Munck, släkt

Munck, släkt, härstammande från Anders M (d mellan 1631 o 1634), vars patronymikon var Jonsson (FRA). Han uppgavs (AdRP) vara kommen från Danmark men förde ett helt annat vapen (Ruuth; E 662) än de sex danska adliga ätterna med samma släktnamn (DAA). M var i tjänst hos ryttmästaren och ståthållaren i Reval Anders Larsson (bd 1) till Botila åtminstone 1604–09 (Ramsay). Enligt ett brev från 1612 (RR) hade han genom sitt äktenskap med en prästdotter från Somero i Tavastland (Cederberg) kommit i besittning av skattejord i Hirsjärvi i denna socken. Hirsjärvi namnes som hans sätesgård 1628, då han av Gustav II Adolf fick Ramelshof eller Doctormoise i Arrasch socken i Livland (Red:koll:s arkiv). Enligt 1612 års brev var M ryttare under Jakob De la Gardie (bd 10) i Novgorod, där han 1614 (RR) och 1617 (Ramsay) kallas proviantmästare. Möjligen är han identisk med en 1614 (KrA) nämnd kompanichef Andreas M "von Kopenhaghen". 1615 (RR) tituleras M hövitsman, och åtminstone 1624–31 (E 662) var han Axel Oxenstiernas hauptman på det till denne donerade Wolmar i Livland. 1626 och 1628 kallas han kapten (Red:koll:s arkiv).

Hans son (RR 1634) Anders Af (d 1681 enl Lagus) uppgav 1678 (M 1349), att han varit i sv krigstjänst i 47 år, vilket skulle innebära, att han börjat sin krigarbana redan 1631. Han nämnes som löjtnant från 1633, blev kapten 1637 och deltog i trettioåriga kriget (E 8423), varunder han 1641 slog ihjäl två män ur Stralsunds borgarvakt. Detta synes ha medfört, att M måste ta avsked, men redan 1643 nämnes han som major vid Österbottens regemente, vars överstelöjtnant han blev 1646. 1649 adlades han och fick en munk mellan tre rosor i vapnet. Under förberedelserna för kriget mot Polen beordrades M i april 1655 att med största delen av de i Österbotten kvarvarande delarna av regementet marschera till Narva. I början av 1657 sände Magnus Gabriel De la Gardie (bd 10) honom till Finland for att hämta förstärkningar till den baltiska krigsskådeplatsen (Lappalainen). Så blev M överste för regementet, men då efter Roskildefreden den nya sv besittningen Trondheims län skulle uppsätta ett kavalleri- och två infanteriregementen, blev han 1658 i stället överste för det ena av de senare. Efter att ha inställt sig där tågade han på hösten s å med regementet genom Jämtland till Sundsvall, varifrån han jämte detsamma via Oregrund och Furusund överskeppades till Reval och marscherade till Mitau för Robert Douglas' ockupation av Kurland. Sedan detta regemente genom rymningar och sjukdomar praktiskt taget upphört att existera, var M 1661–78 överste för Viborgs östra (Karelens) infanteriregemente. Hans sätesgårdar var det förutnämnda Hirsjärvi (AdRP) och det likaledes från fadern ärvda Palikais eller Palikainen, även kallat Sommarnäs, också i Somero socken i Tavastland. Där lät M:s änka uppföra ett kapell, kring vilket senare bildades en särskild kapellförsamling, numera Somerniemi socken. Hans adliga ätt utdog på manssidan med honom själv, eftersom han överlevde sina söner, men en av hans döttrar blev stammor för de i Finlands senare historia kända medlemmarna av ätten Jägerhorn af Spurila (bd 20).

M:s bror Johan M (d 1639) namnes som fänrik från 1629, som löjtnant från 1634 och som ryttmästare från 1635 och stupade i Tyskland. Denne var far till kaptenen Anders M (1638–75), som förgäves sökte bli inbegripen i sin farbrors adelskap. Till riksdagen 1738–39 utfärdade emellertid hans sonsons son fältväbeln Lorentz Anders Af (1712–71) en fullmakt att representera översten Anders M:s i själva verket utslocknade ätt (nr 468). Sannolikt har detta förorsakat protester, ty vid riksdagen 1755–56 representerade Lorentz Anders M:s yngre bror kvartermästaren, sedermera ryttmästaren Claes Adam M (1732-93) i stället den 1585 adlade ätten med samma namn (nr 130; ovan s 762), dock efter tvist med denna ätts siste medlem, majoren Hans Jacob M (X 18; Sallander som feltolkat Claes Adams initialer). På riksdagarna 1765–66, 1769–70 och 1771–72 representerades den senare ätten av en tredje bror, sedermera överstelöjtnanten vid Savolax regemente Anders Eric M (1720–79). Denna upprepade felaktiga representation kunde äga rum, enär genealogerna Jonas Bång och Anders Anton von Stiernman upprättat genealogier – den senares publicerad – i vilka den ovannämnde ryttmästaren Johan M förväxlats (Ramsay 1903) med den med honom ej befryndade vicepresidenten med samma namn, som varit sonson till den 1585 adlade och farfar till Hans Jacob M (s 763).

Anders Eric M, som blivit lindrigt sårad i huvudet i slaget vid Villmanstrand 1741, var svärfar till generalmajor Carl Gustaf Ehrnrooth (bd 12) och far till sedermera presidenten Adolph Fredric M (M 1), som blev friherre och greve 1788. Adolph M:s yngre bror Otto Magnus M (1764–1853) blev ridpage hos konungen 1775, kammarjunkare 1784 och friherre samtidigt som sina bröder 1788 (för friherrebrevets antedatering till 1778 se Nordin och Odhner). Senare blev han kavaljer hos kronprinsen 1789 och hovmarskalk i survivance 1793, och 1794 gifte han sig med en dotter till kommerserådet Christian Hebbe (bd 18, s 364 f). 1795 sändes M till Schwerin för att skaffa information om Lovisa Charlotta av Mecklenburg-Schwerin som eventuell blivande gemål åt den unge Gustav IV Adolf. Han var ståthållare på Sthlms slott 1794–1810, hovmarskalk hos änkedrottningen 1795–98, chef för hovekonomin 1804–09 och l:e hovmarskalk 1805–11. Jämsides med hovkarriären befordrades M som militär och var 1805–10 överste i armén. Sedan han på grund av slösaktighet (H E Charlotta, 8, s 724) skilts från sina befattningar som ekonomichef och ståthållare, begav han sig till Finland och blev 1811 hovmästare vid ryska hovet. 1814 kom M till den avsatte Gustav IV Adolfs fd gemål drottning Fredrika (bd 16) i Karlsruhe i Baden, där han blev chef för hennes hovförvaltning. Ej heller här visade han sig emellertid som någon god ekonom, men han torde ha spelat en roll i det politiska intrigspelet mot Karl XIV Johan. Efter drottningens död 1826 tog M avsked, men han fick underhåll av hennes barn och dog i Karlsruhe.

Hans äldre bror Johan Hindric M (1748–1817) befordrades till överstelöjtnant 1785 och blev liksom sina bröder friherre 1788 (jfr ovan). Han deltog i finska kriget 1788–90 och var 1790–1810 landshövding i Nylands och Tavastehus län. Son till honom var generalen och vicekanslern för universitetet i Helsingfors Johan Reinhold M (1795–1865) på Erkylä i Hausjärvi i Tavastland. Den friherrliga släktgrenen utslocknade med dennes sondotter Ruth Margareta M (1886–1976), känd som sjuksköterska vid den finländska jägarbataljonen i Tyskland under l:a världskriget och verksam som sådan ännu under vinterkriget 1939–40.

M l:s kusin Claes Johan M (1764-1839) på det sedan stamfadern ärvda Hirsjärvi deltog i kriget 1788–90, blev tillfångatagen av ryssarna 1808, fick överstes avsked 1813 med ett till 1810 antedaterat (M 1118) brev och immatrikulerades på Finlands riddarhus 1818. En annan kusin – en son till den förutnämnde Lorentz Anders M – blev farfars far till den finländske generalmajoren Lennart Frithiqf M (1852–1941), som var farfars far till släktens ende nuvarande representant i Sverige.

En syssling till M l:s far var far till Carl Johan M (1758–1815) på Ihamäki i Somero socken i Tavastland, som i holländsk tjänst blev tillfångatagen av engelsmännen vid deras erövring av ön Saint Eustache i Västindien 1781 och senare deltog i sjöslaget vid Svensksund 1789 och finska kriget 1808–09 samt fick överstelöjtnants avsked 1810. I två äktenskap hade han sammanlagt 15 barn, av vilka 13, därav 6 söner, överlevde honom. Sonen Ernst Fredric Victor M (1791–1873) utmärkte sig i striden vid Sävar 1809 och deltog senare i slagen vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig 1813 samt det norska fälttåget 1814. Han blev 1853 överste i armén och 1854 postinspektor i Karlstad. Smärre rester av M:s arkiv finns i NordM och UUB. Han var svärfar till hovfotografen Gösta Florman (bd 16, s 217), och hans son var i äktenskap med en dotter till latinprofessorn Per Petersson svärfar till Ebbe Lieberath (bd 22).

Ernst Fredric Victor M:s halvbror Bror Gustaf Reinhold M (1799–1881) var 1849–58 överste för Göta artilleriregemente och var i äktenskap med en dotter till justitierådet Johan Henric Peterson svärfar till överste Fredrik Kugelberg (bd 21, s 661) och far till Carl Bror M (1836–1905). Carl M blev 1866 ordonnansofficer och 1867 adjutant hos sedermera konung Oscar II, efter vars tronbestigning 1872 han fortsatte att tillhöra dennes stab som adjutant och från 1885 till sin död som överadjutant. Han var 1882–93 överste för Helsinge regemente, befordrades 1892 till generalmajor i armén, var 1893–1902 chef för andra arméfördelningen (Ög, Jönk och Kalm) och utnämndes 1902 till generallöjtnant i armén.

Hans yngste farbror, Carl Jacob M (1808–82), var stabschef hos Carl Gustaf Löwenhielm d y (bd 24) under expeditionen till Fyn 1848, överste för Jönköpings regemente 1857–67 och postinspektor (titeln under hans tjänstetid ändrad till postmästare) i Jönköping 1867–74. Hans första hustru var dotter till presidenten Carl David Skogman. Efter hennes död gifte M om sig med en dotter till generallöjtnanten Gustaf Albrecht Bror Cederström (bd 8). I detta äktenskap var han far till generallöjtnanten Bror Olivier Claes M (M 2) och till prinsessan Ebba Henrietta Bernadotte, f M (bd 3, s 778).

I Finland kvarstannade bl a Bror Gustaf Reinhold M:s och Carl Jacob M:s äldste halvbror, sedermera ingenjören August Carl Ludvig M (1789–1869), som blivit tillfångatagen av ryssarna 1808 vid Sveaborgs kapitulation, mot vilken han skarpt opponerat sig; han torterades av ryssarna för att han uppviglat Sveaborgs personal att ej gå i rysk tjänst. Han var far till ryske konteramiralen Alexander M (1832–92) och till ryska statsrådet Ernst Viktor M (1834–87).