Carl Andersson Evald

1. Evald, Carl A(ndersson; ursprungligen Carl Evald Andersson), f. 25 maj 1849 på Helleby, Kils sn (Ör.), d. 13 mars 1909 i Chicago, U.S.A. Föräldrar: arrendatorn Anders Andersson och Christina Sjöquist. Elev vid Örebro h. allm. läroverk 1859–65 och 1867–68; vistelse i hemmet samt konditioner 1865–67; teologiska studier vid pastor P. A. Ahlbergs skola Ahlsborg, Småland, våren 1871; emigrerade till U.S.A. aug. 1871; inskrevs vid Augustana teologiska seminarium i Paxton (Ill.) hösten s. å.; prästvigd vid synodalmötet i Galesburg (Ill.) 29 sept. 1872; kort därefter pastor vid Augustanaförsamlingen i Minneapolis (Minn.); pastor vid Immanuelsförsamlingen i Chicago 4 april 1875 (tilltr. hösten s. å.); utnämnd teol. doktor vid Augustana College och teol. seminarium våren 1900. Sekreterare för Minnesota-konferensen vid 1870-talets början; ordförande i sitt missionsdistrikt (under Chicagotiden); sekreterare, vice president och president för Augustanasynodens Illinoiskonferens, medlem av dess verkställande kommitté och av synodens missionsstyrelse; medlem av den kommitté, som utarbetade den nya Hemlandssångboken; led. (från 1884) och sekr. i styrelsen för Augustana Hospital i Chicago; ordf. i sv.-lutherska Prästsällskapet där; vice president i Lutheran ministers' association of Chicago (led. av dess verkst. kommitté); led. av direktionen för det engelska Chicago Lutheran Theological Seminary; led. av styrelsen för Chicago Bible Society; redaktör för den religiösa tidskriften Nåd och sanning 1877–82, 1884–87; redaktör för barntidningen Barn-Vännen 1880–86; medarbetade i andra tidskrifter.

G. 1) 4 okt. 1876 m. Annie Fredrique Carlsson, f. 11 april 1856 i Chicago, d. 27 nov. 1880 på besök i Stockholm, dotter av pastorn i Chicago teol. dr Erland Carlsson och Eva Charlotta Andersson; 2) 24 maj 1883 m. Emmy Christine Carlsson (E. 2), syster till föregående.

Carl E. kom från ett närkingskt lantbrukarhem med små resurser men fick dock flera års läroverksutbildning. Under slutet av 1860-talet gick en väckelse fram över Örebro. E. och andra gymnasister inbjödos till religiösa sammankomster hos en örebrofamilj, och på söndagsmorgnarna samlades några skolynglingar till bibelklass för att studera Kolosserbrevet under ledning av en i bibeln väl bevandrad mästersmed. Själv daterade E. till sommaren 1867 sin omvändelse till personlig tro, då han på väg till en kondition hos den religiöse bergmästaren A. F. Baer i Nya Kopparberget kom att i Guldsmedshytte gästgivaregård läsa en framlagd bibel och blev djupt gripen. Efter T. N. Hasselqvists besök i Sverige 1870 beslöt sig E. för att ägna sig åt prästbanan bland svenska emigranter. Våren 1871 studerade han hos pastor P. A. Ahlberg i Småland och medföljde denne på predikoresor i landskapet.

I Förenta staterna voro svenska prästkandidater välkomna, och efter prästvigning i Galesburg (Ill.) 1872 blev E. pastor i Minneapolis. Augus-tanaförsamlingen, som då var den enda svensk-lutherska där, hade under E:s företrädare utträtt ur Augustanasynoden men återfördes av E. till denna. I sept. 1874 grundades av E. den svensk-lutherska Betlehemsförsamlingen i Minneapolis. Staden hade en talrik svensk befolkning, och Augus-tanaförsamlingen räckte ej längre till. E. gjorde sig om- tyckt här men antog 1875 kallelsen till Immanuelsförsamlingen i Chicago.

Immanuelskyrkan var moderförsamling för flera svenska församlingar i Chicago och hade sedan den grundats 1853 stått under ledning av doktor Erland Carlsson, en av Augustanasynodens pionjärer (SBL, 7, s. 569 ff.). Församlingen hade under honom framgångsrikt gått igenom svåra, inte minst ekonomiska prövningar; den sista var Chicagos brand 1871, då den just nyuppförda kyrkan och samtliga församlingsbors hem utom tre hade brunnit ner. Tack vare pastor Carlssons tillförsikt och mod byggdes kyrkan på nytt. E., som i ej mindre än 34 år kom att verka här, fortsatte arbetet i hans anda. Kontinuiteten betonades ytterligare genom E:s äktenskap. Han gifte sig nämligen 1876 med sin företrädares dotter Annie, som emellertid dog 1880 under makarnas besök i Sverige. År 1883 äktade E. hennes syster Emmy (E. 2).

Plikttrogen, arbetsam och älskvärd synes E. ha varit högt skattad inom sin församling. Han var ej någon nydanare, av konservativ läggning, men utan trångsynthet. Ytterst angelägen om den personliga själavården gjorde han ofta hembesök, deltog flitigt i sammankomster och föreningsmöten, men synes dock själv ha satt predikan högst av sina ämbetssysslor. Hans predikningar förbereddes noggrant, och han vinnlade sig särskilt om den språkliga utformningen. Hans framförande var högtidligt och ändå ledigt, rösten var klangfull och gestalten imponerande. Han har karakteriserats som Augustana-synodens främste andlige vältalare på sin tid.

Inom Illinoiskonferensen av Augustanasynoden innehade E. olika förtroendeposter och var en tid även president. Vad som låg honom särskilt varmt om hjärtat var Augustanasjukhuset i Chicago, vars styrelse han tillhörde som sekreterare i mer än 20 år. E. var flitig bidragsgivare till olika religiösa svensk-amerikanska tidskrifter och redigerade själv under flera år tidskrifterna Nåd och sanning, Fosterlandet och Barn-Vännen. – E:s änka föranstaltade om utgivande av en minnesskrift över maken, där vittnesbörd från kolleger, församlingsbor och vänner lämnats om E:s harmoniskt kristna, flärdfria och varmhjärtade personlighet.