Carl A J Rossander

2 Rossander, Carl August Julien, bror till R 1, f 2 maj 1875 i Sthlm, Jak o Joh, d 15 juli 1927 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: professorn Carl Jacob R o Emma Maria Godenius. Mogenhetsex vid Nya elementarskolan i Sthlm 17 maj 92, inskr vid KTH 14 sept 92, avgångsex från dess fackavd för maskinbyggnadskonst o mek teknologi 10 juni 96, anställd vid Luth & Roséns elektriska ab juli 96–mars 97, studier vid Königliche Technische Hochschule, Berlin-Charlottenburg, 97–98, ingenjör vid Allgemeine Elektricitäts-Gesellschaft (AEG), Berlin, 98–99, tekn chef vid Gefle elektriska belysn:ab 99–01, överingenjör o delägare i Elektriska prövningsanstalten Holmgren & Rossander, Sthlm, 01–03 o från 04, statsinspektör över elektriska anläggn:ar 20 jan 03–31 mars 04, led av styr för ab Gustafsbergs fabriks intressenter från 11, sekr i Sv elektricitetsverksfören 13–24, led av komm ang nya stadgar för KTH juni–dec 17, ordf i Sv teknologfören 17–19, av ÖÄ förordnad inspektör för elektriska anläggningar i Sthlm från 17, led av 1920 års järnvägselektrifieringskomm juni 20–jan 23, ordf i Sv konsult ingenjörers fören 21–24, tf prof i elektrisk anläggn:teknik vid KTH sept 22, ord från 31 dec 24, led av komm ang K teaterns ekonomi o konstnärliga verksamhet juni 23–april 24, av stadsfullm i Sthlm från 23, av elektriska taxekomm febr 24–febr 25, av styr för bryggeriab C Holmström & son, Nybro, från 26. – LIVA 19.

G 20 maj 1899 i Sthlm, Kat, m Ebba Charlotta Peterson, f 25 maj 1870 där, Jak o Joh, d 21 juni 1945 där, Engelbr, dtr till grosshandlaren Axel P o Emma Adolfina Vilhelmina Holmgren.

Carl R:s studie- och lärlingsår inföll under det decennium då samhället började elektrifieras och elektrotekniken fick sitt genombrott. Efter ett par år som elverkschef i Gävle övertog han 1901 tillsammans med Torsten Holmgren (bd 19) den av Axel Estelle (bd 14) 1892 grundade ingenjörsbyrån Elektriska prövningsanstalten. Med undantag för en kort period då han var Kommerskollegiums statsinspektör för elektriska anläggningar kom R sedan att fram till sin död verka som överingenjör och delägare i detta företag.

Elektriska prövningsanstalten var ett av de främsta exemplen på en bransch, konsulterande ingenjörsverksamhet, som spelade en viktig roll vid Sveriges industriella omvandling under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Vid planering, projektering och uppförande av såväl kommunala och statliga inrättningar som industriella anläggningar var det av stor vikt att uppdragsgivarna kunde anlita erkända och opartiska fackmän för bl a utredningar, anbudsgranskningar, leveranskontrakt, kontroller och besiktningar. Detta gällde inte minst på den nya och delvis oprövade elektroteknikens område där Elektriska prövningsanstalten i början av 1900-talet framträdde som det ledande konsulterande företaget. Vid utnyttjande av vattenkraften skedde detta ofta i nära samarbete med ett annat konsultföretag, den av Gustaf Richert (se ovan) grundade ab Vattenbyggnadsbyrån (VBB).

Genom sina insatser inom Elektriska prövningsanstalten kom R att inta en central ställning vid Sveriges elektrifiering under 1900-talets första decennier. Delägaren och medarbetaren i företaget Axel F Enström (bd 13) har framhållit R:s betydelse: "Med den utbildning han hade var det helt naturligt, att han skulle tagas i anspråk för utbildandet av elektricitetsverken, vilkas utveckling då satte in i städer och större orter landet runt. Det finns väl inte heller många av landets elektricitetsverk, som icke i ett eller annat avseende dragit nytta av hans kunskaper, erfarenhet och opartiskhet" (Tekn tidskr 1927).

R var inte bara praktiskt verksam; han framträdde även som representant för vetenskapliga intressen inom sitt fack. Han var en uppskattad och flitig föreläsare och publicerade ett stort antal elektrotekniska uppsatser, främst i Teknisk tidskrift. Hans mest omtalade arbete, Symboliska belastningskurvor och deras användning (1921), fick betydelse för utvecklandet av elektricitetsverken i Sverige. – R efterträdde 1922 Karl Wallin på professuren i elektrisk anläggningsteknik vid KTH men lärargärningen blev på grund av hans tidiga bortgång kortvarig.

R ingick i den kärna av personer, främst konsulterande ingenjörer och lärare vid KTH, som mot slutet av 1910-talet arbetade för en bättre organisering av den tekniska forskningen i Sverige. Han tillhörde bl a den kommitté som tillsattes av Kommerskollegium 1917 och som året därpå föreslog inrättandet av en ingenjörsvetenskapsakademi. När sedan K M:t förordnade de första ledamöterna av IVA var R given som representant för elektrotekniken. Även inom det tekniska föreningslivet i övrigt intog R en framskjuten plats genom sina ordförandeskap i Sv teknologföreningen och Sv konsulterande ingenjörers förening.

Det var naturligt att en person med R:s inriktning anlitades för en rad offentliga uppdrag och utredningar. De flesta av dessa ägde samband med hans tekniska verksamhet. En annan sida av R:s personlighet tillvaratogs i och med att han deltog i en utredning om K teaterns organisation, 1923 års operasakkunniga, och även från 1924 var suppleant i teaterns styrelse: R var kulturellt intresserad och en uppskattad musiker som själv komponerade.