Knut B Kjellmark

Kjellmark, Knut Bernhard, f 29 okt 1866 i Mariefred, d 23 juni 1944 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: prosten Bernhard Agathon K o Hildegard Jenny Sofia Broman. Mogenhetsex vid h a l i Örebro ht 87, inskr vid UU 20 sept 88, FK 15 dec 93, extra geolog vid Sveriges geol undersökn 96—00, FL vid UU 27 maj 98, studier vid Ultuna lantbruksinst 98—99, lär vid Värmlands läns folkhögsk 99—01, vid Jämtlands läns folkhögsk 01—04, disp vid UU 14 okt 03, FD 31 maj 04, statens folkskolinspektör i Kronobergs län 04—09, folkskolinspektör i Malmö 10— 16, förest för Malmö sem 10—16, led av styr för Malmö museum, statens folkskolinspektör i Sydsmålands mellersta inspektionsområde 18 (tf 16)—31, förest för forntidsavd vid Smålands mus i Växjö 25—31. Arkeolog. — KorrespLVHAA 06.

G 1) 21 sept 01 i Malmö, S:t Petri, m Lydia Tonnyetta Viktoria Hellström, f 30 april 75 där, ibid, d 8 mars 09 i Öjaby, Kron, dtr till kassören Jöns H o Alvilde Emilia Bille; 2) 27 febr 11 i Sthlm, Hedv El, m Johanna (Hanna) Elisabet Rockman, f 23 okt 82 där, ibid, dtr till stadsmissionären Karl Gustaf R o Sofia Jansdtr.

Knut K utbildade sig i arkeologi under Oscar Montelius o dåv riksantikvarien Hans Hildebrand. I sin licentiatexamen hade han också de naturvetenskapliga ämnena geologi o botanik, o denna tvärvetenskapliga skolning blev av stor betydelse för hans framtida verksamhet. Han hade gärna velat inrikta sig på arkeologi yrkesmässigt, men kom att verka som skolman.

K:s starka intresse för arkeologi drev honom att på de platser där han tjänstgjorde parallellt med sitt arbete bedriva arkeologisk forskning i form av talrika fältarbeten, som delvis fördes vidare till publikationer. Under sin tid i Jämtland passade han exempelvis på att gräva ut järnåldersgravar på Frösön, o under de två perioder som han bodde i Växjö studerade han fornlämningar o fynd från Småland, vilket resulterade i ett stort antal arbeten, däribland det stora samlingsverket Värends fornminnen. Ett planerat verk om hällkistorna i Kronobergs län, till vilket han samlat ett omfattande material, förblev dock i manuskript. Under sin tid i Malmö hade han på nära håll boplatsområdena vid Järavallen, som tidigare utgjort ämnet för hans doktorsavhandling. Han reste då omkring o gjorde materialinsamlingar o systematiska undersökningar på olika håll i Skåne. Bastanäbbet vid Börringesjön, Råbelövssjön o Kullens fyr är boplatser som blev föremål för hans forskningar. På uppdrag av riksantikvarien företog han mer än 300 besiktningar av fornlämningar 1901—35.

Genom sin naturvetenskapliga utbildning var K särskilt väl rustad för studiet av stenåldern o dess problem. Hans båda huvudarbeten behandlar också denna period. Doktorsavhandlingen om en stenåldersboplats i Järavallen vid Limhamn är klassisk som ett för kännedomen om övergångsskedet mellan äldre o yngre stenåldern bestående arbete. En yxtyp av sten fick namnet Limhamnsyxan. Hans andra stora arbete var utgrävningen o bearbetningen av materialet från boplatskomplexet vid Siretorp på Listerlandet i Blekinge. Han bedrev där fältarbete vid upprepade tillfällen, dels 07 tillsammans med greve Fritz Reventlow, dels 12—15 o även senare. 31—32 o 35 kompletterade han utgrävningarna i samarbete med Axel Bagge. Publikationen om Siretorp kom också till som deras gemensamma arbete o ger en grundläggande kunskap om kronologin i sydskandinavisk yngre stenålder. Resultaten har kunnat användas även av den nutida forskningen o har endast behövt kompletteras på en del punkter, för vilka K själv gav anvisningar.

Efter sin pensionering bosatte sig K i Sthlm o arbetade sedan regelbundet vid Statens historiska museum. Han bearbetade där inte bara Siretorpsmaterialet utan även många andra fyndmaterial, som han utgrävt o insamlat. Omfattande inventariebilagor över dessa är nu en viktig del av museets katalogbestånd.