Jacob L Lachmann

1 Lachmann, Jacob Leopold, f 10 juni 1844 i Odense, Danmark, d 25 juni 1909 i Snårestad, Malm. Föräldrar: grosshandl Julius L o Gille Meyer. Grosshandl o delägare i firma Breidrene Lachmann, Khvn, grundare av Ystads sockerraffinaderi, Brödrene Lachmann, 81, deläg o disp där 81—97, stadsfullm i Ystad 87—98, sv medborgare 27 sept 89, grundare av Köpinge sockerbruk (Köpingebro), St Köpinge, Malm, 93, deläg o VD i ab Ystads sockerfabrik i Köpinge, Ystad, 93—97, deläg, VD o disp i ab Ystads sockerraffinaderi 97—02, huvuddeläg i Trelleborg—Rydsgårds jernvägs ab, Malmö, 97, grundare av Skifarps sockerbruk, Malm, 01, grundare av Sukker ab Betlehem med sockerfabrik i S:t Croix, danska Västindien, 03.

G 6 maj 91 i Kvhn, Mosaiske, m L 2.

Jacob L drev tillsammans med en bror en framgångsrik grosshandel i Khvn o stod i förbindelse med direktören för Den Danske Landmandsbank, Isak Glückstadt. Vintern 1881 befann sig L i Ystad, tydligen för Glückstadts räkning, då staden önskade upptaga ett stort lån o Landmandsbanken därför behövde kunskap om Ystads situation o möjligheter. L erfor då att i stadens ägo fanns en nästan komplett sockerindustri med maskiner o inventarier, järnvägsanslutning, möblerade bostadsrum m m, vilken staden i många år förgäves sökt sälja. I maj 81 köpte bröderna L fabriken för 150 000 kr, o driften, baserad på råsocker från S:t Croix i danska Västindien, påbörjades med L som disponent.

Redan andra året producerades 1 200 ton socker, o L lät förstå, att han inte tänkte följa gängse prissättning. Genom rabattering ökade avsättningen hastigt, produktionen växte o snart sysselsattes 60 à 70 arbetare. Men då sockerkvaliteten var låg, sänkte konkurrenten Skånska sockerfabriks ab i sin strid mot "Lachmannska rabattoväsendet" från aug 82 priset på sina lägre kvaliteter steg för steg. För att höja kvaliteten arbetade L samma höst ivrigt på att skapa en egen betsockerfabrik för skånska odlingar o inom räckhåll för ystadsraffinaderiet men blev snävt avvisad av bl a frih Jules Stjernblad på Marsvinsholm. Sommaren 84 började L sälja på Uppsverige o Norrland o lämnade t v den skånska marknaden, varvid priskriget mot honom upphörde. 87 strejkade arbetarna för bättre löner o rätt att bilda fackförening, men L avvisade kraven med beskedet, att den som ej var nöjd kunde gå. När han dessutom använde strejkbrytare, skyddade av polis o militär, gav arbetarna upp.

Då Jordberga sockerfabriks ab bildades 89, ville L köpa aktier för 100 000 kr, men detta förhindrades av Carl Tranchell, Skånska sockerfabriks ab:s VD, trots farhågorna att L o hans khvnska intressenter skulle starta egen betsockerfabrik i Skåne. Så skedde först 93, då riksdagen beslutat om skattelindringar för nyetableringar, o 11 nov konstituerades "ab Ystads sockerfabrik i Köpinge" med L som VD o Jordberga sockerfabriks ab:s VD, Wilhelm v Platen, som ordf i styrelsen. Aktiekapitalet utgjorde 910 000 kr, varav L innehade 286 900. Fabriken i Köpinge togs i bruk 94. S å inbjöd Tranchell till förhandlingar mot överproduktion, men dessa strandade på motståndet bl a från L o en öppen strid bröt ut.

L:s Köpinge var 97 störst av landets 19 vitbetsockerfabriker. Överproduktionen hade emellertid åstadkommit kraftiga prisfall, o ett flertal bruk förenade sig därför i Sockerfabriks ab Union under Tranchells ledning. L å sin sida bildade ett nytt ab med samma styrelse som förut, ab Ystads sockerraffinaderi, vari Köpinge sockerbruk uppgick. Aktiekapitalet var 2 560 000 kr. L fick VD- o disponentposterna o bokhållaren Oscar Gyllenhammar (bd 17, s 568) blev kontorschef i Ystad. L hade länge erhållit betråsocker från Staffanstorp, men konkurrenten på Norrland, D Carnegie & co i Gbg, krävde 97, att leveranserna därifrån skulle gå till Tanto sockerbruk. Stora betleveranser kom också från trakten av Skivarp, o där beslöt L 99 att anlägga ett bruk för tvättat socker. Carnegiebolaget ingrep genom att köpa Tofthögsgården vid Skivarpsån, varifrån vattenflödet till Skivarp kunde regleras. L övertog då aktiemajoriteten i Trelleborg—Rydsgårds jernvägs ab o meddelade, att om en fabrik anlades vid Tofthög, skulle den vägras anslutning till järnvägen. Därefter kunde L lugnt bygga Skifarps sockerbruk för direkt konsumentdugligt vitsocker, s k konsumsocker. Bruket, som igångsattes 01, fick egen järnvägsstation, utrustades med 14 ångmaskiner, 4 elmotorer, 15 diffusörer m m, hade 360 arbetare, egen kemist, G Kjellbom, o tillverkade för 2,1 milj kr per år.

Vid Köpinge, där L 98 utbytt platschefen mot A Miksiçek, skedde en storartad utveckling. Maskinparken var dubbel mot den i Skivarp men arbetsstyrkan endast 305 personer o tillverkningsvärdet 5,3 milj. Ystadsraffinaderiet, som också tekniskt förbättrats, hade samma arbetarantal men tillverkade för 9 milj kr. 27 aug 00 ingicks avtal mellan sockerindustriidkarna om begränsning av betarealen i avsikt att dämpa överproduktionen, vilket avtal L undertecknade. Hans fabriker erhöll största kvoten, 3 780 har, o han förband sig att inte anlägga en ny fabrik längre från Ystad än Skivarp. Ett försäljningsavtal 10 jan 01 vägrade han dock att acceptera.

Den skicklige Miksiçek, som L tänkt sig som teknisk ledare för hela rörelsen, svek emellertid hans förtroende, vilket L tog så hårt att han sommaren 01 måste vårda sin hälsa i Karlsbad. Därunder diskuterade han försäljning av sin rörelse med Sthlms handelsbanks VD, Louis Fraenckel, men Carnegiebolaget skulle inte få blandas in. Frjenc-kel fingerade då ett hamburgkonsortium, varefter L skrev försäljningskontrakt med honom i Khvn 21 febr 02, vilket samma dag överläts på Sockerfabriks ab Union. Köpesumman blev inklusive tantiem 10,8 milj kr, varav L erhöll c:a 7 milj.

L hade 00 låtit uppföra ett ståtligt patricierhus (senare postkontor) i Ystad, o 01 köpte han Charlottenlunds slottsliknande herrgård väster om staden, som han lät restaurera 02—03. På Charlottenlund drev han omfattande vitbetsodlingar. Efter avyttringen av rörelsen reste L till S:t Croix, där han anlade en råsockerfabrik, Sukker ab Betlehem, med brorsonen Carl L som VD. Ett med stöd av denna moderna anläggning planerat raffinaderi vid Charlottenlund kom dock aldrig till utförande p g a motstånd från delägarna i Union.

L tillhörde i många år Ystads stadsfullmäktige. Hans framstående köpmannabegåvning erkändes allmänt, men man följde inte så ofta hans råd. Bl a var striden het kring gråbrödraklostrets rivning eller restaurering. Med 20 röster mot 7 beslöt man riva, men beslutet överklagades. Under fristen lät L slottsarkitekten Agi Lindegren i Sthlm beräkna restaureringskostnaderna, totalt 45 000 kr, varav L lovade donera 20 000 kr. Saken drog dock ut på tiden, varför L krävde arbetets igångsättande 08. En ny arkitekt påvisade, att medlen endast räckte till det yttre, o L lovade då ytterligare 35 000 kr om klostret inreddes till bibliotek o museum. L avled 09, då restaureringen påbörjades, varför hans änka överlämnade donationen. 16 nov 12 nyinvigdes klostret, "Ystads förnämsta prydnad och sevärdhet".