Henrik Gerhard Lindgren

Lindgren, Henrik Gerhard, f 15 dec 1801 i Sthlm, Klara, d 16 jan 1879 i Tierp, Upps. Föräldrar: skomakaren Henric L o Margareta Svanberg. Inskr vid UU 13 juni 15, fil kand 24 jan 21, disp 23 maj 21, mag 14 juni 21, doc i arabiska litt:en 12 mars 30, adjunkt i grekiska o österländska språk 25 juni 30, förestod professuren i grekiska 1 okt 33—1 nov 35, allt vid UU, prästv 12 juni 36, förestod professuren i orientaliska språk 1 okt 36—28 jan 42, prof:s n h o v 5 okt 38, kh i Tierp, Upps, 16 nov 41 (tilltr 42), prost 17 juli 42, kontr:prost 26 nov 45—30 okt 78, deltog i riksdagarna 47—66, TD vid UU 7 sept 60, led av bibelkommissionen från 61, landstingsman 63—69, ombud vid allm kyrkomötena 68 o 73. - LVA 73.

G 1833 (lysn 15 sept) på Österby, Film, Upps, m Wilhelmina (Mina) Charlotta Löwenhielm, f 30 juni 1811 där, d 11 april 1883 i Sthlm, Klara, dtr till bruksinsp Carl Gustaf L o Gustava Wilhelmina Klingberg.

L inskrevs vid tretton års ålder vid UU o fick hela sin akademiska utbildning där. Till håg o fallenhet var han filolog, o hans huvudområde blev de semitiska språken, som tidigt fångade hans intresse. Även grekiska ägnade han ingående studier. För att skaffa sig meriter för adjunktur utgav han efter gradualavhandlingen, som ventilerades med G Knös som preses, flera arbeten, bland vilka särskilt bör nämnas två förtjänstfulla disputationer om de semitiska dialekterna o om nyarabiskan. Den sistnämnda innehåller förutom grammatiska anmärkningar även utförliga textprov, som översatts till latin. Hans lärare i nyarabiska var legationspredikanten o orientalisten J Berggren (bd 3), som under vidsträckta resor i orienten hade blivit väl förtrogen med arabiskt talspråk. — L var under flera år tf professor dels i grekiska, dels i österländska språk. Som akademisk lärare visade han stor aktivitet o betydande mångsidighet. Under hans presidium ventilerades sålunda åtskilliga avhandlingar med ämnen som hämtats från grekiskt, arabiskt, bibelhebreiskt o syriskt språkområde.

När professuren i grekiska vid UU skulle återbesättas efter J O Höijer (bd 19, s 692), som avled i aug 1833, anmälde sig L som sökande. Han erhöll första förslagsrummet o fick kanslerns förord men blev förbigången vid utnämningen. Han tog denna motgång hårt o övergav efter en tid den akademiska banan för att inträda i kyrkans tjänst.

På grund av sin ovanligt stora arbetsförmåga o arbetsglädje kunde L till en viss grad fortsätta sina studier i semitiska språk även sedan han lämnat sin akademiska befattning. Han inriktade sig nu framför allt på bibelhebreiskan o översatte till svenska ett flertal av GT:s böcker, däribland Job, Jesaja o huvuddelen av de historiska böckerna. Detta arbete fick han fullfölja inom bibelkommissionen, i vilken han blev medlem samtidigt med lundaexegeten H M Melin, som också hade utgivit egna översättningar o därvid bearbetat även NT:s texter. L hade tidigare kritiserat kommissionens arbete. Vid 1847 års riksdag väckte han tom förslag om dess avveckling, ett förslag som föll på adelns o prästeståndets röster. Nu blev han o Melin de ledande krafterna inom kommissionen o hade en mycket väsentlig andel i de många förslag till en reviderad bibelöversättning som denna lade fram under 1860- o 70-talen.

Genom sin övergång till prästerlig tjänst blev L starkt engagerad även i det politiska arbetet som medlem av prästeståndet från 1847 års riksdag ända tom sista ståndsriksdagen. Han var en tid (dec 1850—april 1852) påtänkt som P Genbergs (bd 17) efterträdare som ecklesiastikminister. Som politisk personlighet hade han en utpräglat konservativ läggning o visade stor principfasthet. Han var en ivrig motståndare till representationsreformen o hävdade att ståndsriksdagen hade livsduglighet o endast behövde partiella reformer. När han 1866 valdes till medlem av den nya FK, avsade han sig följdriktigt uppdraget. — L var en skicklig debattör med livligt framställningssätt o saklig argumentering. Som präst var han strängt högkyrklig. I herdaminnet prisas han som en framstående predikant, "gärna sedd och hörd". Hans tal präglades av visshet, kraft o medryckande livlighet.