Henrik Nicander

1 Nicander, Henrik, f 18 april 1744 (enl db för Maria, Sthlm) i Vrena, Söd, d 12 febr 1815 i Sthlm, Maria. Son till skattebonden Per Persson i Farneby, Vrena. Elev vid Nyköpings trivialskola 54, vid Strängnäs gymnasium 59, inskr vid UU 21 okt 63, disp pro gradu juni 67, mag 15 juni 67, doc i astronomi 6 okt 70, allt vid UU, andre sekr vid VA 13 nov 76, sekr där tills med J C Wilcke 21 j an 84–11 maj 03, led o sekr i tabellkommissionen från 15 mars 90, led av dir över Pro patrias barn- o barnbördshus 93, av komm ang överseende o förbättrande av den allm fattigvården i Sthlm 05, kansliråds titel 23 febr 14. Matematiker, astronom. — LVA 76 (preses 14), led av sällsk Pro patria 78, sekr där, led av Upfostringssälsk 79, LPS 82, LMA 83, LVS 86, led av Sällsk for borgerliga kunskaper 94, LLA 13. – Ogift.

N kom från en fattig bondefamilj i Södermanland. Under sin studietid och flera år därefter försörjde han sig som informator, dock "utan särdeles förmån för disciplarne" (N:s självbiogr). Enligt vad han påstod fick han goda resultat först sedan han utarbetat sitt eget undervisningssystem, och de pedagogiska framgångarna lade grunden för hans fortsatta karriär. Efter att ha blivit docent i astronomi kom N i anställning hos bergsrådet S Sandels i Sthlm, och undervisningen av dennes barn slog väl ut. N blev förtrogen i det sandelska huset, där han lärde känna VA:s sekreterare PW Wargentin; då en anonym donation 1776 tillföll akademin såg Wargentin och Sandels till att pengarna öronmärktes för en extra sekreterartjänst med N som innehavare. N tog tillbaka en ansökan om ett lektorat i Strängnäs och inrättade sig för en karriär som vetenskaplig ämbetsman i Sthlm.

Wargentin hade varit angelägen om att knyta N till akademin, inte i första hand för hans astronomiska kompetens utan för att få en expert på teknologiska frågor. När N tillsammans med övermasmästaren J D Christiernin (bd 8, s 469) 1778 for runt i Danmark och i södra och mellersta Sverige för att studera de mekaniska anordningarna vid olika industrianläggningar, bekostades resan av akademins Sahlgrenska fond. Wargentin hade utverkat detta ekonomiska stöd med avsikten att N skulle foga en praktisk-teknisk utbildning till sin teoretiska kompetens. N:s expertkunskaper kom framgent att utnyttjas flitigt inom akademin då det gällde bl a tekniska uppfinningar och patent.

Direktören vid Ostindiska kompaniet P Alströmer (bd 1) hörde också till N:s gynnare. Alströmer hade förmedlat den anonyma donation som givit N sekreterartjänsten i VA; tacksamhetsskulden återbetalade N genom teknologisk uppdragsforskning. Det gällde den s k Wirziska spiralpumpen för vattenuppfordring, vilken tilldragit sig industriellt och vetenskapligt intresse på kontinenten och även fångat storföretagarna Alströmers intressen. Bl a Daniel Bernoulli hade givit en matematisk beskrivning av pumpen, och N fortsatte på P Alströmers uppdrag analysen i dennes fotspår. Resultatet blev fem uppsatser i VAH 1783–85 samt en mindre och en större modell av spiralpumpen. N:s brev till Alströmer från den perioden ger en inblick i uppdragsforskningens villkor vid denna tid. Alströmer pressade N att anpassa beskrivningen efter de praktiska behoven och efter byggmästarnas kunskapsnivå, och att inskränka matematiken. Kraven gjorde N utled på arbetet, och inför astronomkollegan T Bugge i Khvn urskuldade han sig för den trista pumpföljetongen: "Uti detta arbete är mer möda än konst, och jag har företagit det endast på baron Alströmers begäran" (brev i VA). Till sist lyckades N genom Alströmers inflytande utverka 300 rdr från den Sahlgrenska fonden för sin beskrivning, varefter arbetet oavslutat upphörde.

Efter Wargentins död i dec 1783 ansåg sig N självskriven som efterträdare, men inom akademin fanns ett starkt motstånd mot N:s kandidatur, då hans vetenskapliga meriter ansågs svaga. Till slut delades sekreterarskapet mellan N och J C Wilcke. Den senare blev förste sekreterare och tog över de viktigaste av Wargentins göromål. N blev andre sekreterare, i praktiken observatör och almanacksutgivare. Dessa funktioner uppehöll han även efter Wilckes död 1796, då det egentliga sekreterarskapet övertogs av N:s lärare D Melanderhielm (bd 25).

N:s verksamhet som observatör var obetydlig och på så vis signifikativ för den sv astronomins förfall mot 1700-talets slut. N kom i stället att ägna sig åt befolkningsstatistik och meteorologi, där hans administrativa talanger kom mer till sin rätt. Det meteorologiska sällskapet i Mannheim, Societas meteorologica Palatina, anmodade 1781 VA att knyta Sverige till det kontinentala meteorologiska observationsnät som var under uppbyggnad. N samlade de begärda observationerna, och från 1785 ingick dessa i mannheimsällskapets Ephemerides. Från s å organiserade N, inom akademins ramar, ett meteorologiskt observationsnät för Sverige. KM:t ålade rikets matematiklektorer att fylla i standardiserade formulär om vädrets skiftningar och sända dem till VA, där de bearbetades av N. Någon vetenskaplig utvärdering av materialet gjordes emellertid aldrig.

N lyckades inte ersätta Wargentin i akademin men däremot i tabellkommissionen, där han var verksam från 1790. Under de följande årtiondena aktiverade och reorganiserade N den nästan avsomnade kommissionen, och han publicerade många uppsatser med befolkningsstatistiskt innehåll i VAH. Han utökade också tabellverket till att omfatta även jordbruksstatistiken.

N beträdde framgångsrikt "medborgsmanna banan" och var flitig deltagare i Sthlms förenings- och samfundsliv. I Pro patria var han som sekreterare en av de drivande, författade stadgar, höll anföranden och satt i direktionen över sällskapets barn- och barnbördshus. Efter pensioneringen från akademin fann han även tid att engagera sig i Sthlms fattigvårdskommitté. Han författade ett märkligt projekt till omorganisering av stadens fattigvård, enligt vilket hård centralstyrning skulle göra det möjligt för en enda överinspektör att "hålla kontroll på alltsammans". Med den rationella planläggningen, tanken att de fattiga skulle garanteras arbete snarare än tvingas till arbete, och förslaget om "barnkamrar", där mödrar kunde lämna sina barn under arbetsdagarna, bröt N med den kärva 1700-talsmerkantilismens fattigvårdssyn.

N:s karriär tydliggör förbindelserna mellan det sociala och det vetenskapliga livet i det gustavianska Sverige. Ståndscirkulationen i de intellektuella yrkena var en grogrund för socialt engagemang; inom tabellverket utarbetades en matematiskt grundad samhällsanalys; statslivets centraliserade organisation började kring 1800 att övertas inom naturvetenskapen, där insamling och bearbetning av stora faktamängder blev allt viktigare. På dessa områden, och några till, togs N:s betydande administrativa förmåga i anspråk.