Simon Isogæus

Isogæus, Simon, f 8 dec 1643 i Danvik o Sicklaö, Sth, d 4 dec 1709 i Sthlm, Klara. Föräldrar: bokhållaren vid Danviks hospital Peder Pedersson Rask o Sara Simonsdtr Nauclera. Inskr vid UU 19 maj 65, vid LU 15 mars 73, prästv i Uppsala 27 aug 75, mag vid UU 13 juni 76, stabspred o preses i fältkonsistorium vid armén mot Norge 30 mars 78, reg:pastor vid Livg 11 dec 78 (till-tr 1 maj 79), legationspred vid Nils Bielkes ambassad till Frankrike 10 maj 79—3 aug 80, eo hovpred 18 maj 82, ord 25 mars 84, kh i Klara o S:t Olof 19 april 92 (tilltr 1 maj 93), assessor i Sthlms stads konsistorium 17 maj 93, deltog i riksdagen 97 (led av SU).

G 13 maj 86 i Sthlm, Nik, m Catharina Thun, dp 22 aug 67 där, ibid, själaringn 18 sept 10 där, ibid, dtr till rådmannen Peter T o Gunborg Kinninmundt.

I var en framstående predikant, berömd för sin stora lärdom och beläsenhet. Av hans skrifter förtjänar likpredikningarna nämnas, kanske främst den över drottning Ulrika Eleonora d ä, som han såsom hovpredikant stått nära, en ståtlig med allegoriska kopparstick prydd och med lärd latinsk notapparat försedd foliovolym på 130 sidor. Vidare bör särskilt nämnas hans predikan på tacksägelsedagen 1701 över segern vid Narva och framför allt det stora arbetet Carla Seger-Skiöld, som utkom 1714, fem år efter hans död (k privileg 22 febr 1714). Om detta fällde P Wieselgren på sin tid omdömet, att troligen har ingen pastor i Sthlm sedan skrivit ett så lärt arbete. Det förtjänar förvisso en plats i den sv lärdomshistorien.

Med titeln Carla Seger-Skiöld avses enligt titelbladet den sköld, som såväl Karl XII som tidigare konungar med sv män fört mot sina och rikets många mäktiga fiender och varmed de hemfört freden. I vill beskriva denna sköld efter Guds ord, naturens och allt folks lag samt gudfruktiga och tappra hjältars exempel. Verket är sålunda ett slags "krigsspegel" efter utländska förebilder, och det avhandlar problem, som säkerligen var i hög grad aktuella för det i karolinsk kyrkofromhet fostrade och svårt krigsdrabbade sv folket. Det ger också en god inblick i hur den förkunnelse kunde se ut, som meddelades av tidens prästerskap och fältpredikanter i frågor som rörde krig och fred.

I hade av Karl XI fått befallning att till andras undervisning skriva en traktat om krig och vad därtill hör: varav krig har sitt ursprung, huruvida krig är lovliga, rättmätiga eller orättmätiga, hur de kan med gott samvete begynnas, utföras och lyckligen avslutas, vad de befallande och lydande därvid har att iakttaga, för att de i allt skall handla på ett kristligt sätt och kunna dö saliga. Till fullgörande av sitt uppdrag gick I till verket med stor grundlighet. Enligt hans ursprungliga stort upplagda plan skulle arbetet omfatta 24 kapitel om segersköldens mot fienden vända utsida och lika många om dess insida, det som hör till freden och ett rikes inre välstånd. Denna plan förmådde han inte fullfölja, och vid hans död 1709 var nästan halva arbetet ännu otryckt, ehuru han efter föregången censur fått tryckningstillstånd 1699. I sitt slutliga skick är arbetet dock ett väldigt lärdomsprov på över 1 400 sidor och berör även andra etiska och stats- och kyrkorättsliga frågor än dem som direkt hör samman med krig. Större delen förelåg utarbetad redan 1695, vilket medfört, att Karl XI på några ställen omtalas som ännu levande, medan notiser om Karl XII:s krig och segrar, gudsfruktan, tapperhet och nit om Guds ära på åtskilliga ställen infogats, dels av I själv, dels av hans kusin och mångårige medarbetare hovpredikanten Olaus Nauclerus, som jämte I:s svärson kommissarien Carl Hedeman ombesörjde utgivningen. Ett ganska långt kapitel med rubriken "Om förbund med ochristna är christeligit" fick vid utgivningen utelämnas, trots att det redan var tryckt, eftersom detta ämne 1714 var mer ömtåligt än när kapitlet skrevs. Detta kapitel finns dock med i en del exemplar. Arbetet avslutas med tre register, ett över bibelställen, vilket visar, att nära nog alla bibelns böcker är citerade med en väldig övervikt för Gamla testamentet, ett över anförda författare, omfattande inte mindre än 66 sidor, samt ett person- och sakregister.

Den bibliskt-religiöst bestämda samhällssyn, som präglar I:s arbeten, är i stort sett densamma som var vanlig vid denna tid och som även återfinnes hos exempelvis Spegel och Swedberg. I tacksägelsepredikan över segern vid Narva framträder den särskilt klar. Kungen, Herrens smorde, är orättvist och utan något sitt förvållande oförmodat överfallen av trolösa grannar. Han har dock med Guds hjälp manligen satt sig till motvärn och försvarat sin rättfärdiga sak och sina av Gud anförtrodda undersåtars välfärd. Liksom Herren stred för sitt folk på Mose tid mot Farao och på Josuas tid etc, var det han som gav segern vid Narva genom ett väldigt snöglopp. Det sv Israel skall därför inte förhäva sig utan ge Gud äran och förtrösta på honom. Även i Carla Seger-Skiöld är det denna syn som dominerar, ehuru detta arbete med sin väldiga samling av historiska exempel och citat från teologer, historiker och statslärde av alla möjliga riktningar gör ett något mera heterogent intryck.

Carla Seger-Skiöld är även av stort intresse ur flera speciella synpunkter. I ett särskilt kapitel, Om religionskrig är lovliga, behandlas frågor om stat, kyrka och religionsfrihet ur historiska och principiella synpunkter, i andra diskuteras frågor om den militära utbildningen (en soldat bör vara gudfruktig, välutbildad, frimodig och icke försagd), frågan om en soldat kan akta på omina, järtecken och drömmar, vilkas rätta tolkning han i regel först kan ge i efterhand, samt de gamla frågorna om en soldat med rätta kan bedja Gud om seger över fienden och om han kan vara viss om sin eviga salighet. Sammanfattningsvis kan man säga, att gudsfruktan och fosterlandskärlek är de två med varandra nära förknippade huvuddygder, som hela I:s författarskap vill inpränta.