Carl O Montan

2 Montan, Carl Otto, bror till M 1, f 24 juni 1853 i Sthlm, Svea livg, d 16 jan 1914 där, Kungsh (kbf i Husby, Kopp). Inskr vid UU 2 okt 71, jur fil ex 13 nov 72, elev vid Siljansfors bruk 73–74, vid Ljusne järnverk 74, medarb i Sthlms dagbl 77–95, elev vid L'école des sciences politiques, Paris, 78–80, sekr i Juridiska fören i Uppsala 80–81, förste kurator för Västmanlands-Dala nation 81–82, v ordf i Uppsala studentkår ht 81, JK 30 maj 82, eo notarie i Svea hovrätt 14 juni 82, v häradsh 1 okt 84, sekr i riksdagens bevilln: utsk 85–86, led av styr för Nationalekonomiska fören 85–87, sekr i förstärkta lagberedn jan 86–juni 87, i jordbrukslagstiftn: komm febr–sept 86, i Fören mot lifsmedelstullar 86–01, tf sekr i riksgäldskontoret 86–87, tf fiskal i Svea hovrätt 5 sept 87, revisor i Sthlms stads utskänkn:bolag 88–89, adjung led av Svea hovrätt 25 jan 89, fiskal där 31 dec 90, led av styr för Lorénska stiftelsen från 91, av Klara förs:s fattigvårdsstyr 91–93, assessor i Svea hovrätt 27 maj 92–25 juli 95, tf revisionssekr 15 sept 93–17 maj 95, huvudred, utg, VD o led av styr för Sthlms dagbl 1 juli 96–01, led av Blandade domstolarna i Egypten 01–13, sv statens sakförare vid skiljedomstolen i Haag 08–09, v president för överrätten i Alexandria 10–13.

G 10 febr 1902 i Kairo (kbf i Ekenäs, Finland) m Fanny Maria Adéle Bohm, f 28 febr 1869 i Ylöjärvi, Tavastehus län, Finland, d 8 okt 1946 i Säter (enl db för Brännkyrka, Sthlm), dtr till kronofogden Fredrik Samuel B o Maria Karolina Holm.

Carl M följde i många stycken sin femton år äldre broder Wilhelm (M 1) i spåren. Långvarig studietid i Uppsala, förtroendeuppdrag i nation och studentkår, medarbetarskap i Sthlms dagblad som omsider övergick till chefskap, livligt intresse för samhällsfrågor med aktiv insats på tullstridens frihandelsvänliga sida – det är några punkter där de bägge brödernas levnadsbanor kom att helt sammanfalla. M studerade juridik och studietidens längd förklaras av bredden i hans verksamhet. Vistelsen i Uppsala interfolierades med perioder som brukselev och lantdomarbiträde liksom av en längre stipendiatvistelse i Paris. Väl examinerad från akademin drogs M snabbt in i lagstiftningsapparaten som kommitté- och utskottssekreterare. Parallellt påbörjade han en traditionell domarkarriär, om än med viss motvilja mot de lägre gradernas rutinarbete (Lindhagen 1936).

Övertygad frihandlare, väl insatt i de tullpolitiska frågorna och med avsevärd förmåga att uttrycka sig i tal och skrift var det naturligt att M rycktes med i 1880-talets stora tullstrid. Som sekreterare i den Sthlms dagblad närstående Föreningen mot lifsmedelstullar och som upphovsman till broschyrer och cirkulärskrivelser i dagstidningarna gjorde han en betydande insats för att bemöta den protektionistiska anstormningen. M var också, alltsedan uppsalatiden en flitig artikelskribent i juridiska ämnen. Det var därför långtifrån någon publicistiskt oerfaren hovrättsassessor som 1895 avlöste sin bror på redaktörsposten i Sthlms dagblad.

Med skiftet hoppades den krets av frihandelsvänliga politiker som övertagit tidningen att "få mera raskhet i ledningen". Under M:s dryga sex år som chef vidtogs också en serie sälj befrämjande åtgärder. Resultatet blev dock både vad gäller upplaga och ekonomi i huvudsak negativt (Runestam). SvD, som vid sin omgestaltning i moderatliberal riktning 1897 kommit Sthlms dagblad åsiktsmässigt närmare än tidigare, blev just därigenom också en allt svårare konkurrent. Liksom sin föregångare satte M tidningens politiska, inte ekonomiska, ledning i främsta rummet. Den frihandels- och unionsvänliga kursen fortsattes, men hans förhållande till ägargruppen blev ändå inte friktionsfritt. Åsiktsmässigt gällde detta särskilt unionsfrågan, där M visade en långt större förståelse för de norska kraven än vad uppdragsgivarna kunde acceptera. Men också hans skrivsätt liksom ledaravdelningens som det ansågs alltför juridiska inriktning blev föremål för kritik. M:s långa och juridiskt invecklade utredningar i Sthlms dagblad om Dreyfusprocessen har uppmärksammats även av eftervärlden. Nära nog ensam om sin åsikt i sv press bestred han med stor energi att den franska rättvisan här gjort ett flagrant felgrepp (Kihlberg). M sökte och fick 1901 en befattning som domare i de blandade domstolarna i Egypten. Utnämningen utgjorde en välkommen lösning på den förtroendekris som då utvecklats mellan ägare och redaktör; den innebar också en stor lättnad för M, som aldrig fullt ut funnit sig tillrätta i tidningsvärlden. De blandade domstolarna, sammansatta av både egyptiska och utländska domare, invigdes 1875 och tillkom genom en överenskommelse mellan Egypten och andra stater, bland dem Sverige-Norge. Reformen kombinerade de utländska och inhemska element som från medeltiden och framåt bildat det egyptiska rättssystemet. M fullgjorde av allt att döma sitt uppdrag mycket förtjänstfullt. Hans insikter i internationell rätt kom även hemlandet tillgodo, då han 1908 utsågs till sv statens ombud ("agent") i den skiljedomstol som hade att bilägga en sv-norsk gränstvist. Striden gällde sjögränsens sträckning vid undervattenskären Grisbådarna utanför Bohusläns kust. M förde fram de sv synpunkterna med stor skicklighet, och utslaget, avkunnat i Haag 1909, blev också fördelaktigt för Sverige. De internationella uppdragen var dock arbetskrävande, M:s hälsa undergrävdes, och han fick svårt sjuk anträda den långa resan från Villa Montan i Alexandria till Sthlm.

M uppbar skilda yrkesroller men kan i första hand karakteriseras som en ovanligt mångsidig jurist. Hos honom förenades på ett lyckligt sätt juridiskt skarpsinne med en bred samhällsorientering. Arbetskapaciteten var liksom beläsenheten betydande, och han förmådde att livet igenom vidga sina intressen. M saknade mycket av den framgångsrike tidningsledarens flexibilitet och lyhördhet för stämningar men kan ändå inte frånkännas en avsevärd förmåga när det gällde att i olika sammanhang förmedla sina erfarenheter till andra.