Holstein-Gottorpska ätten,

Holstein-Gottorpska ätten, gren av den oldenburgska ätten o sv kungaätt 1751—1818, härstammande från konung Kristian III:s av Danmark bror Adolf (1526—86), som vid delningen av de holsteinska länderna 1544 blivit hertig av Gottorp. Hans dtr Kristina (1573—1625) var g m Karl IX o mor till bl a Gustav II Adolf. Hennes brorsons dtr Hedvig Eleonora (bd 18) var g m Karl X Gustav. Deras sondtr Hedvig Sofia av Sverige, äldre syster, var g m hertig Fredrik IV (1671—1702) av Holstein-Gottorp. Dessas son hertig Karl Fredrik (1700—39) var i äktenskap med en dtr till Peter den store av Ryssland far till Karl Peter Ulrik (1728—62) av Holstein-Gottorp, som 1762 blev rysk tsar med namnet Peter III.

Fredrik IV:s yngre bror, Kristian August (1673—1726), blev 1705 furstbiskop av Lübeck o styrde som "administratör" Holstein-Gottorp under sin brorson Karl Fredriks omyndighet. Han var far till konung Adolf Fredrik (bd 1) av Sverige. Barn till denne var konungarna Gustav III (bd 17) o Karl XIII (1748—1818) samt hertig Fredrik Adolf (bd 16) av Östergötland o prinsessan Sofia Albertina (1753—1829). Gustav III var far till konung Gustav IV Adolf (bd 17).

Gustav IV Adolfs son kronprins Gustav (1799—1877) förlorade arvsrätten till sv kronan genom riksdagsbeslut 10 maj 1809. J G De la Gardies försök att verka för hans sak misslyckades. Sedan föräldrarna skilts, uppfostrades han hos modern i Baden. Med fadern sammanträffade han sista gången 1814. Förmyndare för G blev den ryske tsaren Alexander I, som var g m en av hans mostrar, o på vars lojalitet mot Karl Johan alla försök att hävda hans rätt till den sv kronan strandade. 1818 tillerkändes han av stormaktskongressen i Aachen 4 miljoner francs från Ryssland, England, Frankrike, Österrike o Preussen som ersättning för sina förlorade rättigheter, o senare tillkom 1823 nära 700 000 rdr bko från Sverige samt 1826 ett betydande arv efter Alexander I:s barnlösa änka. Förmögenheten ökades genom kloka dispositioner av G:s guvernör J N G de Polier-Vernand, som fortsatte att sköta hans affärer till sin död 1833.

Efter studier vid universiteten i Heidelberg o Edinburgh blev G 1825 österrikisk överstelöjtnant. Han befordrades till överste 1827, generalmajor 1830 o fältmarskalklöjtnant, dvs generallöjtnant, 1836. Trots utomordentlig pliktkänsla o ambition blev han aldrig någon framstående militär. Han användes endast för garnisonstjänst som brigadbefälhavare i Wien o fick 1848 på egen begäran avsked. 1828 hade han förlovat sig med konung Wilhelm I:s av Nederländerna dtr Marianne, som ansågs vara en av Europas rikaste arvtagerskor o hade viktiga släktskapsförbindelser. Denna förlovning bröts emellertid redan s å till följd av G:s envisa krav, att svärfadern officiellt skulle kalla honom prins av Sverige trots en av Karl XIV Johan igångsatt diplomatisk kampanj vid furstehoven mot denna titel. 1829 ändrade han emellertid efter hård påtryckning från österrikiskt håll sin titel till "prins av Vasa". Hans 1830 ingångna äktenskap med sin kusin Louise Amelie Stephanie (1811— 54) av Baden upplöstes redan 1844 till följd av hans misstankar om otrohet. 1830 hade han köpt det stora godset Eichhorn i Mähren, men detta måste han sälja 1844, sedan han gjort enorma förluster genom misslyckade spekulationer i spanska statspapper på börsen i Wien. Ända till sin död ägde G emellertid lustslottet Hacking utanför Wien. Med avbrott för täta resor till de flesta europeiska länder bodde han på olika ställen i Wien, senast i sitt hus vid den efter honom uppkallade Wasagasse. Vid de sv tronskiftena 1844 o 1859 tillställde han de europeiska stormaktema förklaringar, att han ej avstod från sina anspråk på den sv tronen, men detta upprepades ej vid 1872 års tronskifte. I Sverige gjorde G endast ett besök, då han 1862 under några dagar besåg Helsingborg o Ramlösa (Nilsson), men han glömde aldrig sv språket o läste sv tidningar o Sv författningssamling. Hans egenhändiga memoarer fanns 1906 (Bobé) på hertigens av Urach slott Lichtenstein i Wurttemberg, där de emellertid torde ha förstörts under andra världskriget. En omfattande brevväxling mellan honom o kammarherre M Lagerberg 1870—77 finns i KB, o brev från honom finns även i RA (Handl rör fröken De la Brache o Ericsbergsarkivets autograf-saml) o VHAA (7 brev till C Elmstedt). 1884 flyttades hans o hans faders kistor från Oldenburg till Riddarholmskyrkan.

Systrar till kronprins Gustav var Sofia Wilhelmina (1801-—65), som i äktenskap 1819 med storhertig Leopold av Baden var farmor till drottning Victoria av Sverige, Amalia Maria Charlotta (1805—53) o Cecilia (bd 7), som 1831 blev gm storhertig Paul Fredrik August av Oldenburg.

Kronprins Gustavs dotter Carolina (Carola) Fredrika Francisca Stephanie Amalia Cecilia (1833—1907) blev 1853 g m sin syssling sedermera konung Albert av Sachsen. De besökte Sverige 1888. Äktenskapet var barnlöst, o från deras sterbhus tillfördes BFA 1908 diverse handlingar rörande Gustav IV Adolf o hans familj, bl a ett band brev till sonen Gustav från fadern 1805— 24 ( 69 brev) o ett band brev till denne från modern 1816—25. 1925 återbördades till Sverige tack vare två mecenater det före 1918 i Dresden förvarade sk Vasabiblioteket, varav det sk Hagabiblioteket, de 1810 från Sverige till Gustav IV Adolf översända böckerna, överlämnades till Gustav V, medan sonens accessioner donerades till KB.