Fredrik R Martin

4 Martin, Fredrik Robert, kusin till M 3, f 8 maj 1868 i Sthlm, Jak o Joh, d 19 april 1933 i Kairo. Föräldrar: magistratssekreteraren Nore Wilhelm M o Emilia Helena Carolina Braun. Mogenhetsex vid Beskowska skolan, Sthlm, vt 87, inskr vid UU ht 87, amanuens vid statens hist museum 14 okt 90–02, Dr phil i Wien 01, attaché vid sv beskickn i Konstantinopel 10 juni 03, dragoman där 22 juni 04-5 iuni 08. – Ogift.

Fredrik M kan närmast karaktäriseras som konstsamlare och kulturhistoriker. Han har beskrivits som "en smula museiman, en smula diplomat, en smula konsthandlare, men framför allt en 'connaisseur', en konstälskare och konstkännare med universell läggning, på samma gång som han var en utpräglad egocentriker" (Arne 1935).

Från sina ungdomsår var M genom släktförbindelser väl introducerad i den tidens kulturella och vetenskapliga kretsar i Sthlm. Av särskild betydelse för hans utveckling var hans bekantskap med A E Nordenskiöld i vars hem han var en trägen gäst. Där grundlades hans intresse för Sibiriens etnografi och forntidshistoria. 1890 kunde han med hjälp av Vega-stipendiet företa en forskningsresa till Sibirien och där insamla viktigt etnografiskt material och göra en del arkeologiska utgrävningar. I staden Minusinsk hade han tillfälle att göra en genomgång av museets samlingar, vilket resulterade i arbetet L'âge du bronze au Musée de Minoussinsk (1893). De övriga sibiriska forskningsresultaten, med huvudvikt på de etnografiska föremålen, offentliggjorde han i Sibirica (1897). Han återvände till Sibirien 1899 i samband med en expedition, som utrustats för att söka efter den försvunne polarforskaren Andrée (bd 1), dock utan att denna resa medförde några särskilda vetenskapliga resultat.

Under åren 1894–95 hade M företagit vidsträckta resor inom det europeiska och asiatiska Ryssland och alldeles särskilt till Kaukasien och Centralasien, där hans huvudintresse blev islamisk konst och kultur. Han skaffade sig omfattande samlingar även av persiska, turkiska och arabiska handskrifter, vilka senare inköptes av UUB. Hans förutsättningar for insamlingsarbetet på detta område var emellertid minimala, eftersom han saknade de nödvändiga språkkunskaperna. Sammanlagt överlämnades 412 handskrifter till UUB, av vilka exempelvis det föga betydande arbetet Sufi Allähjär föreligger i inte mindre än 30 ex, inköpta av den om innehållet ovetande M, som närmast intresserat sig för bokbandens konstnärliga utsmyckning. "Timuridiska" bokband var för övrigt ett av hans stora intressen livet igenom. Som resultat av resan till det asiatiska Ryssland kom i rask följd arbetena Thüren aus Turkestan (1897), Möderne Keramik von Centralasien (1897), Morgenländische Stoffe (1897) och Figurale persische Stoffe aus dem Zeitraum 1500–1650 (1899). Det sistnämnda arbetet medförde en doktorsgrad vid Wiens universitet 1901. Ursprungligen hade dock M:s avsikt varit att disputera vid ett sv universitet på en avhandling om skyternas konst och kultur.

Under åren 1900–02 följde nya resor för "forskningar efter svenska minnen i främmande land", vilka berörde Turkiet, Ryssland och ett antal andra europeiska länder. En sammanfattande skriftlig redogörelse för dessa resor föreligger i VHAA:s arkiv, vilken bl a innehåller en dråplig skildring av M:s svårigheter i Konstantinopel för att få tillträde till de rika konstskatterna i Seraljen, ytterligare utbroderad i hans memoarer Sett, hört och känt (1933). Bland hans forskningsuppgifter i Konstantinopel ingick att söka efter dokument angående Karl XII:s tid i Turkiet och runinskrifter från väringarnas tid i Bysans; forskningarna blev resultatlösa.

I juni 1903 fick M ställning som attaché vid beskickningen i Konstantinopel "utan rätt till befordran", och i juni följande år utnämndes han till dragoman, en befattning som han uppehöll till juni 1908. Själv torde han ha uppfattat sin diplomatiska verksamhet som en skenanställning för att kunna ägna sig åt sina konststudier och sin samlarverksamhet. Hans personaldossier är full av tjänstledighetsansökningar och sjukintyg, och hans förhållande till sina chefer var minst sagt ansträngt. Ijuni 1906 skrev beskickningschefen till UD att M "är full av kapricer" och att "han är fullständigt oförmögen att sköta något kansli och lämnar alla papper med sina ofta odaterade och nästan alltid oläsliga koncept i det mest orediga skick". M begärde 1908 själv avsked från sin tjänst vid beskickningen.

Konstantinopelåren blev grundläggande för M:s fortsatta vetenskapliga arbete, vilket medförde publicering av ett stort antal oftast dyrbart utstyrda volymer om orientalisk konst och konsthantverk, av vilka särskilt bör nämnas A history of Oriental carpets before 1800 (2 vol, 1906–1908) och The miniature painting and painters of Persia, India and Turkey (2 vol, 1912). M var en mycket produktiv författare, för vilken emellertid illustrationsmaterialet spelade större roll än det skriftliga innehållet. Hans läggning för det spektakulära framkom även i den egna paviljong över sina samlingar som han hade på Sthlmsutställningen 1897 och i den stora islamutställningen i München 1910, i vars organisation M aktivt deltog, och där även en del av hans samlingar var utställda. Efteråt publicerade han tillsammans med F Sarre det monumentala verket Meisterwerke muhammedanischer Kunst (3 vol, 1911–12).

M var under större delen av sitt liv ständigt stadd på resor men hade under senare delen en fast punkt i Settignano i utkanten av Florens.