Tillbaka

Eric Sotberg, af

Start

Eric Sotberg, af

Språkforskare

af Sotberg, Eric, före adl Sotberg, f 26 maj (g st) 1724 i Vadstena, d 30 dec 1781, begr 7 jan 1782 i Sthlm, Jak ojoh. Föräldrar: handlanden o rådmannen Gustaf Sotberg o Christina Göthe. Elev vid Linköpings gymn 38, inskr vid UU 3 febr 44, mag 55, doc i litt:hist 58–61, allt vid UU, lektor vid Amiralitetskadettskolan i Karlskrona 61 (Amiralitetskoll:s fullm 62)–70 (tjänsd från 65), informator för prinsessan Sophia Albertina (ovan) 28 okt 65–nov 75, assessors titel 13 nov 65, lagmans titel 9 maj 69, adl 29 maj 72 (introd 75), Vitterhetsakademiens sekr från 25 jan 73, kansliråds titel 14 jan 78. – Led av Vitterhetsakademien 73. – Ogift.

Efter flera års studier i Uppsala övergav S sina planer på att bli präst och kom som Johan Ihres (bd 19) amanuens från 1751 att göra sina mest bestående insatser. Han hade med början 1750 inlett en mödosam kollationering av silverbibeln, Codex argenteus, som behandlats otillfredsställande av de tidigare utgivarna F Junius (1665) och G Stiernhielm (1671). Han rättade en mängd fel hos dessa och lyckades i många fall tyda partier som ansetts omöjliga att tolka. Resultatet av sina läsningar publicerade S i två dissertationer under Ihre, Ulphilas illustratus (1–2, 1752–55). Även om Ihre säkerligen var honom behjälplig på många punkter var det ett imponerande arbete som stått sig långt fram i tiden. Planerna på utgivning av en ny textupplaga fick honom att ånyo gå igenom hela texten och göra en kalligrafisk avskrift med latinsk översättning och noter, men projektet strandade av ekonomiska orsaker. 50 år senare (1805) gavs verket ut i Tyskland men då under Ihres namn.

En annan av Uppsalabibliotekets mest betydande handskrifter, den s k Uppsala-Eddan, blev nästa större uppgift för S. Dess första parti hade då nyligen ederats av Johan Göransson (bd 17), och S fungerade som Ihres kopist av de senare delarna av handskriften. Han skickades till Khvn för att söka hjälp med tolkningen hos infödda islänningar. Inte heller detta arbete resulterade i en mer definitiv utgåva. Inför Ihres utgivning av Svenskt dialect lexicon (1766) gjorde S omfattande excerpter ur olika samlingar och sammanförde dessa till en alfabetiskt uppställd samlingsvolym, avsedd att användas också för nytillkomna ord.

När S troligen 1755 slutade som Ihres amanuens avböjde han en anställning i antikvitetsarkivet, och en planerad stipendieresa till Italien för att söka efter gotiska minnen blev aldrig av. Han återvände istället för en tid till den syssla han livnärt sig på ända sedan ankomsten till Uppsala, informatorns hos greve G L Stenbock på Rånäs. S hade på 1740-talet haft en mängd högadliga adepter men fick nu betydligt mer kvalificerade uppdrag. Troligen på politiska grunder erhöll han understöd av ständerna och reste med två söner till hattpolitikern Fredrik v Friesendorff (bd 16) runt landet i två omgångar 1757 och 1758. Hans utförliga dagböcker från dessa resor vittnar om ett överraskande men tidstypiskt manufakturintresse. Utnämnd till lektor vid kadettskolan i Karlskrona tjänstgjorde S endast en kortare tid; istället reste han med en discipel på kontinenten och till England 1763–64. Under denna resa försummade han inte studier i handskrifter och kompletterade sina tidigare handskriftsundersökningar.

Gedigna erfarenheter tillsammans med goda kontakter var troligen orsak till att S anställdes som informator för prinsessan Sophia Albertina. Han tjänstgjorde periodvis som lektor åt Lovisa Ulrika som skall ha fått ett allt större förtroende för honom (Rosenstein). Han fick ordna drottningens bibliotek och arkiv på Drottningholm och fungerade även i övrigt som hennes "hovarkivarie" med uppgift att göra efterforskningar och sammanställningar. Ett otvetydigt bevis för hennes gunst var att han gjordes till sekreterare i den 1773 återuppståndna Vitterhetsakademien. Förutom att organisera arbetet och särskilt de återkommande pristävlingarna utsågs han tillsammans med bl a Ihre att utarbeta ett språkvårdsprogram. Han sammanställde en lista över sv ord med varierande stavning, men innan ytterligare arbete hade gjorts avled Ihre. I en uppsats S presenterade i akademin 1773 rekapitulerade han sv språkvård genom tiderna och pläderade för en utrensning av det utländska inflytandet.

En praktisk språkvårdsuppgift för S innebar översättningen av Voltaires Zayr, som uppfördes på Gustav III:s födelsedag. Uppdraget kom från Lovisa Ulrika, som hoppades att därigenom öka sonens intresse för svenskspråkigt drama. S fann sig uppenbarligen väl tillrätta som lärd hovfunktionär. I brev framstår han som tjänstvillig och oegennyttig, aldrig med ambitionen att framhäva sina egna insatser.

Anders Burius


Svenskt biografiskt lexikon