Gustaf Lindström

Lindström, Gustaf, f 1 juli 1838 i Sthlm, Nik, d 24 maj 1916 i Sundbyberg. Föräldrar: källarmästaren Engelbert L o Christina Maria Sandberg. Elev vid komminister J H Ty-déns privata läroanstalt i Sthlm sept 48—10 jan 54, ord elev vid Teknol inst 2 sept 54, avgångsex 6juni 57, privatlär i Sthlm 57 — 61, assistent vid Naturhist riksmuseets mineralog avd 21 nov 61-6 dec 05. — Ogift.

Vid sin avgångsexamen från Teknologiska institutet erhöll L mycket goda vitsord. Särskilt grundliga var hans kunskaper i kemi, där han som lärare haft Berzeliuslärjungen C Ullgren. De närmaste åren försörjde L sig genom kortvariga anställningar som kemist o privatlärare. Intendenten vid Riksmuseum A E Nordenskiöld hade tillfälligt anlitat honom för mineralanalyser, o i nov 1861 erbjöds L en assistenttjänst vid museets mineralogiska avdelning, där han plikttroget verkade i 44 år. Allt rutinarbete — avdelningen saknade vaktmästare — ålåg assistenten, som dessutom under långa perioder, då Nordenskiöld ledde arktiska expeditioner, var museets chef. Han var en sammanhållande kraft vid expeditionernas utrustning o ett pålitligt stöd för den i ekonomiska angelägenheter ofta tankspridde Nordenskiöld. L var ungkarl o tillbragte, när han inte var på resor, större delen av dygnet i avdelningens laboratorium, sysselsatt med kemiska undersökningar. Han publicerade analyser av bl a meteoriter, gadolinit, blomstrandit o mineralier från de värmländska mangangruvorna o fick även utanför Sveriges gränser anseende som skicklig analytiker. Han gjorde studieresor i Europa o för museets räkning ett 20-tal insamlingsresor till sv, norska o finska mineralfyndigheter. Trots klen lön förblev L museet trogen o avslog erbjudanden om bättre betalda tjänster inom industrin. Efter framställning av VA tillerkändes han vid sin avgång statspension (k brev 23 juni 1905).

I ordnandet av det Berzelius-museum som VA inrättade 1898 tog L verksam del. Han skrev hundratals brev o företog grundliga forskningar i syfte att förvärva föremål som tillhört Berzelius, av denne skrivna brev o samtliga editioner av dennes skrifter. Vidare utförde han ett enormt arbete med att analysera tusentalet av Berzelius efterlämnade prover o stuffer, vilka inte försetts med etikett. Efter sin pensionering fick han av VA i uppdrag att försöka åstadkomma en fullständig samling porträtt av akademins tidigare ledamöter. Dessa uppgifter styrde hans håg till personhistoria, o personhistoriska forskningar skänkte liv o innehåll åt hans ensamma ålderdom.

Mot slutet av 70-talet hörde L till samma kotteri som J Linck (s 163), A Strindberg o A Stuxberg. Strindberg berättar i brev om honom som sin vän "Kokaren L". 1894 sände han honom sin bok Antibarbarus o bad om ett sakkunnigt utlåtande. Det blev inte sådant som Strindberg hade önskat, o brevväxlingen upphörde för någon tid men återupptogs nio år senare av L i samband med hans Berzelius-forskningar. 1906 flyttade L till Filipstad men for inte väl av isoleringen o svårigheten att nå arkiv o bibliotek. Efter några år slog han sig ner i Sundbyberg. — Den till sitt skaplynne något kärve o kantige L tycks ha varit respekterad o uppskattad av sina samtida, o i nekrologer karakteriseras han som originell, anspråkslös o vänfast.