August Lyttkens

3 Lyttkens, August, bror till L 2, f 14 jan 1845 i Gustaf (nu Börringe), Malm, d 20 sepl 1925 i Sthlm, Hedv El. Mogenhetsex vid h latinlärov i Gbg 4 juni 66, elev vid Alnarps lantbruksinst 1 nov 66–16 okt 68, genomgick Skälby vithetsbränneriskola 68–69, förvaltare vid Mettenhof, Holstein, 69, vid Skedala Snöstorp, Hall, 70–93, lärare vid Halland; folkhögskola i Påarp 74, förvaltare vid Nydala, Halmstad, 76–93, förest för frökontrollanst där 76–93, sekr i Hallands läns hushålln:sällsk 85–93, led av styr för utsädesfören i Svalöv 87–94, lantbruksinsp i lant bruksstyr 14 april 93, ordf i Lantbruksklubben i Sthlm 96–18 (hedled 06), led av styr för Pomolog fören 00 (v ordf 06 o 09–10, ord 07–08 o 11–16, hed:led 11), led av styr för Entomolog fören från 94, i lantbrukshålln: sällsk i Rimforsa, Tjärstad, Ög, från 07, byrå chef i lantbruksstyr 1 jan 09–25 april 13, led av styr för Sv allmogehems småbrukarfond från 10, för Sveriges medicinalväxtfören från 10. – LLA 94.

G 6 okt 1876 i Enslöv, Hall, m Amali; Christina Johansson, f 26 sept 1850 i Gbg, Domk, d 12 aug 1917 i Sthlm, Hedv El, dt: till kh Johan Olof J o Fredrika Emanuel; Berghult.

Efter skolgång i Gbg och mogenhetsexamen 1866 var L de närmaste två åren elev vid Alnarps lantbruksinstitut. Som nybliven agronom genomgick han L O Smiths bränneriskola nära Enköping och blev 1869 anställd vid förvaltningen på godskomplexet Mettenhof nära Kiel. Följande år återvände han hem och blev medhjälpare vid skötseln av det av hans far ägda säteriet Skedala i Snöstorps socken. Senare arrenderade han också den närbelägna egendomen Nydala.

L gjorde sig snart känd som skicklig och initiativrik jordbrukare. Han blev ledamot av länets hushållningssällskap och så småningom dess sekreterare. 1876 blev han föreståndare för en av sällskapet vid Nydala inrättad frökontrollanstalt. Denna var landets första i sitt slag, och L var en av pionjärerna när det gällde kontroll och kvalitetsbestämning av utsäde. Bl a utexperimenterade han en metod att eosinfärga frön, som gjorde det möjligt att spåra deras ursprung, och arbetade med framgång för att införa gemensamma metoder vid skandinavisk frökontroll.

Under åren i Halland var L engagerad i Snöstorps kommunala angelägenheter och ledamot av styrelser för halländska järnvägar och försäkringsbolag. 1893 flyttade han till Sthlm efter att i hård konkurrens ha forordnats till lantbruksinspektör i lantbruksstyrelsen. Som inspektör hade han bl a till uppgift att främja och kontrollera verksamheten vid kemiska stationer, frökontrollanstalter och lantbruks- och lantmannaskolor. Utom åt dessa uppgifter ägnade han sig med speciellt intresse åt de mindre jordbruken och trädgårdsnäringen och strävade att förbättra småbrukarnas villkor och få till stånd en mer omfattande och bättre ordnad undervisning i trädgårdsskötsel.

L publicerade skrifter som behandlade frökontroll, nötboskapspremiering och den sv blomsterväxtodlingens historia samt tidskriftsuppsatser inom samma ämnesområden. Hans stora verk, som har få motsvarigheter på andra språk, var Svenska växtnamn (1915). Svårigheter hade uppstått till följd av växtnamnens regionala skiftningar, då frökontrollanstaltens uppgifter om utsädets inslag av ogräsfrön blev missförstådda pga namnförbistringen. När L och en av hans kolleger krävde statliga åtgärder i ett sådant sammanhang, förordnades han till ledamot i en kommitté som fick i uppdrag att utarbeta vad som kallades Normalförteckning öfver svenska växtnamn. L fortsatte efter kommitténs upplösning namninventeringen på egen hand och gav ut ett arbete på närmare 2 000 s, som inte bara innehåller de växtnamn han kunnat spåra under många års mödor utan även den lärdomshistoriska bakgrunden. I vissa fall då namn saknades hade han själv åstadkommit sådana, och i det sammanhanget har han inte undgått kritik. Boken gavs ut i nytryck 1981.

L var till sina sista år verksam på många områden. Han stiftade Lantbruksklubben i Sthlm och var styrelseledamot i Entomologiska föreningen och Sveriges pomologiska förening. Han var en stor samlare av vitt skilda ting, från modejournaler och oläsliga namnteckningar till vedslagsprov och frön. En unik musikhistorisk samling av lergökar lämnades av arvingarna till NordM. I hans stora bibliotek fanns en värdefull kollektion av äldre sv naturvetenskaplig litteratur.