Johan Christopher Holmberg

Holmberg, Johan Christopher, f 27 juni 1743 i Sthlm, Nik, d 26 febr 1810 där (ibid). Föräldrar: kollegan Johan Christopher H o Hedvig Schlyter. Lärling vid sidenfabrik 55 (Dovring, s 153), bokhandelsbitr hos P Hesselberg (Bonnier), föreståndare för Hesselberg & Stolpes bokhandel vid Riddarhustorget (Carlander) senast 64 (Schück 1923), kanslikoll:s priv som bokhandl 17 nov 66, K M:ts priv som boktr 18 (ej 8) aug 84—23 aug 1803.

G 6 april 69 i Sthlm, Nik, m Maria Elisabeth Groth, f 25 sept 39 i Falun, d 5 juli 1817 i Sthlm, Nik, dtr till handelsmannen Nils G.

H:s farfar var akademifogde i Uppsala och hans far blev känd som utgivare av den herrnhutiska sångsamlingen Sions sånger. Redan vid knappt ett halvt års ålder blev H, som var enda barnet, faderlös, och ehuru modern levde ända till 1789, var han från 1746 fosterbarn i en herrnhutisk sthlms-familj.

Den bokhandel H vid 23 års ålder grundade vid Storkyrkobrinken (senare vid Stora Nygatan) i Sthlm var redan vid sin tillkomst inriktad både på lokal försäljning och på export och blev snart mycket betydande. Under riksdagen i Norrköping 1769 fick han kanslikollegiets tillstånd att öppna en filial där, som ägde bestånd ännu 1773 och återupplivades under riksdagen 1800. 1770 grundade H även en filial i Gbg, som han sålde 1780. 1793 inrättade han en filial i Uppsala, som ägde bestånd ännu 1805. 1798 fick H tillstånd att anlägga filialer bl a i Åbo o Hfors. 1773 hade han haft kommissionärer i fem sv o finländska städer (Lext), 1788 i ett tjogtal (Schück 1923).

Då H blev nekad annonsering i Dagligt Allehanda, den enda dåtida dagliga sthlms-tidning som levde på annonser, blev han 1770 distributör för E Ekholms (bd 12) kortvariga tidning Postillionen. Sedan denna upphört, utgav H 1772 — troligen (Sylwan 1896) i samarbete med Ekholm — den likaledes kortlivade publikationen Sthlms Dag-Bok.

Större betydelse fick Sthlms Posten, som började utges hösten 1778 på L Wennbergs av H arrenderade tryckeri. H lyckades emellertid ej betala arrendet till Wennberg, varför denne hösten 1781 tog tillbaka sitt tryckeri. H sökte då tryckeriprivilegium men fick avslag, dels därför att han ej ansågs äga tillräcklig förmögenhet, dels på grund av Boktryckerisocietetens anmärkningar mot hans antecedentia, bl a de åtal som drabbat ett par artiklar i Sthlms Posten 1779, varav den ena av J G Halldin (bd 18). Nu måste han först trycka tidningen i en konkursmässig boktryckare G Stolpes namn och — sedan överståthållaren 1783 förbjudit detta — hos Wennbergs f d kompanjon A Nordström, tills han 1784 äntligen lyckades få eget tryckeriprivilegium. Fr o m nyåret 1780 hade emellertid H blott förlagsrätten samt ansvaret för tidningens annonsavdelning, medan utgivaransvaret i övrigt överflyttades på J H Kellgren och C P Lenngren. Under dessas ledning blev Sthlms Posten tidens mest betydande sv pressorgan. 1788 fick Kellgren privilegium på utgivningen, och med utgången av 1789 upphörde H:s befattning med tryckning och distribution.

H:s ansökningar om privilegier på nya tidningar avslogs under de närmast följande åren, och hans försök att grunda dylika utan privilegier beivrades av myndigheterna. Först sedan Reuterholm efter Gustav III:s död genom sin tryckfrihetsförordning avskaffat privilegietvånget, kunde H 1792 grunda tidningen Extra-Posten. Den fick litterär betydelse genom att G G Leopold blev dess främste medarbetare vid sidan av bl a I R Blom (bd 5) och J Chr G Barfod (bd 2). Redan 1795 förbjöds den emellertid, sedan flera av dess artiklar misshagat Reuterholm.

H fortsatte därefter tryckningen av sina talrika övriga förlagsartiklar. 1803 ådömdes han emellertid dryga böter och tryckeriprivilegiernas förlust, sedan han publicerat en översättning av ett arbete Doctor Fausts lefverne, gerningar och helvetesfärd, som hovkanslern ansåg förgripligt. 1807 fick H tillstånd att hålla lånebibliotek i Hfors. Hans bokhandel innehades efter hans död en tid av en av hans svärsöner, sedermera kammarrättsrådet O Kiellman. Den upphörde i början av 1880-talet.

H synes framför allt ha varit affärsman utan egentligen litterära intressen. Enligt de redaktionsprinciper han publicerade i ett av Sthlms Posten tidigaste nummer ville han få tidningen att bära sig genom att framför allt fylla den med betalda annonser och gratisbidrag i form av insändare (Ek 1952, s 16 f). De högkvalificerade medarbetare H lyckades förvärva klagade över hans snålhet och ville helst bli av med honom, vilket ju i Sthlms Posten också lyckades. Ett försök att i hans redaktionsprinciper skönja demokratisk idealitet av herrnhutiskt ursprung (Dovring, s 155 f) ter sig alltför teoretiskt. En rad förlagsrättstvister ger belägg för att H var rätt hänsynslös (Schück 1923; Bonnier). Av intresse är i sammanhanget, att även familjetraditionen tycks ha fäst sig vid hans girighet, om man får döma av de uppgifter om honom som i skönlitterär form lämnats av kh J Kiellman-Göranson. I skönlitteraturen förekommer H även i första akten av Strindbergs Gustav III.