Samuel Loenbom

Loenbom, Samuel, f 4 aug 1725 i Västra Ryd, Ög, d 30 sept 1776 (enl bouppt; begr 1 okt i Jakob) i Sthlm. Föräldrar: kontraktsprosten Samuel L o Christina Elisabeth Ståhl. Elev vid Linköpings skola 5 maj 33 o vid gymnasiet där 21 juni 38, inskr vid UU 18 aug 43, mag där 16 juni 55, eo kanslist vid KB o antikvitetsarkivet 24 okt 59, adjunkt vid Linköpings gymnasium 2 sept 61, amanuens hos rikshistoriografen 30 mars 62. – Ogift.

Samtidigt med L var den senare som språkhistoriker bekante Erik Sotberg (adl af Sotberg) gymnasist i Linköping. Från 1747 var denne informator för greve Gustaf Leonard Stenbocks båda söner, och åtminstone från 1751 engagerades även L för samma uppgift. Sotberg skildrade 1779 i brev till C C Gjörwell, hur de av Stenbock även användes för arbeten i hans ärvda arkiv, stommen till det nuvarande Ericsbergsarkivet i RA. Ur arkivalierna från släkterna Oxenstierna och Stenbock på det förfallna slottet Mörby i Esterna (nu Fasterna), Sth, fick de överföra det värdefullaste till grevens nya sätesgård Rånäs i samma socken. Av brev från L till Stenbock framgår, att han 1755 i arkivet på Rånäs fick plocka ut handlingar, som denne skulle ge i present till drottning Lovisa Ulrika för hennes handskriftssamling på Drottningholm (Jägerskiöld). Det främsta resultatet av hans arbete med arkivet på Rånäs är hans till Gustaf Leonard Stenbock dedicerade och mycket brett upplagda biografi över dennes fader, fältmarskalken Magnus Stenbock, som trycktes 1757–65 och omfattar fyra delar på tillsammans 1 200 sidor.

Detta verk utgavs på Lars Salvius' förlag. Av ett brev från L till Gjörwell 1758 framgår, att han då biträdde Salvius i redaktionen för dennes Lärda Tidningar men klagade över dålig betalning. 1773 uppgav han sig "i en tid av 8 till 9 år" ha där "skrivit de flesta recensioner av in- och utländska nya böcker och skrifter" (Westinska saml). Efter Salvius' död så redigerade L tidskriften till årets slut, då den upphörde.

Mest känd har L blivit som urkundsutgivare. Varje band av biografin över Magnus Stenbock avslutas med omfångsrika bilagor, i vilka en mängd brev från och till denne utgivits. Sedan L 1762 blivit amanuens hos rikshistoriografen Magnus von Celse (bd 8), sammanställde han på dennes order och under dennes överinseende Handlingar til konung Carl XI:tes historia, som omfattar femton delar på tillsammans nästan 3 000 sidor och trycktes på Salvius' och hans sterbhus' bekostnad 1763–74. Detta väldiga verk innehåller huvudsakligen handlingar rörande vår inre historia men även en del brev angående Sveriges förhållande till andra länder och kan överblickas tack vare ett kronologiskt register i slutet av sista häftet.

Jämsides härmed utgav L 1766–72 i tre häften Svenska archivum, som i företalet uppges ha tillkommit med anledning av att Gjörwell uppdragit åt honom att fortsätta sin publikation Nya sv biblioteket och därför ställt sina samlingar till hans förfogande. L hade där skrivit flera längre artiklar och även levererat arkivmaterial.

L publicerade också Historiska märkwärdigheter 1–4 1767–68, Uplysningar i swenska historien 1–4 1768–71, Anecdoter om namnkunniga och märkwärdiga swenska män 1–3 1770–75 och Historiskt archivum 1–6 1774–76. Dessa hans smärre publikationer innehåller liksom Gjörwells ett svåröverskådligt virrvarr av urkunder utan inbördes sammanhang, dock i allmänhet med innehållsregister i varje häfte. Historiskt archivum har i stället ett kronologiskt register i slutet. L:s källhänvisningar vittnar om hans goda förbindelser med olika privata samlingars ägare och har visat sig vara värdefulla för kännedomen om dessa (Broomé). Värdet av hans editioner ökas av att i en del fall förlagorna ej längre finns kvar. Anecdoter om namnkunniga och märkwärdiga swenska män skiljer sig från de övriga genom att där huvudsakligen publicerats längre självbiografiska arbeten av olika avlidna personer. L:s biografiska intresse framgår även av hans skrifter om hertig Karl Filip (1772), Sigfridus Aronus Forsius (1772) och fältmarskalken Nils Gyllenstierna (1773), av hans tidigare utgivna översättning av en skrift om den preussiske fältmarskalken Jacob Keith (1761) och av flera bidrag i Nya sv biblioteket 1762–63.

Bland L:s övriga skrifter har särskilt uppmärksammats hans lärobok Kort inledning til sv historien och statskunskapen 1768 och hans lärdomshistoriska arbete Utkast til en historia om sv bibel-öfversättningar (1774), som även visar hans också i andra skrifter (se Almquist) dokumenterade bibliografiska intresse. Beaktansvärd är också den för sameforskningen viktiga grupp av skrifter som bildas av hans editioner av J Tornæus' beskrivning över Torneå och Kemi lappmarker (1772; påträffad i Gustaf Leonard Stenbocks morfar Bengt Oxenstiernas arkiv), och av G Tuderus' och Th von Westens berättelser om lapparnas omvändelse (1773) samt hans översättning av en fransk avhandling om samojeder och ryska lappar (1773). 1769 diskuterades i kanslikollegiet en fortsättning av den avlidne O v Dalins Svea rikes historia, varvid L var en av dem som ansågs kunna komma i fråga som författare, men han sades "ej ännu hunnit till den grad av bekantskap bland in- och utrikes lärde att ett så stort arbete kan gärna bliva hans lott" (Schück 1936, s 595).

Trots alla sina av v Celse, Gjörwell och antikvitetsarkivets chef C R Berch (bd 3) lovordade stora publikationer – inom urkundsutgivningen sin tids mest betydande i Sverige vid sidan av Gjörwells, även om de ej motsvarar moderna krav på bokstavstroget återgivande av förlagorna – kom L aldrig att befordras längre än till amanuenstjänsten hos rikshistoriografen, där han till en början under flera år var helt utan lön. Denna uteblivna befordran ansågs bero på att han var ivrig mössa under en tid då hattarna länge hade makten och på att han "för ivrigt förfäktade sine meningar" och "oförsiktigt även i tryck, fast utan namn, utsatte sig för förföljelser, dem han kunnat undvika, om han med mera varsamhet röjt sin tillgivenhet för saker dem ingen plikt ålade honom att gå in uti eller försvara" (Braad). L anses ha varit författare till en till riksdagen 1771 publicerad anonym förteckning över alla av hattarna 1769–70 beslutade anslag, vilken vållade dem stor möda, när det gällde att i Almänna Magazinet 1771 visa, att det varken var fråga om slöseri med statens medel eller om partibelöningar (Sylwan, s 467).

L "skall 2 gånger oförsiktigt varit förlovad, men till hans lycka och för dess sinnes ro vann intetdera fullbordan, ehuru han ändå härigenom bragtes på utgifter utöver sine villkor" (Braad). Enligt Gjörwell dog han "så gott som av hunger" (Ep G 10:1, nr 55).