Erik Abrahamson (Leijonhufvud)

1 Erik Abrahamson, d 8 nov 1520 i Sthlms blodbad. Föräldrar: riksrådet Abraham Kristiernsson (Leijonhufvud) o Birgitta Magnusdtr (Natt o Dag). Trol dubbad till riddare vid konung Hans kröning 26 nov 97, hövitsman i Västergötland 7 jan 13 o ännu 20 o därjämte på Örebro senast 10 juli 13 — försommaren 20, riksråd senast 31 aug 14 (Gillingstam 1977), häradshövding i Väne hd, Älvsb, vid obekant tidpunkt (Almquist), lagman i Västmanland o Dalarna senast 31 okt 20.

G 18 jan 12 i Söderköping m Ebba Eriksdtr, d 22 nov 49 i Vreta kloster, Ög, dtr till riksrådet Erik Karlsson (Vasa) o Anna Karlsdtr (Vintorpaätten).

E A förekommer tidigast 31 okt 1499 i ett brev, där han och hans bror Sten nämns med riddartitel. Sannolikt har båda blivit dubbade till riddare vid konung Hans kröning i Sthlms storkyrka 26 nov 97. För detta talar möjligen även att E A nämnes med herrtitel i en anteckning i Jöns Ulfssons (Roos) 28 jan 98 daterade jordebok (denna anteckning kan dock ha tillkommit senare än 98). I brevet 99 omtalas E A o hans bror som barn till sin då sannolikt nyligen avlidne far, o ännu i ett dombrev från 01 (Leijonhufvud, Några bidrag) namnes deras mor som agerande å deras vägnar. De har troligen trots sin riddarvärdighet varit minderåriga, ehuru deras föräldrar gift sig redan i början av 70-talet. Härnäst framträder bröderna i handlingarna bland vittnena i ett morgongåvobrev från 08 (B 16). Av intresse för E A:s ungdoms historia är att modern gifte om sig med Anders Persson, konung Hans grymme fogde i Åkerbo härad i Västmanland, som kom att stanna i Sverige även efter sin hustrus död omkr 10.

Först 09 dyker E A upp i offentliga sammanhang, i jan som budbärare mellan riksföreståndaren Svante Nilsson och ärkebiskop Jakob Ulvsson o i juni bland utfärdarna av ett dombrev i Sthlm. Hösten 10 var han en av de sv underbefälhavarna vid den belägring som resulterade i erövringen av Borgholms slott. E A:s enda bevarade brev till Svante Nilsson vittnar om att han ännu i febr 11 var i Högsby, Kalm, men då bad om permission för att se om sitt "bästa o gagn" i Uppland, kanske med anledning av moderns död. På hösten s å förekommer han bland fastama i Sten Sture d y:s morgongåvobrev. Vid festmåltiden på Sthlms slott efter dennes val till riksföreståndare i juli 12 skall E A enligt Olavus Petri ha kommit i träta med sin hustrus syssling Gustav Kristiernsson (Vasa) och stuckit denne så illa att han måste fly till dominikanklostret.

Under Sten Sture d y blev E A en av landets främste. Denne gjorde honom nämligen till sin efterträdare som hövitsman i Västergötland o på Örebro 13 samt till riksråd, o sonsonen greve Axel (L5) skröt i sin krönika med att farfadern brukat rida genom landet med mer än 200 egna hästar (Sjödin 1933). Sju bevarade brev från E A till Sten Sture, av vilka fem daterats på Örebro o ett i Skara, vittnar om deras goda samarbete. I dec 13 var han en av dem som följde riksföreståndaren på dennes resa till Dalarna, o på ett möte i Skara i jan 14 föranledde han genom ett anförande en skriftlig framställning av denne till Kristian II om en justering av gränsen mellan Västergötland o Norge, så att Sverige skulle få två socknar på Hisingen som ersättning för Skårdal i Nödinge. Senare deltog E A i rådsmötet i Södertälje i aug 14, herremötet i Vadstena i febr 15, rådsmötet i Södertälje sommaren 16 o riksmötet i Arboga i jan 17. Hösten 16 sökte han i spetsen för fem andra västgötska riksråd i skrivelser till ärkebiskop Gustav Trolle, strängnäsbiskopen o västeråsbiskopen medla mellan den förstnämnde o riksföreståndaren, o våren 17 skrev han ensam till den sistnämnde i samma avsikt. På arbogamötet sökte E A o skarabiskopen förgäves förmå Sten Sture att frige ärkebiskopens fängslade fader Erik Trolle, som gift om sig med en halvsyster till E A:s hustru.

Krigsutbrottet 17 drabbade ej E A förrän genom Karl Knutssons (Tre rosor) infall i Västergötland i febr 19, som föranledde ett i Sävedal 14 mars daterat brev från honom till Henrik Krummedige på Varberg med hot om repressalier. På sommaren s å belägrade E A Älvsborgs slott, men efter flera skärmytslingar upphörde denna belägring genom att han natten mellan den 17 o 18 juli med sitt folk i tysthet lämnade lägret därutanför.

Enligt en uppgift från 1550-talet i en av de äldsta handskrifterna av Olavus Petris svenska krönika var det E A som 1 febr 20 visade danskarna vägen runt svenskarnas försvarsbråte på Tiveden, så att de kunde tränga in i Svealand. I ett brev av den 20 febr till Kristian II från den danska härens ledning uppges, att han o biskop Mattias i Strängnäs efter Sten Stures död varit verksamma för Kristian så mycket de kunnat. E A var bland de sv riksråd som i Uppsala den 6 mars erkände Kristian som Sveriges konung o bland de västgötska riksråd o frälsemän som 25 april uppmanade dalkarlarna att ansluta sig till denna dagtingan.

I Sten Stures änkas proklamation den 6 maj varnades Södermanlands allmoge för E A o Ture Jönsson (Tre rosor), vilka ämnade bege sig över Tiveden in i Närke för konungens räkning. Olavus Petri uppger, att han blev gripen av närkingarna, o detta styrkes av Erik Getings (bd 17) brev till ärkebiskop Gustav Trolle den 17 juni (tr Uppsala-Overenskomsten 1520). Enligt detta ryktades, att E A blivit tillfångatagen, o att Örebro slott av hans familj uppgivits till bönderna i hans närvaro. Den 1 aug skrev han själv från Västerås till sin svärmor en begäran, att hon skulle ge priorn i Västerås kloster 100 mark till att köpa oxar i Västergötland för klostrets räkning, eftersom priorn lånat honom pengar o fru Ebba o barnen fått ta sin tillflykt till detta kloster.

Senare var E A bland Kristians representanter vid förhandlingarna med Sten Stures änka om Sthlms kapitulation. Han hörde till de riksråd som beseglade Kristians amnestibrev 5 sept för henne, hennes underbefälhavare o Sthlms stad, överlämnade Sthlms slott till konungen två dagar senare o erkände hans arvsrätt till den sv kronan den 31 okt. Vid det sistnämnda tillfället tituleras han lagman i Västmanland o Dalarna. Som sådan har E A troligen efterträtt den vid samma tillfälle uppträdande Sten Turesson (Bielke; bd 4), vilken dock ej kunnat beläggas som ämbetets innehavare senare än 11. E A hade ej varit bland dem som avsatt Gustav Trolle 17 o nämnes ej i kättarförklaringen men avrättades ändå i Sthlms blodbad.

Som E A:s sätesgård namnes 12 o 13 Eke-berg i Lillkyrka, Ör, men, sedan detta övertagits av brodern Sten, 14—18 Loholm eller Lo i Långared, Älvsb. Jordeböcker i RA för hans änka o barn visar, att de ägde c:a 500 gårdar i samtliga svea- o götalandskap utom Dalarna. Nära 300 av gårdarna — i alla dessa landskap — var barnens fädernearv.