Emil V Langlet

1 Langlet, Emil Viktor, f 26 febr 1824 i Borås, d 10 mars 1898 på Spetebyhall, Lerbo, Söd. Föräldrar: järnhandl Johan Philip L o Anna Elisabeth Broquist. Elev vid Chal-merska slöjdskolan, Gbg, 38—41, elev vid FrKA 46—aug 51, verkmästare o konduktör för den nya cellfängelsebyggn 46—51, konduktör vid Sthlms stads byggn:kontor 48, eo arkitekt i överintendentsämb 27 mars 49 —50, studier i Frankrike o Italien 51—56, k arkitekt 58, arkitekt o ledare för stortingsbyggnaden, Kristiania, 60—66, arkitekt i överintendentsämb 16 okt 66, e lär vid FrKA 76. — Agré 56, LFrKA 58, KorrespLVHAA 85.

G 26 sept 64 i Turinge, Sth, m förf Clara Mathilda Ulrika Clementine Söderén, f 8 nov 32 i Dalarö, Sth, d 7 aug 04 på Spetebyhall, dtr till prosten Abraham Wilhelm S o Clara Henrietta Landby.

Emil L var redan som barn intresserad av teckning, o efter avslutad skolgång sändes han till Chalmersska slöjdskolan i Gbg. Efter några års förvärvsarbete började han 46, efter förberedande kurs, på Konstakademin. Han protegerades där av prof Axel Nyström som hade stort inflytande inom akademin både som lärare o sekreterare. Nyström var den förste inom arkitekturen som bröt med klassicismen o var en av de arkitekter som förberedde övergången från denna till den medeltidsinspirerade eklekticismen. Genom Nyström fick L som verkmästare överta ledningen av byggnadsarbetena vid det nya cellfängelset i Sthlm. Han fick även anställningar hos stadsarkitekten vid stadens byggnadskontor o i överintendentsämbetet, vilket i hög grad berikade hans insikter i byggnadskonstens praktiska sida.

L fick 50 ett sexårigt k resestipendium, o på detta studerade han 51—53 vid École des Beaux Arts i Paris o 53—56 i Italien. På vägen till Italien besökte han en mångfald sevärda platser i Frankrike för att studera olika perioders arkitektur. Under italienvistelsen intresserade han sig i främsta rummet för den lombardisk-romanska arkitekturen. Han studerade också den centralkyrkoformade gravkyrkan. Den tredje gruppen av arkitekturmonument, som fängslade honom, var teatrar, antingen de var antika eller moderna, i ruiner, under byggnad eller färdiga. Vad han såg redovisade han i croquiser o akvareller.

I Rom träffade L många skandinaver, bl a den danske arkitekten J D Herholdt o den norske skulptören C Borch. Den senare hjälpte honom med upplysningar beträffande tävlingen om stortingsbyggnaden i Kristiania o förmedlade kontakter, som bl a ledde till vänskap mellan L o Björnstierne Björnson. L beslöt sig för att delta i tävlingen om stortingsbyggnaden, men då han inlämnade sitt förslag hade tävlingstiden gått ut o pristagarna var redan utsedda. L lyckades dock komma med i bedömningen o fick 7 okt 57 uppdraget efter upprörda angrepp i pressen o häftiga debatter i stortinget. Men inte förrän vid 60 års storting blev 57 års beslut stadfäst, o byggnadsarbetena kunde sättas i gång. 66 stod byggnaden färdig, o Kristiania hade fått ett byggnadsverk utan tidigare motstycke. I sin särpräglade utformning är det ett storartat uttryck för tidens historicism o ett karakteristiskt exempel på 1800-talets eklekticism i monumentalbyggnader. Det var dock inte bara arkitektoniskt o dekorativt som L satte sin prägel på byggnaden, utan även på det funktionsmässiga o tekniska området. All inredning har han själv formgett.

Under väntetiden på avgörandet om stortingsbyggnaden, o medan den uppfördes, byggde L i Kristiania bl a Studentersamfundets hus, Nissens pikeskole o i Fredrikstad rådhus med cellfängelse, sjukhus o skola. Efter avslutat arbete med stortingsbyggnaden återvände L till Sthlm, där en fast anställning i överintendentsämbetet väntade honom. 68 fick han i uppdrag att i Drammen uppföra en börsbyggnad med "festivitetslocale" o en teaterbyggnad. Drammens teater är en liten pärla, inspirerad av en teater i Paris. Stilmässigt är de flesta av L:s byggnader nära besläktade med stortingsbyggnaden.

Förutom arbetet vid överintendentsämbetet, som bl a bestod i iståndsättandet av Visby ruiner (ledde arbetet 84—86) o ledningen (86—93) av restaureringen av Uppsala domkyrka efter Helgo Zettervalls ritningar, utförde L enskilda uppdrag av varierande slag, som sädesmagasin, paviljonger, corps de logis-byggnader på Norrtuna, Skenas o Fo-gelstad (Söd), villor o flervåningshus. Men det var framför allt kyrkoarkitektur som intresserade honom. Som protestantisk kyrkobyggnadsform förordade han centralkyrkan, vars hexagonala form han ansåg passa till kraven på en predikokyrka. Han ritade tolv centralkyrkor i Sverige 75—84. De blev utförda i hans vanliga biandstil, där de romanska detaljerna dominerade. De tolv kyrkorna var Erska, Beateberg, Håle-Täng, Kungsäter, Tranemo o Sävare i Västergötland, S:t Pauli o Caroli i Malmö, Snöstorp i Halland, Sillerud i Värmland o Örsjö i Småland, alla uppförda i sten, samt Gällivare kyrka i Norrbotten i trä.

L:s centralkyrkobyggnader väckte debatt. Meningarna var delade om hans exteriörer, men hans interiörer ansågs funktionella. I Helgo Zettervall, den tidens store kyrkobyggare, hade L en stark motståndare, o genom sin ställning som överintendent förhindrade denne en fortsatt utbredning av centralkyrkoformen. Två planschverk om protestantiska kyrkobyggnader enligt centralkyrkosystemet, som återger ritningar till L:s huvudverk, kom ut 79 o 92.

Det är mycket i L:s karaktär som förklarar hans byggnadsverk. Gentralkyrkans problematik hade han ständigt i tankarna. Det var inte bara formen han funderade över utan också det funktionella o det kosmologiska, vilket framkommer i många kvasifilo-sofiska utläggningar, som han skrivit ner. Hans fantasi måste dock ha bundits av hans systemlusta o noggrannhet. Hans konstnärliga sinne som arkitekt stred förgäves med hans tekniska intresse för det konstruktionsmässigt o funktionellt riktiga. Ändamålsenlighet var hans slagord. Ett exempel på hans modernitet var studiet av arkitekten Hittorffs avancerade lösning av takkonstruktionen av järn till Cirque Napoleon, Paris, som inspirerade L till den eleganta träkonstruktionen av stortingsrotundans tak. Intressant att lägga märke till är L:s djärvhet o "förfunktionalistiska" framsynthet när det gällde nya metoder på det tekniska o funktionella planet. Han var en mycket självständig konstnär, som gick sin egen väg o envist följde sina egna idéer.