Nils J M Lithberg

Lithberg, Nils Jacob Mauritz, f 3 aug 1883 i Nordända, Gotl, d 30 april 1934 i Sthlm, Gustaf Vasa. Föräldrar: folkskolläraren Niclas Oscar L o Selma Catharina Viktoria Österberg. Mogenhetsex vid Visby hal vt 02, inskr vid UU ht 02—ht 08, amanuens vid Kulturhistoriska mus i Lund 08—12, inskr vid LU vt 10, FK där 15 sept 10, amanuens vid NordM 12-19, inskr vid UU ht 13-vt 14, FL 8 april 14, disp 28 maj o FD 30 maj 14, allt vid UU, prof i nordisk o jämförande folklivsforskn vid NordM från 24 jan 19, sakk i fornminnesvårdskomm 19, led av folkminneskomm 20, dess sekr o ordf 21—23, sekr i Sv museimannafören 22—31, dess ordf 31—33, led av styr for Sv sällsk for antropologi o geografi 23 o ordf från 30, led av styr för Gotlands hemslöjdsfören från 25, sakk vid omorganisationen av Irlands fornminnesvård o nationalmus 27, sakk ang folkmåls- mfl undersökn:ar 28, led av dir for Hallvvylska mus från 30, ordf i Sv naturskyddsfören från 33.

G 20 juli 1927 i Sthlm, Osc, m Marit Klara Isabella Gardell-Ericson, f 31 juli 1892 i Gbg, Masth, d 2 maj 1940 i Sthlm, Engelbr, dtr till konstnärerna Johan Erik E (bd 14) o Anna Maria Gardell-E (bd 16).

Nils L växte upp i ett lärarhem o var djupt rotad i den gamla gotländska folkkulturen. Det torde särskilt ha varit modern som bidrog att ge hans studier en kulturhistorisk inriktning. Vid UU blev han elev till Knut Stjerna, som där bedrev en stimulerande undervisning i nordisk o jämförande fornkunskap. I maj 1906 var L klar med första avdelningen av sin fil kand:examen. Ett seminarieföredrag som han hösten 1907 höll om Gotlands stenålder gav Stjerna uppslaget att planlägga en riksomfattande inventering av den sv bygdens grundläggning (Almgren). Resultatet framlades i en lång rad publikationer, av vilka L:s egen trycktes 1914 som doktorsavhandling. Sin särskilda prägel fick denna genom betoningen av de etnologiska förutsättningarna för bebyggelsen, särskilt i samband med fisket o säljakten. L:s tanke att stenåldersboplatserna skulle härröra från säsongmässig bosättning har dock visat sig ohållbar.

1907 deltog L i de av Stjerna ledda utgrävningarna av den sk Studentholmen vid S:t Eriks torg i Uppsala, o det blev L som senare kom att lämna den enda tryckta redogörelsen för detta företag. Sannolikt var det hans erfarenheter från denna stadsarkeologiska undersökning som kom Georg Karlin (bd 20) att 1908 anställa honom som amanuens vid Kulturhistoriska museet i Lund. Två år senare knöts L till en uppgift som skulle komma att vara nära nog livet ut, nämligen den arkeologiska o byggnadstekniska undersökningen av Schloss Hallwil i den schweiziska kantonen Aargau. Arbetena här igångsattes i sept 1910 på initiativ av grevinnan Wilhelmina v Hallwyl (bd 18) o bekostades av makarna v Hallwyl. Resultaten publicerades 1924—32 i ett rikt illustrerat verk i sex volymer. Särskilt de rika fynden i slottets vallgrav ger värdefulla bidrag till kunskapen om det medeltida o senare redskapsinventariet. Det är troligt, att bearbetningen av detta material, som tillfälligt överförts till Sthlm från Schweiz, bidrog till att L sökte anställning vid NordM, där han på hösten 1912 blev amanuens. Tidigare hade andra av Kulturens tjänstemän gått samma väg, o L hade redan under studentåren kontakt med institutionen i huvudstaden. Bla hade han i dess tidskrift Fataburen publicerat sina första vetenskapliga skrifter.

På sin nya arbetsplats kom L främst att odla sina etnologiska forskningsintressen, även om han aldrig tvekade att överskrida gränserna till grannvetenskaperna. I flera publicerade undersökningar prövade han att tillämpa arkeologiska analysmetoder på nyare tiders artefakter. Ibland drevs måhända härvid typiseringen av ett begränsat material väl långt, men L anlade samtidigt målmedvetet ekologiska o funktionella aspekter. Vidare perspektiv kännetecknar den programmatiska uppsatsen Till allmogekulturens geografi (1918) o installationsföreläsningen Allmogeforskningen och etnologien (1919). Överhuvudtaget kännetecknas L:s vetenskapliga verksamhet av stor uppslagsrikedom o mångsidig lärdom.

Genom en donation av makarna v Hallwyl inrättades vid NordM 1918 en professur i nordisk o jämförande folklivsforskning. Det var donatorernas önskan, att L skulle bli förste innehavare av befattningen, o han utnämndes härtill följande år. Professuren var främst tänkt som en forskarbefattning, o det förutsattes att han skulle fullborda det stora verket om Schloss Hallwil, vilket också i fortsättningen tog en stor del av hans tid i anspråk. Genom en överenskommelse mellan museet o StH bedrevs emellertid tidvis också undervisning i ämnet, o L samlade kring sig en liten krets av intresserade lärjungar.

Sina egna forskningar koncentrerade L under senare tid framförallt på den folkliga kalendaristiken, som han en gång karakteriserade som "en folkets vetenskap av rent imponerande slag". Hans första o grundläggande uppsats i detta ämne bar titeln Runstavar med rättade gyllental före år 1600 (Fataburen 1920). Sedan följde en rad undersökningar som bl a klargjorde det nära sambandet mellan kalenderstavarna av trä o de medeltida bildkalendrarna. L planerade att utge ett sammanfattande arbete o gjorde omfattande förarbeten. Det slutredigerades efter L:s bortgång av Sam Owen Jansson o väckte internationell uppmärksamhet. Dessa forskningar är L:s mest betydelsefulla vetenskapliga insats.

L:s krafter togs i stor omfattning i anspråk för offentliga utredningar. De utförliga o arbetskrävande historiker o memorial som han utarbetade åt fornminnesvårdskommittén o åt folkminneskommittén är alltjämt huvudkällor för kunskapen om sv kulturminnesvård. På antropologiska sällskapets uppdrag ledde L hemförandet o undersökningen av de 1930 återfunna kvarlevorna efter SA Andrées (bd 1) förolyckade polarexpedition 1897.

L bevarade i ovanlig grad kontakten med hembygden, där han förvärvat den gård i Hejdeby i Kräklingbo, som varit i hans mödernesläkts ägo o som nu blev utgångspunkt för somrarnas ingående studier av gotländsk historia o gotländska minnesmärken.

Den sällsynt idoge L var en generös umgängesmänniska o glädjespridare.