Gabriel Marklin

Marklin, Gabriel, f 1 juli 1777 i Skellefteå, d 29 aug 1857 i Uppsala, Domk. Föräldrar: bonden Hans Jonsson o Sara Ericsdtr. Elev vid Piteå pedagogi, vid Härnösands gymnasium 01–02, inskr vid UU 14 okt 03, informator bl a hos Leonard Gyllenhaal (bd 17) på Höberg, N Vånga, Skar, amanuens vid UU:s naturhist museum o botan trädgård 1 mars 24, vid Uppsala läsesällsk 25–37, adjunkt vid VS från 2 dec 29. Naturvetenskapsman, bibliograf. – LVVS 46, fil hedersmag vid UU 5 juni 57. – Ogift.

M växte upp som den yngste i en stor syskonskara på ett skogstorp i Västerbotten. Genom arbete i skogen och på åkern fick han ett brinnande intressse för och ville lära sig mer om de djur och växter som kom i hans väg. Målmedveten och seg övervann han de hinder som fattigdom och omgivning ställde i vägen, och vid 20 års ålder skrevs han in vid Piteå pedagogi. Som studerande antog han efter hembyn Ersmark namnet M. Efter fyra år i Piteå och två år vid Härnösands gymnasium, under vilka han försörjde sig i början som lärarpassopp men snart som lektionsgivare, blev han student i Uppsala.

De närmaste åren drog M sig fram som huslärare och fick ingen tid över för systematiska universitetsstudier, och hans enda akademiska lärdomsprov blev en disputation pro exercitio. I sex år hade han kondition hos L Gyllenhaal på Höberg, där han vid sidan av sin gärning som barnalärare själv fick en grundlig skolning i entomologi av arbetsgivaren, vars väldiga insektssamling han anförtrotts att vårda och ordna. En följd av hans nyväckta intresse för systematik blev en översättning tillägnad Gyllenhaal av tysken Illigers försök att utarbeta en systematisk terminologi. Den krävde många år men riktade sv språket med gångbara och till en del nyskapade zoologiska och botaniska termer.

Som gymnasist hade M i liten skala börjat lägga upp samlingar av böcker och naturalier, och de växte under hans ivriga strävande till en respektingivande omfattning, särskilt vad gällde akademiskt tryck, insekter och petrifikater. Hjälpt av ekonomiska bidrag från VA och några samtida förmögna insektssamlare företog han insamlingsresor till flera sv landskap, och 1822–23 vistades han 1 72 år i Nordnorge för att studera havsfaunan. Medel ur Karl XIV Johans handkassa gav honom möjlighet att 1827–29 göra en längre resa på kontinenten. M studerade naturaliesamlingar och knöt kontakter i främst tyska och holländska universitetsstäder, rönte uppskattning för sin kunnighet och fick bl a i uppdrag att ordna de geologiska samlingarna åt vetenskapsakademin i München.

1824 hade M förordnats till amanuens under C P Thunberg i Uppsala, en befordran som varken gav inkomster eller arbete (M i brev till kronprinsen, KB). Efter hemkomsten från kontinentresan försäkrades han emellertid ett knapert – 200 rdr per år – men säkert levebröd som amanuens vid VS. – Genom samlande, handel och byten hade M fram till 1818 bragt ihop 20000 akademiska disputationer. När han 1836 för 4000 rdr sålde sin samling till KB omfattade den 23 000 nummer. Omedelbart efter denna enligt M:s åsikt förmånliga transaktion började han bygga upp en liknande samling, som kom att omfatta närmare 20000 nummer. Efter att ha ägts av den schweiziske boksamlaren greve P Riant inköptes denna på 1890-talet av Yale-universitetet i USA.

M katalogiserade med stor omsorg sina naturalier och skrifter, och katalogiseringen av trycket gav upphov till ett bibliografiskt författarskap av stor betydelse. 1820 lät han utom ett supplement till J H Lidéns (bd 22) disputationskatalog trycka en förteckning över akademiska disputationer i Uppsala, Lund, Kristiania och Äbo 1778–1819, och 1856 kom en fortsättning för åren 1820–1855. Under flera år arbetade M på en aldrig tryckt förteckning över svenskars disputationer på kontinenten, och 1840 företog han en resa till Khvn och tyska universitetsstäder i avsikt att komplettera denna.

M var sparsam och levde ytterst enkelt, vilket var nödvändigt eftersom större delen av amanuenslönen togs i bruk för härbärgering av naturaliesamlingen, som han några år före sin död donerade till UU och VS. Han blev väl känd av flera generationer uppsalastudenter, och talrika anekdoter berättades om hans samlarvurm och hans företagsamhet när det gällde att tillfredsställa den, om hans spartanska vanor och om hans drastiska och träffande uttryckssätt. M var ofta ett gott stöd för sina norrländska nationskamrater, och som framgår av hans stora brevsamling följde han med intresse deras öden även sedan de lämnat Uppsala.

M:s tid räckte till att några år förestå Uppsala läsesällskap och till att propagera för simkonsten och vara en drivande kraft i Upsala simsällskap. 1857 promoverades M till hedersmagister i Uppsala och promotor C W Böttiger harangerade honom som mannen "med de minsta behoven och de största samlingarna" (Inbjudn...). Ett par månader senare dog M i kolera.