Johan Pfeiffer

Pfeiffer, Johan, dp 22 jan 1731 i Sthlm, Ridd, d 12 dec 1806 där, ibid. Föräldrar: kopparslagaråldermannen Elias P o Barbro Brita Hagman. Inskr vid UU 13 juli 44, vid univ i Greifswald 28 sept 56, mag där 18 okt 56, sjukhusläk vid sv armén i Pommern 57–62, MD vid univ i Greifswald maj 60, läk i Sthlm 62, fattigläk på Södermalm där 27 april 63, medicus vid amiralitetets galärflotta nov 65, dessutom läk vid tullstaten 66, assessor i Collegium medicum 23 mars 70, övertog Wilhelm Mommas (bd 25, s 664) boktryckeri i Sthlm okt 71, drev tryckeriet (under namnet Gamla k tryckeriet 71–72, fd K tryckeriet 73–76 o K Ordenstryckeriet från 77) 71–jan 03, utgav Dagligt Allehanda 71–maj 02, stadsläk i Gävle genom tjänstebyte med Henric Gahn (bd 16) dec 72–10 mars 73, bokhandlare, bokförläggare. – LMA 01.

G 1762 (–80) m Margaretha Wilhelmina Matzen, f omkr 1737, d 20 nov 1804 i Sthlm, Klara, enl db 67 år gammal, enl uppg (SLH, 1:1) dtr till kh M på Rügen, Pommern.

Efter viss tvekan under sin utbildning i Uppsala ägnade sig P åt medicinska studier och disputerade för Carl v Linné. Läkarkarriären varade dock endast ett drygt decennium men blev omväxlande, med tjänstgöring under pommerska kriget och vid amiralitetet, som fattigläkare och en kort tid som stadsläkare i Gävle.

Även om P under hela sitt liv behöll den assessorstitel han förvärvade som ledamot av Collegium medicum blev hans bana en annan. Under 1760-talet skall han ha anlitats av boktryckaren Peter Momma (bd 25) som översättare, och han blev ekonomiskt involverad i familjen som borgensman för den äventyrlige sonen Wilhelm. Efter dennes konkurs 1771 inköpte P både tryckeriet och den inkomstbringande Dagligt Allehanda. För utgivningsrätten till tidningen skall han ha betalat 100 000 dlr kmt, troligen i realiteten en form av ackordsuppgörelse med Mommas borgenärer. P utvecklade de första åren det nära nog renodlade annonsbladet genom fylligare utrikes- och riksdagsrapportering och genom att tillåta viss debatt i spalterna. En mössvänlig hållning och anlitandet av partipublicisterna Daniel Helsingius (bd 18) och Jacob Gabriel Rothman stärkte hans ställning.

P, som drev Dagligt Allehanda i praktiskt taget oförändrad form i tre decennier, blev sin tids kanske skickligaste tidningsutgivare när det gällde att hålla sig väl med världsliga och andliga myndigheter. Det förefaller som om den relativa öppenhet tidningen visade i fråga om debatter minskade mot 1770-talets slut, och efter att P fått en informell erinran från Sthlms domkapitel beträffande några Voltairevänliga artiklar blev den omgående ett språkrör för Voltairekritiken. P lyckades också undgå att bli indragen i några allvarligare tryckfrihetsmål och manövrerade sig alltid ur besvärliga situationer utan att bli föremål för nämnvärd kritik från mer inopportuna publicister.

Förlags- och tryckeriverksamheten vid sidan av Dagligt Allehanda var föga omfattande. De säkraste inkomstkällorna torde ha utgjorts av psalmböcker och av provöversättningar till bibeln, som P i konkurrens med främst C C Gjörwell (bd 17) fick privilegium på 1775 och som kom ut under flera decennier. Under 1790-talet tryckte han och var troligen också förläggare till åtskilliga av de reseskildringar som Samuel Ödmann översatte. P behöll genom flera uppdrag kontakterna med den medicinska världen, och som förläggare till ett par årgångar av Veckoskrift för läkare och naturforskare torde han ha underlättat tidskriftens alltid brydsamma ekonomi. Ännu 1801, när P började avveckla sina intressen, var tryckeriet i fråga om antalet anställda ett av Sthlms största. Efter kontroverser inom familjen överlät han det på en systerson 1803. En samling på nära 3 000 antika mynt och medaljer hade P tidigare sålt till LU.

Om än alltid i periferin figurerade P flitigt i den gustavianska tidens kulturliv. Intresserad av vitterhet och musik blev han ledamot av MA; som sällskapsbroder tillhörde han tillsammans med bl a J T Sergel det sällskap "med digra magar" som regelbundet trakterades av den gästfrie vinhandlaren Eric Noër vid Tyska brunn, och P:s mätress blev föremål för J H Kellgrens omsorger. Genom upprop i Dagligt Allehanda och på andra sätt idkade P en inte obetydlig välgörenhet riktad till nödställda och olycksdrabbade. Det är troligen i samband med detta hans påstådda köp av rättigheterna till Fredmans epistlar bör ses, eftersom det stämmer mindre väl med hans i övrigt föga avancerade förlagspolitik.