aftonbladet. Även Sprengtporten angrep N i brev till Brahe och antydde att regeringen borde göra sig av med honom.

Motviljan mot N fortsatte under de närmaste åren och kom till särskilt uttryck 1840. Året dessförinnan hade N varit en av initiativtagarna till att skapa en motvikt till den framgångsrika oppositionspressen. Den från Gbg till Sthlm 1839 överflyttade tidningen Lottsedeln inköptes av ett konsortium och ändrade därvid namn till Svenska biet. Den blev en "oppositionstidning mot oppositionstidningarna" men fick dock aldrig den genomslagskraft som initiativtagarna hoppats på.

Oppositionen mot Karl Johans allenastyrande hade vuxit sig stark under 1830-talet och bl a vid 1834/35 års riksdag lett till ett förslag om en departementalreform som skulle kunna skapa en handlingskraftig regering med större möjlighet till självständighet gentemot monarken. Förslaget skulle komma upp vid 1840/41 års riksdag. Oppositionen vann där betydande framgångar redan vid utskottsvalen. Det blev därmed helt uppenbart att en förnyelse av statsrådet var nödvändig, och ministären i sin helhet begärde avsked. Redan tidigare hade f ö utrikesstatsministern Stierneld ansett att fd justitiekanslern H G Trolle-Wachtmeister borde övertalas att ersätta justitiestatsministern M Rosenblad (82 år) på villkor att N avskedades. För Karl Johan förelåg en stor risk att Rosenblad skulle tvingas bort genom att ständerna kunde utvotera honom från HD. I det läget offrades Rosenblad, men Karl Johan mötte svårigheter att ersätta honom. Trolle-Wachtmeister avböjde och till slut föll valet på generaltulldirektören A M Posse. Denne ställde då som villkor att N skulle avgå. Så skedde också, och N utnämndes till landshövding i Kalmar.

I pressen väckte Posses villkor beträffande N uppmärksamhet. På Karl Johans direktiv infördes en formlig dementi. För monarken skulle det ha varit ytterst besvärande om det blev uppenbart att någon kunde diktera villkor för kungamakten. Svenska biet ryckte ut och fördömde insinuationerna om N.

Även sedan N formellt avgått som justitiekansler fortsatte han att agera som Karl Johans förtrogne rådgivare och som en faktor att räkna med i det politiska spelet. I maj 1840 kunde Dagligt allehanda återge rykten om att statsrådsberedningen skulle avskaffas, något som N skulle ha varit initiativtagare till. Detta har dock inte kunnat verifieras. Då Posse och Stierneld uttryckte sin önskan att avgå från sina statsrådsposter i juli s å hävdade samma tidning att det var hovkamarillans och i synnerhet N:s trakasserier som låg bakom. N:s ställning som personlig rådgivare åt Karl Johan blev ohållbar och han förmåddes slutligen av statsrådet (bd 16) att i slutet av sept lämna Sthlm för att avresa till Kalmar. Då han i dec s å återkom till Sthlm sattes hans namn i förbindelse med den lediga posten som justitiestatsminister. Så var fallet även i mars 1842. Vid båda tillfällena tycks det emellertid endast ha varit fråga om lösa antaganden utan någon egentlig substans. N:s tid i det centrala politiska livet var förbi. Ett bevis på att N fortfarande åtnjöt Karl Johans välvilja kom dock 1843 då han adlades. Han introducerades på riddarhuset men deltog aldrig i några riksdagsförhandlingar.

Enligt samtida rykten hade N svårt att acceptera Kalmar, där ett drygt ackord väntade honom. Han lyckades också få igenom betydligt bättre ekonomiska villkor än vad som från början varit aktuella. Som landshövding visade sig dock N vara en duglig ämbetsman och han gjorde betydelsefulla insatser i länets hushållningssällskap. Han tog bl a initiativ till vissa utdiknings- och uppodlingsföretag. I samband med missväxt i länet bildade han 1846 en undsättningskommitté som samlade in medel från andra orter i landet. Hans sista år förmörkades av sjukdom och inaktivitet.

Rune Hedman


Svenskt biografiskt lexikon