Nils Wilhelm Lundequist

Lundequist, Nils Wilhelm, f 19 jan 1804 i Åker, Söd, d 4 april 1863 i Fredsberg, Skar. Föräldrar: kronofogden och assessorn Nils L och Johanna Ulrika Hellstedt. Elev vid Strängnäs trivialskola 29 febr 12, vid gymnasiet där 29 maj 16, inskr vid UU 6 april 21, FK där ht 25, hovrättsex 22 maj 27, disp pro gradu 31 maj 27, mag 16 juni 27, eo kanslist i Justitierev:exp dec 27, innehade bokhandeln W L & co i Sthlm 29–33 o Tordsonska boktryckeriet där 31–34, innehade L:ska bokhandeln i Uppsala 34–52, led av Sv förlagsfören (från 53 Sv bokförläggarefören) 44–55, sekr vid bokhandelsmötet i Sthlm 53, lantbrukare. – LLA41.

G 1) 25 mars 1832 i Sthlm, Maria, m Maria Carolina Looström, f 10 okt 1808 där, Kat, d 29 okt 1837 i Uppsala, Domk, dtr till kamreraren Carl Fredrik L (s 106) och Maria Charlotta Lindström; 2) 26 okt 1846 i Gryt, Söd, m förf Sophia Henrika Hollander, f 21 april 1815 i Sthlm, Nik, d 1 febr 1896 där, Ad Fredr, dtr till spannmålshandl Sven H o Gustava Henrika Tottie.

Sedan L genomgått Strängnäs gymnasium, blev han student i Uppsala. Som informator på Alfsjö gård i Brännkyrka, Sth, ägnade han sig åt botaniska studier. Dessa resulterade i första delen av avhandlingen Flora Paroeciae Bränkyrka, som ledde till magistergraden 1827. Hans verksamhetsbegär och intressen var mångsidiga. Han påbörjade ett omfattande författarskap, övertog 1829 Per Götreks (bd 17) bokhandel vid Myntgatan i Sthlm och köpte också en del av dennes boktryckeri, som han jämte ett par andra företag drev under firma Tordsonska tryckeriet till 1834. Han startade en egen förlagsrörelse, vari ingick samtidshistoria, vitterhet och praktiska handböcker. Rörelsen omfattade också ett lånebibliotek (tr kat 1831, 668 nr).

1833 övertogs bokhandeln av L:s nyblivne svåger K R Looström (s 106) med tv bibehållet firmanamn. Följande år flyttade L till Uppsala och förvärvade Palmblad & co:s bokhandel, som sedan under namnet Lundequistska bokhandeln har fortlevat ända till våra dagar. Han släppte dock inte helt sina bokhandelsintressen i Sthlm. 1843–49 var han delägare i firman Lundequist & Baumgarten, som dock aldrig kom att höra till de mera betydande inom branschen. Tidpunkten for starten i Uppsala var väl vald. En vecka innan bokhandeln öppnade i okt 1834 skrev L till prof Sven Nilsson i Lund att han var praktiskt taget utan konkurrens och anhöll att få dennes arbeten i kommission. Den Akademiska bokhandeln drevs av L G Berglund som vid denna tid var gammal och skröplig. Han åtnjöt dock fortfarande akademiska konsistoriets förtroende, vilket kan förklara att L sökte akademiska kontakter i Lund. I Uppsala etablerade han sig i rådman Weströms gård, "vid hörnet av Drottning-och Ågatorne". Hans reklamprospekt upptog både utländsk och sv litteratur, i förra fallet bl a de bekanta Tauchnitzka editionerna av grekiska och romerska klassiker samt ficklexika, i det senare en rad praktiska handböcker, musikalier, gravyrer, kartor mm. Han tillkännagav också, att han mottog rekvisitioner på utländska böcker.

1849 förklarade Akademiska konsistoriet platsen som universitetsbokhandlare ledig. Den söktes av L och Adolf Bonnier. I sin historik över familjefirman skriver K O Bonnier, att L:s bokhandel i fråga om nyare utländsk vetenskaplig litteratur var "mycket illa sorterad". Detta torde vara en betydlig överdrift, men A Bonnier var onekligen härvidlag den överlägsne. Han fick också platsen. L hyste vid denna tid helt andra planer. 1852 överlät han bokhandeln på sin medhjälpare C Wasmuth för att återstoden av sitt liv ägna sig åt lantbruk.

Sin förlagsverksamhet uppgav L dock inte helt. I Sv bokförläggareföreningen hade han tagit inträde 1844 och kvarstod till 1855, då han sålde sitt förlag till P A Huldberg (bd 19). L:s förlag hörde till de mindre och omfattade förutom hans egna skrifter huvudsakligen populära verk i medicin och juridik men också den serie Folkskrifter som inrymde C J L Almqvists Arbetets ära, Grimstahamns nybygge och Ladugårdsarrendet jämte en del novell- och anekdotsamlingar.

1828 inledde L sitt litterära författarskap med Familjen Ehrenflykt, berättelse från den så kallade partitiden i Sverige. Den har betecknats som den första historiska originalromanen i Sverige (Lindström). Där skymtar dessutom en radikal politisk samtidsorientering, som också tog sig mera direkta uttryck. Så var han 1830 utgivare av Svenske medborgaren, fortsättning av den indragna oppositionstidningen Medborgaren. Men även denna indrogs efter endast 6 nr, och nya fortsättningar hade andra utgivare. I ett brev dec 1832 till N M Lindh (bd 23) i Örebro, för vars räkning L vid denna tid utförde en del översättningsarbeten, skrev han, att han för den skull avsagt sig den del han haft i redigerandet av tidningen Medborgaren. Hans kontakter med Götrek pekar i samma riktning. Det framgår av breven till Abraham Bohlin (bd 5), som 1845 skulle bli disponent för och sedan ägare av det Lindhska förlaget, att L på 1840-talet hade kanaler till Hierta och kretsen kring honom. Sitt vittra författarskap fortsatte han med Agda, berättelse från konung Gustaf I:s tid (1830) och Slaget vid Stångebro (1834). L framträder i sina romaner som en tidig lärjunge av Walter Scott. De båda sistnämnda berättelserna ingick jämte fyra arbeten av G H Mellin i serien Svenska noveller, som hörde till L:s tidigaste förlagsartiklar.

Detta inslag i L:s författarskap blev snart och med rätta glömt. Större värde hade hans praktiska handböcker i olika ämnen. Här framträdde han till en början under pseudonym, sannolikt därför att han helst ville göra anspråk på estetiskt författarskap och ej göra sig känd som mångskrivare (Swederus). I brevet till Lindh 1832 förklarade han, att hans huvudintresse var naturvetenskaperna, "vadan jag aldrig kommer att bliva boktryckare eller förläggare ex professo utan endast fortfar i smått, netto så mycket att jag därigenom förskaffar mig medel till vetenskapliga resor". Han omnämnde där en juridisk handbok som gick bra och som han kallade "min fars bok". Det var Juridisk handbok för medborgare af alla klasser . . . Den egentlige författaren var enligt Linnström Per Götrek. Som författarnamn anges Nils L, L:s far, som hade utgivit verk i juridiska och kamerala ämnen och en känd Stockholms stads historia, 1–3 (1828–29), vars tredje del efter faderns död utarbetats av L. På den juridiska handboken utsatte han också sitt eget namn from 5. uppl 1838. För en annan bok i en liknande genre, Den svenske handsekreteraren (1833), använde han pseudonymen B U Pettersson. Även den blev en långkörare.

Sin betydelsefullaste forfattarinsats gjorde L inom lantbruksvetenskapen. Hans tidiga botaniska intresse överflyttades småningom på lantbruket, både teoretiskt och praktiskt. 1839 utgav han Bondepraktika för åker, äng och ladugård och följande år Handbok i svenska landtbruket, som blev ett standardverk, belönat med LA:s stora guldmedalj. Bokens förtjänst var det sätt på vilket han "framställt samtidens då varande erfarenhet uti anordningarne och skötseln av lantbruket" (Arrhenius).

L:s egen jordbrukspraktik började under senare delen av 1830-talet, då han med en kompanjon arrenderade en liten hemmansdel i närheten av Uppsala. Något senare köpte han säteriet Björnarbo i Jumkils sn (Upps), som han sålde 1848. Redan 1843 hade han nappat på ett meddelande, att Gudhems översteboställe i Västergötland skulle utarrenderas på goda villkor. "Jag är alldeles i eld och lågor", skrev han i febr 1843 till Bohlin. From nästa år, då arrendet tillträddes, tillbringade han också sommarmånaderna där. Redan nu var han inne på tanken att sälja både bokhandel och förlag. 1845 avvecklade han sitt lånebibliotek.

Vid mitten av 1840-talet var L:s ekonomiska ställning ansträngd, men den förbättrades efter hans förmånliga utbyte av Björnarbo mot en fastighet i Sthlm. Redan 1849 förvärvade han Axbergshammars bruk i Närke, vilket han tillsammans med två andra personer köpte av N M Lindhs arvingar. Samtidigt avyttrade han till fördelaktigt pris några under gården lydande hemman. Han avvecklade också bruket och bibehöll endast lantegendomen, dit han flyttade 1852. Några år senare sålde han sin andel i Axbergshammar och flyttade till egendomen Slätte i norra Västergötland, där han avled 1863. Lantbrukets teori och praktik blev för L ett livsintresse, vilket man knappast kan säga om bokhandeln. Han var en mångfrestare, som med stor intensitet kastade sig in i olika projekt.