Johan Abraham Grill

5 Grill, Johan Abraham, brorson till G 3 o G 4, dp 24 juli 1736 i Helsingör (Maria), d 16 mars 1792 i Norrköping. Föräldrar: direktören vid Sv ostind kompaniet Abraham G o Anna Maria Petersen. Anställd i Sv ostind komp:s tjänst 53, handelspraktik i Montpellier o Marseille 56—61, 4:e superkargör på skeppet Fredric Adolph 61, affärsman i Kanton o Macao 61—69, i Sthlm från 69, bruksägare 75, dir vid Sv ostind komp 78. — LMA 72, LVA 73, LFS 81.

G 17 dec 72 i Sthlm (Ty) m Ulrica Lovisa Lüning, dp 10 okt 44 där, d 4 maj 24 i Godegård (Ög), dtr till grosshandlaren Johan Christian L o Margaretha Sabbath.

G föddes i Helsingör där hans far var sv kommissarie (dvs konsul) sedan 1733. 1746 flyttade familjen till Gbg, och fadern inträdde som direktör vid Ostindiska kompaniet. G var tidigt inställd på att liksom denne bli köpman. Redan som fjortonåring praktiserade G på sin fars kontor, och 1753 började han som kontorist vid Ostindiska kompaniet. Genom faderns förmedling fick G följa med som andre assistent på en resa till Kanton med skeppet Sophia Albertina 1755—56. Faderns brev till G under resan är fyllda av råd och förmaningar att sköta sig och vara flitig, »ty du må intet tro att vara ibland dem som skola dragas fram antingen de göra något eller ej». En viss anledning till oro över sonens uppförande tycks fadern också ha haft, eftersom G varit nära att akterseglas, när skeppet på utresan angjorde Helsingör.

En resa som assistent räckte inte som merit för någon av de eftertraktade befattningarna som superkargör på kompaniets fartyg. Efter hemkomsten beslöt G därför att skaffa sig en tids praktik i utlandet. På hösten 1756 fick han möjlighet att följa den sv konsuln Kristian Holm till Frankrike och arbeta på dennes handelskontor i Montpellier. Från febr 1757 praktiserade han hos firman Mallet & Blancheney i Marseille. Under de närmaste åren stannade G i utlandet, gjorde flera resor på kontinenten men uppehöll sig framförallt i Marseille. Han hyste även planer på att tillsammans med en annan svensk starta en egen firma där. Släktingar i Sverige avrådde dock. Det var bättre att söka anställning som superkargör i Ostindiska kompaniet. Enligt fadern skall Claes G förklarat att »2ne resor som supercarga är 5 års tidsspillan, och då bör du förtjäna så mycket att du kan sätta dig i ro i ditt fädernesland, därtill du intet hinner i Marseille på dubbelt så lång tid».

G följde rådet och gick som fjärde superkargör med skeppet Fredric Adolph 1761. Fartyget strandade utanför den kinesiska kusten i sept s å, men besättningen räddade sig och den värdefulla lasten av silver kunde också bärgas. G återvände inte omedelbart hem utan stannade i kompaniets faktori i Kanton och drev där och i Macao en framgångsrik egen affärsverksamhet i kompanjonskap med den äldre och erfarnare Mikael Grubb. G:s verksamhet i Kina har belysts av Bo Lagercrantz på grundval av det rika brevmaterialet i Godegårdsarkivet. Uppenbart synes Grubb och G i sina affärer ha gjort intrång på områden som enligt privilegierna var förbehållna Ostindiska kompaniet. Fram till faderns död kunde G t ex utnyttja dennes ställning i direktionen och skicka egna varusändningar med kompaniets fartyg. Dessutom drevs handel mellan Kanton och Indien, Filippinerna och de ostindiska öarna. Bland annat var G engagerad i importen av opium. Från Europa importerades så speciella varor som fickur och medelhavskoraller men också tyger.

I breven till brodern Lorentz erkänner G, att hans verksamhet i Kina kunnat bli så framgångsrik tack vare samarbetet med Grubb. Efter G:s död kom hans änka att begära Grubb (då adlad af Grubbens) i konkurs. Denne synes ha haft fog för sin bittra kommentar att det var tack vare honom som G kunnat skaffa sig sin förmögenhet.

Efter hemkomsten från Kina. 1769 var G framförallt verksam i Sthlm och livligt engagerad i förhandlingar om inköp av en bruksegendom. 1775 kom han slutligen att bestämma sig för Godegårds säteri som inköptes av sterbhuset efter Johan Carl De Geer. Godegårds bruk hade två stångjärnshammare och ett privilegierat smide av 1150 skpd stångjärn (1748), vilket gjorde det till det största bruket i norra Östergötland. Till egendomen hörde även Mariedamm och De Geersfors manufakturverk, och 1775 anlade G Bona bruk i V Ny socken. Järnhanteringen i Godegårds socken fick sin prägel av det utbredda spiksmide som bedrevs av traktens allmoge. Förutom den spik som framställdes vid De Geersfors bearbetades en stor del av stångjärnet från Godegårds bruk vid en mängd små »räckhammare» och smiddes till spik vid de smedjor som tillhörde godsets underlydande bönder och torpare. Handeln med spik från Godegård och Tjällmo var av stor betydelse för borgarna i Askersund.

Under sin tid på Godegård var G ofta på resor, dels till sina övriga egendomar (1782 köpte han Flerohopps bruk i Madesjö sn i Kalmar län), dels till Sthlm och Gbg (1778 blev han direktör vid Ostindiska kompaniet). Tack vare detta finns en omfattande serie brev till honom från inspektören på Godegård Olof Rinman. De ger möjlighet att följa det vardagliga arbetet på bruket. Omedelbart efter att ha tillträtt egendomen grep G energiskt in i verksamheten. Brukshandeln skulle utvidgas så att traktens allmoge inte bara köpte spannmål, salt och sill från bruket utan också andra varor som de tidigare inhandlat i Askersund. Rinman avrådde bestämt. I brukshandeln gick det bara att sälja på kredit, och till slut blev man vanligen tvingad att avskriva allmogens skulder. G synes dock ha drivit sin vilja igenom, och i hans brevsamling finner man spår av de uppköp till brukshandeln som gjordes i Gbg, Norrköping och andra städer. Mer ingripande var G:s försök att lägga under sig spikhandeln. I brev till Jernkontoret (1779) förklarade han, att de tidigare uppköparna »skinnat» allmogen. Redan 1775 förbjöds brukets underlydande att sälja sin spik annat än till bruket, som tydligen övertog böndernas äldre skulder till askersundsborgare, och G inträdde istället som förlagsman. För Askersund var G:s ingripande ett hårt slag, och stadens riksdagsman klagade hos K M:t, men besvären avvisades.

En stor del av spikproduktionen gick på export, och i det rika brevmaterialet i Godegårdsarkivet kan man följa G:s affärsförbindelser med sina kommissionärer framförallt i Sthlm och Norrköping. En lång svit brev från Tottie & Arfwedson belyser denna firmas bankirverksamhet för G:s räkning.

Sina iakttagelser från Kanton delade G med sig i en rad bidrag i Vetenskapsakademins handlingar. Han invaldes i akademin 1773 och höll s å ett presidietal, där han diskuterade följderna av den europeiska silverexporten till Kina. — På Godegård gjorde G omfattande trädgårdsanläggningar med orangeri och en stor engelsk park med kanaler, broar och kinesiska paviljonger. G var också mycket musikalisk och en skicklig flöjtspelare.