Augusta Lindberg

2 Lindberg, Augusta, f 17 mars 1866 i Sthlm, Ad Fredr, d 3 dec 1943 där (enl db för Dalarö, Sth). Dtr till Maria Wilhelmina Blomstedt. Elev vid K teatrarnas elevskola 80—82, engagerad vid L 1:s teatersällsk 82— 84, 88-90 o 94-96, Stora teatern i Gbg 90-93, Sv teatern i Hfors 93—94, vid Dramatiska teatern 98—21, vid Oscarsteatern i Sthlm 28. Teaterpedagog. — Litt et art 18.

G l6 jan 1885 i Hedemora (enl vb för Ad Fredr, Sthlm) m skådespelaren Johan August Lindberg (L 1).

Fjorton år gammal hade Augusta L, som bar sin mors namn, blivit elev vid K teatrarnas skola. Hon vantrivdes med föreståndarinnan där o efter något år uppsökte hon, genom förmedling av en av lärarna på elevskolan, August L, som just bildat eget teatersällskap. Deras första möte finns skildrat. L "en skolflicka, lång och mager, kantig i rörelserna" fick av August L uppmaningen: "Nå, läs något far jag höra. — Ja, vad vill direktören höra? Vad han ville höra? T ex något Shakespeare, sa han för att göra henne mindre självsäker. Men oförskräckt högg hon till med Julias monolog. En vacker stämma, naturlig frasering och texten drev henne lätt som strömmen driver en svan — och så följde rörelserna omedvetet med. — Han hade aldrig kunnat finna sig väl till mods när han sett inlärd plastik, men en naturlig människa är alltid plastisk, bara rörelserna följer känslornas gång. — Nå ja, det där kan ju vara bra, men tag något enklare. — Så fick hon några rollhäften som låg där: Cyprienne i Låtom oss skiljas och Agathe i Vita halsduken. Några dagar efteråt var fröken Augusta Blomstedt engagerad" (P Lindberg, s 53 f).

L, som 18 år gammal gifte sig med sin teaterdirektör, kom redan i början av sin karriär att väcka uppmärksamhet hos såväl publik som kritik, bl a för sin graciösa tolkning av Susannas roll i Figaros bröllop. Förutom en lång rad Ibsen-roller blev hennes Henriette i Brott och brott av Strindberg (Dramatenpremiär 26 febr 1900) den som gjorde det starkaste intrycket. "Hon återgav de båda första akternas fresterska och förförerska med en imponerande lidelse och intensitet. Och även för den ytterst svåra övergången till de senare akternas botgörerska fann hon övertygande uttryck" (rec av Tor Hedberg i SvD). Inom den övriga klassiska repertoaren märks särskilt Regan i Kung Lear o Elisabeth i Schillers Maria Stuart. På äldre dagar var L med i uruppförandet av magen Hj Bergmans Patrasket på Oscarsteatern i Sthlm 1928.

Intellektualitet parad med en innerlig känsla för det naturliga präglade L inte bara på scenen utan också i hemmet tillsammans med de sina. Hon hade förmågan att lyssna, o andra lyssnade gärna till henne. Ytliga samtal förekom aldrig, vilket även märks i brev från sonen Per (L 3). Hon var en naturlig samlingspunkt i kretsen av anhöriga o vänner. Mycken kärlek lade hon som pedagog ned på unga som sökte sig till teatern, o lika mycken ömhet slösade hon på sina kära blomsterodlingar vid sommarhemmet Namnlösa på Dalarö i Sthlms skärgård. L var hela livet, liksom maken, besjälad av en sann radikalism som tog sig uttryck i en human socialism.

L 1:s o L 2:s dotter Stina L (1888-1976) var g m förf Hjalmar Bergman. Hon har utgivit sagoböcker o gjort bearbetningar av makens arbeten för film o teater. Bemärkta roller i den klassiska repertoaren: Ofelia i Hamlet, Elmire i Tartufle (ytterligare se ovan); i den modernare repertoaren: Agnes i Brand, Rita Allmers i Lille Eyolf, Svanhild i Kärlekens komedi, Valborg i Ett handelshus, Ella Rentheim i John Gabriel Borkman, titelrollerna i Fidora, Fru Inger till Ostråt o Bianca Capello. Filmroller: Änkedomprostinnan Julia Hyltenius i Hans Nåds testamente 1919 o Majorskan Kerstin Ulfclou i Karl XII (del 1-2) 1925.