Axel Teodor Constantin Estelle

Estelle, Axel Teodor Constantin, f. 20 maj 1865 (Ad. Fredr:s förs:s i Stockholm dopbok), d. 18 okt. 1943 i Solna. Föräldrar: apotekaren Jacob Fredrik Victor Amadée Estelle och Ida Rebecka Elisabeth Rylander. Mogenhetsexamen vid högre latinläroverket i Göteborg juni 1885; elev vid Tekniska högskolan i Stockholm 1886,. avgångsex. från dess fackavdelning för kemisk teknologi 1890; studier vid Stockholms högskola 1888–89; studier utomlands 1889–92; grundare och innehavare av Elektriska prövningsanstalten i Stockholm 1892–1901; överlärare i experimentalfysik vid Tekniska skolan i Stockholm 1893–96; Tarifföreningens och överståthållarämbetets inspektör för elektriska anläggningar samt sakkunnig rådgivare vid Medicinalstyrelsen 1893–1901; chef för Malmö stads elektricitetsverk 1901–06; överingenjör och verkställande direktör vid Nya (sedermera Svenska) ackumulator a.-b. Jungner 1906–10; konsulterande ingenjör i Stockholm 1910–12; avdelningsföreståndare hos Accumulatoren Fabrik AG, Berlin-Hagen, 1912–32; bosatt i Stockholm från 1932.

G. 7 juni 1894 i Oskarshamn m. Karin Maria Johanson, f. 2 jan. 1874 där, dotter av grosshandlaren och skeppsredaren Fredrik Johanson och Hilda Julie Louise Estelle.

Axel E:s farfar var av fransk härkomst. Som son till en apotekare började E. sina studier vid den kemiska fackavdelningen på Tekniska högskolan i Stockholm men genomgick även den då nyinrättade elektrotekniska avdelningen av det mekaniska facket. Under studiebesök i München och Berlin 1889 hade E. fått upp ögonen för betydelsen av elektrisk materialprovning. Efter civilingenjörsexamen 1890 genomgick han hos Siemens & Halske i Charlottenburg en kurs i elektrisk installationsteknik. Från nyåret 1891 tjänstgjorde E. som ingenjör vid en privat byrå i Magdeburg, som bl. a. utövade inspektion av elektriska anläggningar ur brandfaresynpunkt. I Sverige hade svenska brandförsäkringsbolagens tarifförening uppmärksamheten fäst vid risken för kortslutningar med åtföljande brandfara, då elektriska anläggningar vid denna tid utfördes utan kontroll och även av oskolat folk. Mellan E. och Tarifföreningen avslöts 5 maj 1892 en överenskommelse om stöd från föreningens sida för den kontrollbyrå. E. upprättade i Stockholm. Redan s. å. började »Elektriska prövningsanstalten» sin verksamhet i ett modernt laboratorium vid Brunkebergstorg. Genom Tarifföreningens garanti lyckades E. låna upp pengar till anläggningen, och genom dess stöd kunde prövningsanstalten fungera som en opartisk konsulterande ingenjörsbyrå. Förutom inspektion över elektriska anläggningar omfattade arbetet även provning av elektrisk materiel. Dessa senare, föga inkomstbringande. uppdrag övergingo 1897 till Tekniska högskolans materialprovningsanstalt.

Prövningsanstaltens verksamhet utökades efter hand till att omfatta granskning av anbud, uppgörandet av program för tävlan om entreprenader, kontroll och avprovning av färdiga anläggningar. När E. 1901 övergick till befattningen som överingenjör vid Malmö elektricitetsverk, hade en rad kraftöverföringar och ett trettiotal elektricitetsverk planerats och förmedlats av anstalten. Sedermera kommerserådet Axel Enström (se SBL, 13, s. 771 ff.) hade redan som sjuttonåring praktiserat hos E. och blev 1903 meddelägare i den ännu bestående Prövningsanstalten tillsammans med E:s efterträdare ingenjörerna T. Holmgren och C. A. Rossander, vilka 1901 övertagit nämnda konsultativa byrå. Enström har i en nekrolog karakteriserat E:s insats: »Den verksamhet han här bedrev, under ett decennium, en tid av jäsande utveckling på det elektrotekniska området, har satt bestående spår efter sig. Det var till stor del hans förtjänst, att det svenska elektriska föreskriftsväsendet leddes in på förnuftiga och icke utvecklingshämmande banor.»

E. ägde ett stort vetenskapligt intresse och publicerade i Teknisk tidskrift ett flertal smärre uppsatser. Som teknisk ledare och verkställande direktör vid Nya ackumulator a.-b. Jungner 1906–10 och några år därefter som avdelningsföreståndare i 20 år vid det tyska Accumulatoren Fabrik AG:s huvudfabrik i Hagen, Westfalen, hade E. större möjligheter få ägna sig åt sina intressen inom det elektrokemiska området; bl. a. utarbetade han en metod för framställning av elektrolytiskt rent järn. När E. 1932 som pensionerad återflyttade till Sverige, fortsatte han sina vetenskapliga arbeten och sökte särskilt att få fram en billigare tillverkning av elektrolytjärnet. – E. karakteriseras som älskvärd och försynt. – E:s brevväxling 1895–1935 och patenthandlingar m. m. från hans elektrotekniska uppfinnarverksamhet 1898–1935 finnas på Tekniska museet, Stockholm.