Ignatius Meurer

Meurer, Ignatius, f 24 april 1586 i Blankenburg, Thüringen, d 26 mars 1672 (Gerdessen; begr 3 maj i Sthlm, Jak). Föräldrar: borgmästaren Hans M o Elisabet Axt. Studier vid univ i Erfurt, informator hos en advokat i Greifswald 04, påbörjade boktryckarutbildn 05, boktryckargesäll i Rostock 08, reste till Sthlm 09, anställd hos Andreas Gutterwitz, sedan i Anund Olofsson Helsings tryckeri, drev detta i eget namn från 13, k boktryckare 14.

G 7 febr 1613 i Sthlm, Nik, m Christina Mårtensdtr Klinck, d 15 maj 1660 (Gerdessen; begr omkr 22 maj i Sthlm, Jak), dtr till borgaren i Sthlm Mårten K (o Karin N[ils]dtr?) samt förut g m boktryckaren Anund Olofsson Helsing).

Vid 1600-talets ingång fanns endast ett boktryckeri i verksamhet i Sverige. Det var det k boktryckeriet som innehades av Andreas Gutterwitz. Sv rikets organisering med en expanderande offentlig sektor, som hade ambitioner att även utveckla den kulturella sidan av samhällslivet, medförde ett behov av ökad produktion av tryckta skrifter. Bl a planerades en bearbetning av Gustav I:s stora bibel. Hertig Karl stödde därför etablerandet av ett nytt boktryckeri vid sidan av Gutterwitz, och Anund Olofsson Helsing inköpte stilar och papper och förberedde utgivandet av den nya bibelupplagan. Bibelplanerna måste av olika orsaker ställas på framtiden men Sthlm erhöll i alla fall ett andra tryckeri. Det finns skäl att tro att Anund Olofsson beställde sina stilar från Gutterwitz, då denne hade ett eget gjuten. – Anund Olofsson avled redan 1610 men hans änka drev tryckeriet vidare med hjälp av sin mästersven M. Sedan hon gift sig med denne, drevs tryckeriet i fortsättningen i hans namn. 1614 fick han privilegium som k boktryckare.

I tryck från M.s tidigare produktion används Anund Olofssons kvarlåtenskap och hans stilsorter flitigt. Det finns också indicier på att M efter Gutterwitz' död övertagit dennes matriser och i viss utsträckning själv gjutit upp de typer han behövde. Förmodligen har M också sålt stilar till kolleger.

M skaffade efter hand även nya stilsorter av antikva- och kursivsnitt. Några är efterbildningar av Garamonds och Ganjons stilar och är de första i sitt slag i Sverige. Dessa bör ha varit gjutna antingen i Holland eller i Antwerpen. M:s tidiga kontakter med de franskpåverkade stilgjutarna i Västeuropa visade vart utvecklingen på området sedermera skulle leda. M:s betydande verksamhet som både tryckare och förläggare avspeglas i hans produktion. Den religiösa litteraturen är naturligtvis rikt företrädd bland hans trycksaker. Bibelutgåvan blev en realitet 1655. På psalmböcker fick M s å ett privilegium för åtta år. Strävandena att kolonisera norra Sverige i början av 1600-talet fick till följd att M tryckte den första boken på lapska 1619. Av historiska verk som utgått från M:s officin kan exempelvis nämnas Svea och Götha crönika av Johannes Magnus (1620) och Livius romerska historia (1626), båda översatta av Eric Schroderus. M har också tryckt flera vackra lageditioner och 1626 erhöll han privilegium på åtta år att trycka stads- och landslagen. Av dessa är en upplaga av stadslagen från 1628 ur typografisk synvinkel märklig, då det är den första bok på svenska som trycktes med antikva. M utgav också flitigt almanackor, dock utan att inneha något privilegium. Almanackan var redan vid denna tid en särdeles efterfrågad produkt och M tryckte sådana kontinuerligt i mer än 50 år, 1613–65. Han producerade även den första tidningen i Sverige, Ordinarie post tijdender, som utkom med sitt första nummer 1645. – M använde sig av två olika boktryckarmärken med monogrammet I M omgivet av texten Im(m)olor malis bestis.

M räknas tillsammans med Henrik Keyser (bd 21, s 107) som de mest betydande boktryckarna i Sverige vid 1600-talets mitt. 1650 verkade i hela landet blott nio boktryckare varav tre i Sthlm. M tycks ha varit en framstående fackman på sitt område och förmådde utföra de alltmera omfattande beställningarna från den svällande förvaltningsapparaten. Han har haft ett välförsett tryckeri med ett stort antal stilsorter och hans förbrukning av typer måste varit stor. M göt som nämnts egna typer men var också kund hos Peter van Selow, den förste som bedrev stilgjuteri yrkesmässigt i Sverige.

Medveten om sin ställning och sina kunskaper ter sig M i källorna som en person omgiven av respekt, avund och ibland oförsonligt hat. I Sthlms tänkeböcker förekommer han ofta i samband med olika processer både som advokat och som målsägande eller anklagad. Sannolikt drev konkurrensen från M boktryckaren Christoffer Reusner ur landet 1635. M var särskilt illa omtyckt bland bokbindarna, som anklagade honom för illojalitet och förtryck. Uppenbarligen hände det att han lät binda sina böcker i Lübeck, vilket irriterade de inhemska bokbindarna. Ibland övergick konflikterna i rena våldsamheter. Striden mellan M och bokbindarna pågick under många år, och de senare skrev tom under en förbindelse att ej låta sig splittras utan gemensamt hålla ihop mot M.

M innehade det k tryckeriet till sin död. Han hade låtit göra gällande att han vid 75 års ålder ämnade dra sig tillbaka, men därav blev intet. – Efter M:s fastigheter i Gamla stan i Sthlm fick dels en gränd mellan Stora Nygatan och Västerlånggatan, dels en vid Köpmangatan namnet Ignatiigränd. Den senare återfick 1925 sitt äldre namn Staffan Sasses gränd.