Carl G Forsell, af

2 af Forsell, Carl Gustaf (före adl Forssell), f 18 mars 1783 på Sköttorp, Järpås sn (Skarab), d 25 okt 1848 i Sthlm (Jak). Föräldrar: kaptenen Fredric Joseph F o Maria Dorothea de Bruce. Kadett vid Karlberg 6 febr 1796–30 sept 1800, fänrik vid amiralitetet 20 (ej 27) okt 1800, underlöjtn vid fältmätningskåren 18 nov 1806, stabslöjtn där 23 dec 1808, kapten i armén 29 juni 1809, adjutant hos kronprinsen Karl August 1810, major i armén 8 maj s å, premiärlöjtn:s lön vid fältmätningskåren 22 aug s å, adjutant hos kronprinsen Karl Johan 27 febr 1811, kapten i fältmätningskåren 7 (ej 17) aug (konf 28 sept) 1813, major i kåren o överstelöjtn i armén 19 jan 1814, adl 11 febr 1817 enligt § 37 RF, överdir vid lantmäterikontoret 29 jan 1824, överste i armén 3 juni s å. GM för tapperhet i fält 1813, RSO 1814, LLA 1827, LKrVA 1843, KSO 1843. Innehade även utl ordnar.

G 3 sept 1818 (enl Hovförs:s vigselbok) på Yxe i Lindesbergs sn (Ör) m Clementina Magdalena Geijer, d 2 (ej 12) aug 1799 i Sthlm (Riddarh), f 15 sept 1868 på Åkerby, Gräve sn (Ör), dtr till lagmannen Salomon Eberhard G o Ulrica Charlotta Zidén samt änka efter hovkanslisekr Johan Daniel Psilander.

Carl F gick sex år i Skara skola, där han var en av de sämsta lärjungarna. Vid krigsskolan på Karlberg visade han en helt annan läggning, var primus i alla klasserna och blev fem gånger offentligt belönad. Som kadett bevistade han sjöexpeditionen 1798 på fregatten Ulla Fersen, då den och dess konvoj uppbringades och infördes till England. Vintrarna 1800–04 tjänstgjorde han i sjökarteverket, varunder åtskilliga av de kartor, som utgör Sveriges sjöatias, blev upprättade, graverade och utgivna under amiralen Gustaf af Klints ledning. F var 1803–04 kommenderad att under professor N G Schultén avmäta bohuslänska skärgården. Åren 1804–08 reste F på bergsrådet frih S G Hermelins bekostnad i Bohuslän, Halland, Västergötland, Småland och Blekinge och upprättade kartor över dessa landskap (kartan över Småland och Blekinge färdigritades av C P Hällström). I början av 1807 utförde han på bergskollegii bekostnad jordborrningsförsök vid Smedstofta by i Västergötland efter saltkällor (tr berättelse härom i VA Ekonomiska annaler 1808). I febr 1808 beordrades F att under B B von Platens ledning utföra mätningar, avvägningar och undersökningar för den projekterade Göta kanal. På sommaren anlände Th Telford från England och undersökningarna påskyndades och fortsatte in i dec. Vintern 1808–09 ritade F tillsammans med sin bror Jacob den atlas över Göta kanal, som lades till grund för konungens och ständernas granskning och bifall till företagets fullföljande; ett sammandrag av denna atlas finns i den i två stora blad graverade generalkartan över Göta kanal (1810; den ritade atlasen i Göta kanals arkiv).

Så fort F fick vetskap om G Adlersparres och västra fördelningens tåg mot Sthlm slöt han sig i Örebro till Adlersparre, i vars stab han genast anställdes. Av denne sändes han för att utforska ställningen vid Grisslehamn och se till, om G C von Döbeln behövde undsättas. F anlände på fm 21 mars 1809 till Döbeln, medförande Adlersparres skrivelse, som närmast hade formen av en instruktion. Döbeln blev vid läsningen alltmer uppretad. Han sade sig inte vilja ha att göra med revolterande trupper och förklarade, att F var en konspiratör och borde arkebuseras. F uppger, att han blott hade C T von Schulzenheims mellankomst att tacka för, att han undgick det tilltänkta straffet. Adlersparre sände sedan F som sin kurir till prins Christian August i Norge, den blivande tronföljaren Karl August. Sedan värmländska fördelningen av västra armén i aug 1809 återvänt till Eda skans och Magnor, användes F att rekognosera norska gränsen. Han åtföljde Adlersparre, när denne mötte Karl August i Kongsvinger, samt var bland dem, som mottog prinsen i Svinesund vid hans ankomst 7 jan 1810. På resan över Gbg till Sthlm medföljde F kronprinsens svit och blev strax därpå adjutant hos denne. Som sådan var han med i Skåne på Kvidingehed, där Karl August 28 maj 1810 avled. F sändes som kurir med dödsbudet till Sthlm och var med i processionen, då kronprinsens lik infördes i huvudstaden, och då A von Fersen blev mördad.

Karl August hade flera gånger talat med F om nödvändigheten av en generalkarta över Sverige i mindre skala än den Hermelinska. F hade påbörjat ett sådant arbete redan 1810. Han fortsatte 1815 och fullbordade arbetet på tre år (kartan över södra delen av Sverige och Norge graverades 1825). F hade under tiden avancerat till överstelöjtnant i armén. Under fälttåget i Tyskland 1813–14 hade han som adjutant åt Karl Johan kommit i gunst hos denne. Han hade hand om kronprinsens enskilda fältarkiv och kartsamling. F följde Karl Johan till Paris och sändes därifrån som kurir hem.

Rastlöst verksam uppgjorde F 1818–19 en plan för befästande av Sthlms omgivningar. Vintern 1819–20 skrev F jämte sin bror Jacob en liten skrift med »Plan till en på actier grundad transportinrättning emellan Sthlm och Gbg medelst tvenne ångbåtar». Efter snabb aktieteckning bildades det första ångbåtsbolaget i Sverige och två ångbåtar byggdes. Den ena av dessa, Yngve Frey, gjorde sin första provresa på Mälaren till Drottningholm 20 maj 1821 och fortsatte sedan att gå i regelbunden trafik; den andra båten var felkonstruerad. Sistnämnda år tog F initiativet till stiftandet av Sthlms stads sparbank, i vars direktion han satt till 1824.

Fastän inte lantmätare utnämndes F 1824 till överdirektör för generallantmäterikontoret och chef för lantmäteristaten efter E af Wetterstedt. Utnämningen har starkt kritiserats både av samtiden och eftervärlden. Visserligen behärskade F den praktiska delen av lantmäteriet, mätningstekniken, och var en framstående kartograf, men hans utnämning medförde likväl svårigheter i arbetet. För själva utnämningen hade han enbart konungen att tacka. Om F:s verksamhet som chef har sagts, att han »ägnade sin omtanka i främsta rummet åt statistik, filantropi och kommunalväsende och i det aldra sista åt verkets och kårens styrelse, som således nästan uteslutande låg i sekreterarens händer, ända därhän, att någon ordentlig föredragning av ärenderne icke ägde rum» (Tidskr för landtmätare 1853, s 105). Under F:s tid utfärdades bl a den berömda stadgan om skiftesverket.

År 1831 utgav F sin »Statistik öfver Sverige, grundad på offentliga handlingar», ett självständigt och frisinnat arbete, som blev mycket populärt. Hans ovänner begagnade sig härav för att hos Karl Johan förtala F som ultraliberal. Konungen, som ej kunde läsa svenska, blev förbittrad, och F:s gunstlingskap tog slut. I andra upplagan av boken 1833 intog F ett försvar för sin hållning. Han utgav 1834 »Sockenstatistik öfver Sverige».

En särskild plats intar F även i nykterhetsrörelsens historia, i det han 1830 publicerade ett upprop för bildande av nykterhetsföreningar och tog initiativ till bildande av en dylik i Sthlm. Han grundade vidare, efter engelskt mönster, Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande, vars publikation »Läsning för folket» började utkomma 1834. I England studerade han s å småbarnsskolan och utgav 1835 »Anteckningar i anledning af en resa till England». En första småbarnsskola inrättades i Sthlm 1836. Ganska karakteristiskt för F är hans misslyckade förslag om skyddssyskonförbund, d v s att uppliva de gamles fostbrödralag genom att, när ett barn döptes i en välbärgad familj, ett nyligen fött fattigt barn skulle antecknas i kyrkoboken som fosterbror eller fostersyster. Däremot lyckades han inrätta en fruntimmersskyddsförening i Jakobs församling i Sthlm, bestående av 60 damer, som skulle besöka de fattiga i deras hem. Han upptog i sitt hus och uppfostrade författaren och skådespelaren Johan Jolin. F var även vän av skandinavismen. På somrarna bodde han på Rosenhill på Djurgården.

F:s familjeliv och umgänge, har behandlats av dottern Marie-Louise af F (1823–52), 1847 g m professor Berndt Otto Nycander, i utförliga dagböcker, i urval utgivna av hennes kusindotter Syster Heijkensköld i de fyra volymerna »En resa i familjevagn år 1842» (1914), »Sällskapslif och hemlif i Sthlm på 1840-talet» (1915), »Herrgårdslif i Bergslagen för sjuttio år sedan» (1916) och »I Sthlm och på sommarnöje 1849–52» (1917; med namnreg till alla 4 vol).