Meurling, släkt

Meurling (Mörling), släkt.
1688 adlades revisionssekreteraren Lars Mörling (1630–89), vilken börjat sin statstjänst med att ingå i Gustaf Bielkes (bd 4), Alexander von Essens (bd 14) och Philip von Krusenstierns (bd 21) beskickning 1655 till Moskva, där denna kvarhölls ända till 1658. Han uppges (v Schantz) ha varit son till en kh Måns i Mörlunda, Kalm. 1649 hade vid UU inskrivits "Laurentius Magni Bringius Ostrogothus", och av Linköpings hm framgår, att den ende kyrkoherden i Mörlunda under 1600-talet med förnamnet Måns eller Magnus var Magnus Bringius (f 1572, ej 1590; d 1650), bror till juris professor Israel Bringius (bd 6) och halvfarbror (Molin; jfr Silfving) till den 1654 med namnet Gyldenbring adlade hovrättsnotarien, sedermera assessorn Erik Bring. Av Lars Mörlings söner stupade en 1702 i slaget vid Kliszów och en 1708 i slaget vid Holowczyn. En äldre son, Lars Mörlingh (1673–1709), deltog som ingenjörkapten i bl a dessa båda slag och stupade vid belägringen av Poltava. En anonym dagbok (D 771, KB), vilken efter en avskrift på Biby i Gillberga, Söd, publicerats i KFÅ 1932–33 såsom författad av avskrivaren och fortsättaren Gustaf Celsing d ä (bd 8), har visats vara författad av M (Villius; Westin). Denna adliga ätt utdog på svärdssidan 1747 med en äldre bror till honom och på spinnsidan 1802 med en av dennes döttrar.

Den 1688 adlade Lars Mörling var sannolikt bror till den "Karing Bringha" som dog 1712 och enligt Kristdala begravningsbok var mor till denna församlings kh Olaus Mörling (d 1738 vid 80 års ålder). Denne uppges 1688 i en skrivelse till Linköpings domkapitel vara "av förnäm prästerlig familia på mödernet" (Bankeström, s 223). En uppgift i äldre litteratur, att Olaus Mörlings far skulle ha hetat Håkan Larsson Mörling, är oriktig, ty fadern var skattebonden Håkan Olofsson (d 1690) i Träthult, Kristdala (Bankeström, s 213 och 224). Efter studier i Åbo gifte sig Olaus Mörling med en dotter till prosten Johannes Bartholdi Duræus i Kristdala, som efterträtt sin styvfar, och vars far och farfar före denne varit kyrkoherdar där ända sedan 1582 (jfr bd 11, s 554). Han blev svärfaderns kaplan 1688 och efterträdare som kh efter dennes död 1708.

En av hans åtta söner var prosten Nils M (1690–1761) i Hult, Jönk, av vars söner en blev tullkommissarie på Ceylon och stamfar för en där ännu fortlevande släktgren.

Nils M:s äldste bror, sekundlöjtnanten Lorentz M (1688–1740), var far till en av hans efterträdare som kh i Hult, kontraktsprosten Anders Johan M (1718–93). Denne var farbror till kh Nils Lorentz M (1763–1818) i Västra Husby, Ög, och farfar till Johan Peter M (1810–65), som vid mitten av 1800-talet var den störste skeppsredaren i Kalmar. Den sistnämndes kusin kronofogden i Östbo, Jönk, Lars Fredrik M (1785–1847) var farfar till telegrafdirektören i järnvägsstyrelsen Lars August M (1843-1929).

Lorentz och Nils M:s yngre bror löjtnanten vid Kalmar (ej Kronobergs) regemente Carl M (1697-1784) var farfar till magister Carl M (1761–1837), som blev kh i Tävelsås, Kron, 1802, prost 1817 och kh i Slätthög, Kron, 1823. Denne var far till kh Josua M (1809–61) i Sjösås, Kron. En bror till den sistnämnde var farfar till kh i Östra Ryd, Ög, Karl Jair Agathon M (1895-1971) och till dennes bror kontraktsprosten Karl Josua Paridon M (1900–61) i Lohärad, Sth. Deras äldste bror, tf rektorn för Uppsala folkskolor Karl Gustaf Erland M (1886-1945), var far till hovrättsrådet vid hovrätten för Övre Norrland Carl Olof M (f 1927).

Lorentz, Nils och Carl M:s yngre bror Jöns M (1703–78) blev kh i Askeryd, Jönk, 1742 (tilltr 1743), prost 1753, kh i Stora Åby, Link, 1763 (tilltr 1764) och kontraktsprost 1768. Han var riksdagsman 1760–62. I sitt första äktenskap blev M svärfar bl a till prosten Abraham Fornander (bd 16, s 282) och till krigsrådet Clas Livin (bd 23, s 759). I sitt andra äktenskap – med en friherrinna Wrangel – hade han bl a en dotter, som blev stammor för alla nu levande medlemmar av släkten Nathhorst eller Nathorst, och sonen protokollssekreteraren Jöns Adolph M (1757–1838), som 1805 köpte godset Aranäs vid Gränna. Den sistnämnde var far till Claes Axel M (1809–88), som var överste för Norra skånska infanteriregementet 1860–67 och distriktschef för södra tulldistriktet 1867–71. Brorson till honom var överstelöjtnanten Carl Otto Sigvard Theodor M (1849–1912), som fick överstes avsked 1907. Carl M var far till statsrådet Carl Henrik Fredrik M (M 1). Brorson till den sistnämnde är fd överläkaren docent Sten M (f 1914). En syssling till M 1 var far till fd kyrkoherden i S:t Olai församling i Norrköping Hans M (f 1918).

Lorentz, Nils, Carl och Jöns M:s yngste bror, Pehr M (1707–94), var efter fadern kh i Kristdala 1738–89, blev prost 1765 och var riksdagsman 1765–66 och 1771–72. Han anses ha tagit initiativet till byggandet av ny kyrka och ny prästgård samt anläggandet av ny kyrkogård i Kristdala. Hans son Mårten Gustaf M (1737–1805) blev magister i Uppsala 1761, docent i grekiska i Lund 1764 och frälsekamrer över de piperska fideikommissen i Skåne 1770. 1800 fick han av greve C G Piper säteriet Syserum i Tuna, Kalm, som sedan tillhörde ättlingar till hans yngste bror i flera generationer. Yngre bror till honom var Olof M (1740–1815), som blev magister i Uppsala 1764, kh i Ängsö, Vm, 1771, och i Södra Vi, Kalm, 1782 (tilltr 1783) samt prost 1788. Deras yngste bror, Pehr M (1746–1826), blev magister i Uppsala 1773, efterträdde fadern som kh i Kristdala 1790 och blev prost 1794. Han efterträddes 1827 (tilltr 1828) av sin yngste son, Carl M (1787–1873), som blivit magister i Uppsala 1809 och blev prost 1833. Dennes son Charodotes M (1847–1923) efterträdde 1874 sin far som kh i Kristdala, blev kontraktsprost 1898 och var riksdagsman i AK 1909–11 och i FK 1913–18. Han blev känd som väckelsepredikant och som utpräglad högerman med nykterhetsvänliga tendenser. Förutom smärre skrifter med religiöst innehåll publicerade han Olof M:s stamträd vid början af tjugonde seklet (1902), en 100-sidig bok, som redovisar stamfaderns såväl agnatiska som kognatiska ättlingar. Den siste i den långa raden av präster i Kristdala av släkten M blev hans son Erik M (1879–1961). Denne hade i Uppsala blivit fil kand 1900 och teol lic 1917 samt efter verksamhet som läroverksadjunkt och regementspastor kh i Hällestad, Ög, 1918 (tilltr 1920). Han var faderns efterträdare 1924 (tilltr 1926)–1953 och blev kontraktsprost 1938. 1910–20 och 1921–22 hade M varit redaktör för Sv kyrkotidning. Förutom ett stort antal smärre skrifter publicerade han Linköpings hm 4:2-5 och 5:1-2 (1925–43) och boken Kristdala 1–2 (1935–37), som framförallt är en edition av predikningar, skrivna av familjen M:s präster. Han var också utgivare av Från gamla prästhem i Linköpings stift (Minnen från gamla sv prästhem, 3, 1926), i vilket arbete ingår en artikel av honom om de tidigare prästerna i Kristdala. Hans samlingar för herdaminnet finns i LSB. Söner till M var författaren fil dr Per M (M 2), den vid försvaret av Madrid under spanska inbördeskriget stupade teol stud Olov M (1909–36) och rektorn för Bandhagens gymnasium i Sthlm fil mag Karl M (1916–74).

Intet genealogiskt samband föreligger mellan denna släkt och docenten i praktisk filosofi i Uppsala Harry (urspr Herry) Paul M (1878–1938) samt dennes son fd rådmannen i Sthlm Anders M (f 1918); Harry M:s förfäder hade i flera led hetat Mörlin. Konstnären Carl Oskar Bernhard M (1879–1929) hade förfäder, som i flera generationer hetat Mörling, men ej heller för dem kan något genealogiskt samband med släkten M konstateras. Den kände restaurangägaren Agnar Bernhard M (1879–1944) i Sthlm torde ha tagit namnet efter sin födelseort Mörbylånga.