C G B Eric Rosen, von

6 von Rosen, Carl Gustaf Bloomfield Eric, bror till R 5, f 2 juni 1879 i Sthlm, Skeppsh, d 25 april 1948 i Sthlm (enl db för Helgesta, Söd). Mogenhetsex som privatist vid H a l i Visby 15 juni 00, inskr vid UU ht 00, ägare bl a av Rockelstad i Helgesta från 00, studerade etnografi vid Naturhist riksmuseet, Sthlm, 00–01, deltog i E Nordenskiölds (bd 27) Chaco-Cordillera-expedition till Argentina o Bolivia aug 01–juni 02, ledde forskn:expedition till Vita Nilen 09 o till Rhodesia-Kongo 11–12, en av initiativtagarna till Birgittastiftelsen o led av styr där 20, led av styr för Sv sällsk för antropologi o geografi 23–27, ordf där 25. – Led av ett flertal utl lärda sällsk.

G 19 jan 1905 i Sthlm, Göta Livg, m frih Mary Fock, f 5 febr 1886 där, Svea livg, d 26 febr 1967 i Helgesta, dtr till översten frih Carl Alexander F (bd 16, s 223) o Huldine Beamish.

Efter att ha avlagt mogenhetsexamen 1900 började Eric R studera etnografi vid Riksmuseet. S å gjorde han sina "första lärospån" bland nomaderna i "Lapplands otillgängligaste ödemarker". Nästa stora äventyr blev den av Erland Nordenskiöld organiserade expeditionen till El Gran Chaco i Sydamerika 1901–02. Fyra män i 20-årsåldern sökte vetenskapliga framgångar i främmande land: Nordenskiöld som zoolog, Robert Fries (bd 16, s 521) som botanist, R som etnograf och Gustaf v Hofsten (bd 19, s 192) som ornitolog. Färden gick genom Chaco i Argentina vidare till Salta och Puna de Jujuy via Rio Pilcomayo i Bolivia. Längs det bolivianska höglandet kom de tillbaka till Salta och var åter i Sthlm i juni 1902. Expeditionen förde hem betydande samlingar – 137 lådor med etnografiskt och arkeologiskt material från flera chaco-folk såsom mataco, toba och chorote.

Efter hemkomsten katalogiserade och ställde R ut de etnografiska och arkeologiska samlingarna i B A Danelii (bd 10) hus i Sthlm. 1904 lät han på tyska och franska publicera preliminära rapporter om resultaten av expeditionen. I Archeological researches on the frontier of Argentina and Bolivia ... (1904) tog han bl a upp den av honom upptäckta lokaltypen av andinsk fjällkultur i Tarijadalen. S å representerade han Antropologiska och geografiska sällskapet vid den internationella amerikanistkongressen i Stuttgart. Det dröjde dock 16 år innan den fullständiga presentationen av Chaco-materialet kom i tryck. Det skedde med praktverken En förgången värld (1919) och Bland indianer (1921). I det senare arbetet koncentrerade R sig på frågan om chiriguanoindianernas härkomst och stamfrändskap med närboende indianer. Han gav även en ingående beskrivning av deras bostäder, hyddor och pålbyggnader. Samhällsskicket och den andliga kulturen berördes mer flyktigt.

R:s intresse för Afrika började med en jakt- och upptäcktsresa till Vita Nilen 1909. Två år senare organiserade han en sv Rhodesia-Kongo-expedition. Tillsammans med Robert Fries genomkorsade han Afrika från Kap till Alexandria. Efter en veckas uppehåll vid Viktoriafallen reste de med tåg till Broken Hill i Nordrhodesia (Zambia) varifrån expeditionen fortsatte till fots. De botaniska och etnografiska undersökningarna koncentrerades till de stora träskmarkerna söder om Bangweolosjön i Nordrhodesia. R dokumenterade ingående ett dittills okänt träskfolk som hade sina sävhyddor på gungande gräsöar. Han kallade folket batwa (batua) och kunde vid hemkomsten till Sverige presentera en unik dokumentation i form av fotografier och en omfattande etnografisk samling. Den transafrikanska resan skildrade han populärvetenskapligt i Från Kap till Alexandria (1912), medan den etnografiska informationen sammanställdes i ytterligare ett praktverk, Träskfolket (1916).

Som etnograf var R skolad av Hjalmar Stolpe vid Riksmuseet. I sin vetenskapliga gärning tog han även starka intryck av Nordenskiölds och Sven Lovéns (bd 24, s 129) sydamerikastudier samt Oscar Montelius' (bd 25) arbeten. R har beskrivits som "den ypperlige fotografen, den tränade forskningsresanden, sportsligt energisk och anspråkslös, entusiastisk och målmedveten" (Numelin). Samme bedömare var dock skarpt kritisk mot R:s generaliseringar när det gällde primitivt centralafrikanskt samhällsliv. För eftervärlden framstår R som en typisk etnograf med en vetenskaplig hållning där den detaljerade och noggranna dokumentationen ges större utrymme än analysen. Betydelsen av R:s påkostade monografier stärks av hans skicklighet som fotograf och tecknare. De bjuder dessutom ett spännande möte mellan den samtida naturvetenskapens typologiserande rekonstruktioner och den finska Westermarck-skolans sociologi. Samlingarna från såväl Chaco- som Rhodesiaexpeditionen donerades till Riksmuseet och till Gbgs etnografiska museum. Tillsammans med Sven Hedin (bd 18) är R en av Riksmuseets största mecenater. Han sökte i tal och skrift även väcka intresset för ett etnografiskt museum i Sthlm (Museet i packlårar, 1931).

Vid sidan av etnografin hade R en rad andra intressen. I Boken om friluftslif (1910) föreslog han att stat och kommuner borde köpa in mark som skulle ställas till allmänhetens förfogande. På sin egendom Rockelstad inrättade han senare de första av staten skyddade privata naturparkerna i Sverige. Jakt och bergsbestigning var omtyckta fritidssysslor. Under Chaco-expeditionen hade R bestigit Nevado de Chahi i Bolivia, och 1932 gjorde han den första bestigningen av Drakryggen i Kebnekaise-massivet.

R hyste ett stort politiskt engagemang som kom till uttryck i kritik av socialismen och i ett starkt försvarsengagemang. Under storstrejken 1909 höll han föredrag för Sparreholms arbetarkommun samt för socialdemokrater och ungsocialister i Folkets hus i Sthlm. Budskapet var att Branting och Herman Lindqvist (bd 23) ledde arbetarrörelsen in på en väg som skulle komma att skada såväl arbetsgivare som arbetstagare. Att exporten var av största vikt för Sveriges välfärd och att lönerna därför inte kan stiga i all oändlighet var R:s varnande ord till arbetarna. "Inget tyranni – varken uppifrån eller nedifrån – kan i längden vara bestående" skrev han i En icke socialists tankar om storstrejken och några därmed sammanhängande frågor (1909). I ett senare politiskt inlägg skärptes kritiken ytterligare: "Nu kan det vara nog! Nog med klasspolitik, nog med klassvälde!" Sverige behövde skydd mot våldsverkare inom riket och ett kraftigt ändamålsenligt försvar mot yttre fiender: Riket framför allt. Högern var den enda kraft R såg som förmöget att bilda ett riksparti (Nu kan det vara nog!, 1922). Under första världskriget var R aktiv för Finlands sak. 1918 utförde han tillsammans med löjtnanten N Kindberg den första aeroplan-flygningen över Östersjön – landade i Hfors och skänkte planet till det finska försvaret. R:s starka antikommunism och hans svågerskap med Göring fick honom att sympatisera med den politiska utvecklingen i Tyskland under 1930-talet.