Gustaf Daniel Lorichs

3 Lorichs, Gustaf Daniel (före 1802 Hassel), kusin till L 2, f 3 jan 1785 i Sthlm, Maria, d 21 okt 1855 i Madrid (bouppt). Föräldrar: brukspatronen o grosshandl Fredric Otto Hassel, adlad o adopt L, o Hedvig Charlotta Görges. Stud vid univ i Göttingen (enl UUM), inskr vid UU 18 okt o kansliex där 12 dec 03, sekr o tolk vid legationen i S:t Petersburg 05, legationssekr vid fredsförhandlingarna med Danmark i Jönköping 09, legationssekr i Khvn 10, kammarjunkare 11, tjänstgöring vid legationen i London, legationssekr i Madrid 13, chargé d'affaires där 15–52, kammarherre 15. – HedLVHAA 51. – Ogift.

L bestämdes tidigt för den diplomatiska banan. Han kom därigenom att tillbringa större delen av sitt liv utomlands, längsta tiden i Spanien, där han stannade kvar även efter avslutad tjänstgöring. Han avled i den svåra koleraepidemien 1855 och begravdes på den reformerta kyrkogården i Madrid.

L beskrivs som en person med ett ståtligt yttre, till sin läggning älskvärd och allvarlig och väl ägnad att kunna anpassa sig till det stränga spanska hovlivet. Som representant för en liten, avlägsen nation kan han inte ha spelat någon framträdande politisk roll. Han framstår som obrottsligt lojal mot det spanska kungahuset. Under det långa inbördeskriget 1833–39 låg hans sympatier hos den minderåriga drottningen Isabella och hennes förmyndare, och han uttalar sin motvilja mot karlisterna, tronpretendenten Don Carlos' anhängare. Hans avsky för krigets barbari kommer tydligt fram även i de officiella depescherna. Hans intressen var utpräglat kulturella, och han intresserade sig varmt för spansk litteratur och humanistisk vetenskap. Hans till utrikesminister L v Engeström hemskickade lärda underrättelser från Madrid trycktes delvis i Allmänna Journalen.

L var en mångsysslare med konstnärlig begåvning. Som ung hade han tagit lektioner i målning, och han fortsatte att odla denna talang. Han författade teaterpjäser, som uppfördes privat, och sysslade med översättning från spanskan. Sitt största intresse synes han dock ha ägnat sina samlingar, främst myntsamlingen, och sina numismatiska studier. Konstsamlingen försvann snabbt och spårlöst efter hans död, och dess innehåll är okänt. Mynt- och medaljsamlingen omfattade drygt 35 000 exemplar och var en av samtidens största privatsamlingar. Den hopbragtes under en period av 38 år, från 1817 fram till hans död. Samlingen var av ojämn kvalitet och innehöll jämte värdefulla delar även många dubbletter, särskilt romerska mynt av dålig kvalitet och åtskilliga falskmynt.

L:s eget intresse koncentrerades kring den viktigaste men långt ifrån största delen av samlingen, de keltiberiska mynten från det antika Spanien med iberiska och latinska inskrifter. Hans studier gick i första hand ut på att försöka tyda de gåtfulla iberiska inskrifterna på dessa mynt. 1852 publicerade han på egen bekostnad resultatet av sina forskningar i ett stort upplagt arbete med 81 planscher, Recherches numismatiques. Bokens vackra planscher beundrades, men hans tolkningar väckte ingen större entusiasm hos samtida forskare: "L'ouvrage de M. de Lorichs, dont les monnaies sont tres bien rendues comme style, est rempli de légendes fautives" skrev Heiss 1870. Studiet av de keltiberiska mynten var vid denna tid inte avancerat. Numera nämns hans namn mera högaktningsfullt bland pionjärerna inom området.

En summarisk katalog över samlingen utarbetades av den spanske numismatikern A Delgado och trycktes i Madrid 1857. Så blev samlingen genom sv ministern J W Bergmans försorg hemskickad till Sverige. Arvingarna inkom 1862 med ett anbud att sälja den till staten för 50 000 rdr rmt. B E Hildebrand, dåv riksantikvarie och tillika garde des médailles, fick i uppdrag att granska samlingen och avge ett utlåtande. Han framlade två förslag: inlösen av hela samlingen med undantag för de moderna mynten för 30 000 rdr rmt eller endast de keltiberiska, de västgotiska och arabiska mynten präglade i Spanien samt ett urval senare mynt till ett värde av 17 832 rdr rmt. Ständerna beviljade den mindre summan. Av de till K myntkabinettet inlösta 4 723 föremålen utgör de antika spanska mynten 2 268 och är än i dag en av de förnämsta samlingarna av detta slag i Europa utanför Spanien.