Carl J Trolle Bonde

17. Carl Johan Trolle Bonde, son till B. 14 i hans andra gifte, f. 16 juni 1843 på Kesäter, d 25 aug. 1912 på Trolleholm, Åtnjöt undervisning vid Örebro elementarläroverk och Uppsala lyceum; student i Uppsala 28 maj 1862. Fanjunkare vid livregementets husarer 7 okt. s. å.; erhöll avsked 20 jan. 1863; fanjunkare vid livgardet till häst 23 jan. s. å., avlade officersexamen 28 apr. 1864; underlöjtnant vid sistnämnda regemente 22 juni s. å.; andre löjtnant 4 okt. s. å; erhöll avsked från regementet och krigstjänsten 14 juli 1869; övertog Kesäters egendom 1870; kommunalnämndsordförande s. å.; arrenderade Trolleholms huvudgård 1877, disponent och förvaltare av hela godset 1878; nämndeman 1882; ledamot av riksdagens andra kammare för Onsjö härad av Malmöhus län 1884 och av riksdagens första kammare för Kristianstads län 1885−91 samt för Malmöhus län 1897−1902; innehavare av Trolleholms fideikommiss genom K. M:ts dom 18 mars 1886; inköpte Hässelby i Uppland, Understorp i Skåne samt Baggetorp och Rastorp i Södermanland s. å. LSKS 1890; RNO 1894; KVO2kl 1899.

Gift 22 okt. 1867 med Eva Fredrika Emerentia Leijonhufvud, f. 4 mars 1848 i Stockholm, dotter till kabinettskammarherren och generalmajoren friherre Axel Gabriel Leijonhufvud.

Skötseln av de stora domäner i mellersta Sverige, som efter hand tillföllo B: s fader, upptog denne så fullt, att han endast fick ringa tid och intresse över för den betydande skånska egendom, Trolleholm, vilken han 1855 i arv erhållit från farbrodern, den bekante blinde excellensen på Sävstaholm. Slottet var så gott som obeboeligt, och främmande som han var för skånska förhållanden, överlät han helt omvården av godset åt en gammal beprövad förvaltare, intill dess sonen, som på grund av hälsoskäl måste övergiva sin påbörjade militära bana, år 1878 övertog godset på arrende. Redan som arrendator nedlade denne ett betydande arbete på godsets uppryckning, men det är egentligen från år 1886, då B. själv som fideikommissarie övertog detsamma, sedan hans äldre broder på grund av sitt giftermål med en ofrälse engelsk dam fråndömts fideikommissrätten, som en ny tid uppgick för den gamla förnämliga egendomen med traditioner från ett par av Skånes mest betydande ätter under äldre tid, Thott och Trolle, och med en areal, som gör den till länets största. Under åren 1886−88 ombyggdes nu det förfallna slottet till en ståtlig borg i tidig skånsk renässansstil av den danske arkitekten F. Meldahl, och med utomordentlig energi och klokhet genomförde B. vittgående reformer i fråga om godsets förvaltning, jordbrukskulturens höjande, skogarnas rationella vård m. m., varom allt ingående upplysningar äro att hämta i den stora beskrivning över Trolleholm, som B. åren 1905−07 utgav i fyra digra volymer, den fylligaste godsmonografi, vår litteratur hittills äger. Genom sin ovanliga duglighet som administratör och sin på samma gång försiktiga och framsynta ledning lyckades B. bringa Trolleholms gods fram i främsta ledet bland Skånes säterier, och själv stod han åren före sin död som en av de främsta representanterna för den skånska godsägaradeln. Det ligger i sakens natur, att en man i hans ställning och med hans sällsynta arbetskraft även togs i anspråk för offentliga uppdrag, såväl kommunala som politiska. Hans riksdagsmannaverksamhet var dock mindre betydelsefull; han har icke en enda gång yttrat sig i plena, icke inlämnat någon motion och endast på suppleantplats deltagit i utskottsarbetet.

Alltifrån ungdomen hade B. varit samlare av fornsaker, av böcker, av konstverk och släktminnen, överhuvud, som han skriver från sin Södermanlandstid, av »allt gammalt, varav ännu rätt mycket fanns kvar i Vingåkersstugorna». Hans stora arkeologiska samling införlivades redan på 1870-talet med greve Fritz Reventlows och har med denna kommit till statens historiska museum, hans Vingåkerssamlingar skänktes till större delen åt Artur Hazelius, men det övriga kom honom väl till pass vid Trolleholms inredning, där samlingarna, om vars brokiga innehåll Trolleholmsboken lämnar ingående upplysningar, funno en värdig inramning. Sin käraste omsorg ägnade B. åt sitt bibliotek, vilket vid hans död kunde uppskattas till c: a 40,000 volymer och som på grund av den planmässighet, varmed inköpen gjorts, även kvalitativt är att anse som ett av vårt lands främsta privata, måhända det allra främsta. Grundstommen utgjordes av dupletter ur Sävstaholmsbiblioteket och den samling äldre svenska tryck, som B. redan i ungdomen på auktioner och i antikvariat förvärvat. Härtill kommo senare Marianne Koskulls samt svågern friherre Johan Liljencrantz' böcker, Vibyholmsbiblioteket och framför allt den utomordentligt värdefulla samling, vilken B. 1886 inköpte efter excellensen G. A. Sparre och som utom en rik samling litteratur om medeltiden innehöll dennes vidlyftiga genealogiska anteckningar och excerpter. Om biblioteket, som genom B:s och hans bibliotekaries, K. F. E. Brandberg, förenade ansträngningar hölls i mönstergill ordning, utgavs tid efter annan tryckta meddelanden, de för alla boksamlare välbekanta »Ex bibliotheca Trolleholmiæ», där i synnerhet ett av häftena, innehållande en förteckning över Trolleholms samling av svenska topographica, länge fått göra tjänst som vår fullständigaste bibliografi på detta område. Liksom i fråga om topografien är biblioteket, som av nuvarande fideikommissarien i sin helhet inlösts, synnerligen välförsett i fråga om svensk historia, biografi och genealogi och innehåller talrika rariora, av vilka särskilt många härstamma från Sparres förtrogna samarbete med G. E. Klemming. Även arkivalier intresserade B. Så riktade han sina samlingar med det Banérska arkivet från Sjöö, det Soopska från Stora Bjurum, Lantingshausenska papper från Örnäs osv.

Det var otvivelaktigt i hög grad pieteten för Bondesläktens stora minnen, som var det drivande och centrala i B:s samlarverksamhet. Det var även den, som satte pennan i hans hand. I en rad monografier skildrade han släktens gods, Kesäter, Hässelby och framför allt Trolleholm; i katalogen över porträttsamlingen på Vibyholm förtecknade och beskrev han den stora samling släktporträtt, som där hopbragts, och i sina tio volymer Anteckningar om Bondeätten meddelade han ingående biografier över flera av släktens mest betydande män. Om alla dessa arbeten gäller det, att de i främsta rummet äro materialsamlingar, återgivande in extenso handlingar, dagböcker, fullmakter, kontrakt osv., som innehålla bidrag till godsens eller ättemedlemmarnas historia. B. framhåller själv i ett av sina företal, att han genom studiet av i synnerhet äldre topografisk litteratur kommit till det resultat, att det är de konkreta uppgifterna, urkunder o. d., som ha det bestående värdet. I enlighet härmed nöjde han sig vanligen också med att sammanställa och avtrycka aktstyckena, bifogande endast några få egna ord till orientering, och den noggrannhet, varmed detta gjordes liksom också den oförtröttade iver, varmed varje även den obetydligaste notis uppspårades och infogades i sammanhanget, vittnar nogsamt om den kärlek, varmed B. ägnade sig åt detta arbete. Åtskilligt av det sålunda hopbragta materialet kan visserligen betraktas som mindre betydelsefullt, men det bör ihågkommas, att B., då han valde att avtrycka även sådana källor, leddes icke blott av forskarens syn på de avgörande momenten utan även av pieteten för den egna släktens minnen.