Torsten A F:son Holmgren

9 Holmgren, Torsten Andreas Frithiofsson, bror till H 7, f 1 aug 1874 i Håbo-Tibble, Upps (enl Uppsala Domk), d 28 maj 1934 i Sthlm, Engelbr. Mogenhetsex vid h a l i Uppsala 26 maj 91, elev vid KTH 15 sept 91, ex från dess avd för maskinbyggnadskonst o mek teknologi 9 juni 94, ing hos Siemens & Halskes verkstäder i Berlin 94— 97, förest för elektricitetsverket i Gävle 97-— 99, chef för ab W Wiklunds verkstadsab:s elektriska avd 99—01, konsult ing o deläg i Elektriska prövningsanstalten Holmgren & Rossander i Sthlm 01—06, samtidigt Sv brandtariffören:s inspektör för elektriska anläggningar och åter från 16, tf övering vid Trollhätte kraftverk 07, övering där 10—15, åter deläg i Elektriska prövningsanstalten 16, ensam innehavare från 28. — LIVA 20.

G 2 juni 98 i Sthlm, Klara, m Estrid Sofia af Klintberg, f 30 juni 74 där, ibid, dtr till överkommissarien Ludvig Ferdinand af K o Gertrud Sofia Catharina Bergman.

På grundval av de upptäckter, som gjorts under 1800-talet, hade i mitten av 1880-talet en elektrisk starkströmsindustri börjat växa fram i olika länder. I Sverige hade framför allt Jonas Wenströms konstruktioner av dynamomaskiner och hans geniala undersökningar av trefassystemet ådagalagt den elektriska energins mångskiftande möjligheter. När Torsten H vid 17 års ålder vann inträde vid Tekniska högskolan, fanns där ingen undervisning på detta område utöver vad som meddelades på föreläsningarna i fysik. Den första blygsamma undervisningen i elektroteknik började först året efter det att H blivit student, och den första professuren i ämnet tillkom så sent som 1901. Han nödgades därför studera på högskolans avdelning för maskinbyggnadskonst.

Så snart H avlagt sin civilingenjörsexamen, tog han anställning som elev och ingenjör hos det då ledande elektrotekniska företaget i världen, Siemens & Halske i Berlin. Redan som tjugutreåring blev han föreståndare och chef för Gävle nyanlagda elektricitetsverk, ett av de första i landet. Men större uppgifter väntade, och han stannade ej länge där.

Sin väsentliga gärning utförde H dels som konsulterande ingenjör, dels som överingenjör under den första utbyggnaden av Trollhätte kraftverk, där han svarade för den elektriska utrustningen. Därutöver hade han hand om planläggningen av distributionen och försäljningen av kraften. Trollhätte kraftverk var det första av statens kraftverk och länge landets största. H:s verksamhet i Trollhättan blev ett mönster för den fortsatta exploateringen av vattenkraften.

Vid seklets begynnelse hade H tillsammans med civilingenjören, sedermera prof Carl A Rossander övertagit den av Axel Estelle grundade Elektriska prövningsanstalten i Sthlm. Med undantag för de nio år, då H intog en ledande ställning i Trollhättan, förblev han prövningsanstalten trogen livet ut. Att detta företag snart kom att inta en rangställning bland de konsulterande ingenjörsfirmorna i landet var främst H:s förtjänst. Under hans ledning utfördes planeringen av ett stort antal kommunala och enskilda kraft- och elverk, inte bara inom landet utan också utomlands. I samarbete med ab Vattenbyggnadsbyrån i Sthlm planlades exempelvis ett större kraftverk vid floden Perak i Bortre Indien.

H tog ofta nya initiativ. Sålunda var han en av grundarna av Bergslagens gemensamma kraftförvaltning 1917. Han var länge Sv brandtarifföreningens inspektör för elektriska anläggningar. Han gav uppslaget till brandförsäkringsanstalternas elektriska nämnd och verkade ivrigt för förbättringar inom installationstekniken. Under sin rastlösa verksamhet gjorde han också ett flertal uppfinningar i de elektriska och elektrokemiska facken och bidrog ofta med uppsatser i fackliga publikationer. Hans handbok för elektrotekniker har haft stor betydelse för den sv eltekniken. Ofta togs han i anspråk för statliga och enskilda kommittéers utredningar.

H var pionjär inom sv elteknik. Då han började sin verksamhet, låg denna i sin linda; då han gick bort, var eltekniken en mäktig faktor i samhället.