Carl V G Leijonhufvud

9 Leijonhufvud, Carl Victor Gustafsson, kusinson till L 8, f 21 aug 1822 på Vikmanshyttans bruk, Hedemora landsförs, Kopp, d 8 mars 1900 i Sthlm, Svea art. Föräldrar: överstelöjtn frih Gustaf Alexander L o Johanna Charlotta Christina Angerstein. Officersex vid läroanstalten för linjeofficerare i Sthlm 22 febr 38, sergeant vid Svea art:reg 22 febr 39, officersex vid reg 18 april 39, underlöjtn 10 sept 40, ex vid h art:lärov på Marieberg 22 aug 44, löjtn vid reg 12 juli 45, kavaljer hos prins August 48, hos arvfurstarna 18 okt 52—30 mars 58, tjänstg i lantförsvarsdep:s kommandoexp 54—56, generalstabsofficer 24 maj 55, kapten i reg 20 juni 55, adjutant hos Oscar I 4 juli 58, tjänstg kammarherre hos drottn Josefina 15 april 59, hovmarskalk hos änkedrottn Josefina 26 sept 59—76, major i armén 3 juni 62, stabschef vid livgardesbrigaden 3 juni 62—31 dec 64, fullm vid krigsbefälets sammanträde 65, led av dr för arméns pensionskassa 6 maj 65—74, deltog i riksdagen 65—66, major vid reg 7 aug 66, överstelöjtn i armén 9 okt 66, chef för lantförsvarsdep:s kommandoexp 11 okt 66—11 maj 72, överste i armén 15 sept 68, stadsfullm i Sthlm 68—72, v ordf i dir över Sthlms hospital för sinnessjuka juli 70—75, tf led av krigsundervisn:kommissionen dec 71—sept 74, överste i reg 29 dec 71, överste för Svea art:reg 27 mars 72, led av komm:er ang ny härordn okt 73—april 74, o okt 74—mars 75, generalmajor i armén o generalfälttygmästare o chef för artilleriet 14 aug 74 (tf 18 febr 73), led av komm ang Karlsborgs fästn mars—maj 76, ordf i komm ang anskaffn av artillerimateriel sept 76—febr 77, i stiftelsen Konung Oscar I:s minne febr 77—maj 97, led av komm för utredande av frågor rör försvaret av inloppen till Sthlms m fl hamnar april 78—jan 80, förordn att jämte övriga generaler avge yttr över försl till ny härordn 19 okt 82, deltog i krigsbefälets sammanträde 8 okt—23 nov 83, generallöjtn i armén 14 jan 87, led av komm för granskn av inskriptioner på fanor o standar mars 88—april 92, led av arméns fullm 8 okt—1 nov 88, avsked med tillstånd att kvarstå som generallöjtn i generalitetets reserv 12 sept 90, led av dir för kungens militärhospitals- o medaljfonder sept 90—98, av komm ang granskning av förslaget till ny härordn nov 90—mars 91, avsked ur generalitetets reserv 7 okt 98. — LKrVA 68, serafimerriddare 92.

G 29 maj 60 i Sthlm, Svea art, m sin kusin frih Eleonora Carolina Sofia Leijonhufvud, f 29 febr 28 i Alfta, Gävl, d 29 april 19 i Sthlm, Svea art, dtr till översten frih Carl Greger L o Eleonora Ulrika Silfverstolpe.

Carl L började redan som pojke vid Svea artilleriregemente, där han avancerade till chef. I övrigt utbildades han vid J A Hazelius bekanta linjeofficersskola o artilleriläroverket på Marieberg. Som stabschef vid livgardesbrigaden o som chef för kommandoexpeditionen efterträdde han värdigt de framstående generalstabsofficerarna Erik af Klint o Sven Lagerberg. Kommandoexpeditionen utvecklades under hans chefstid — initiativet kom dock från andra håll — till en generalstabens huvudstation med stark ökning av antalet ditkommenderade officerare.

L:s långa tid som artilleriets högste chef markerade en stark utveckling av truppslaget, betingad främst av erfarenheterna från fransk-tyska kriget 1870—71. Genom införande av reffelsystemet för artilleripjäsema ökades skottvidden o genom att ersätta framladdning med bakladdning förbättrades eldhastigheten. Omläggningen krävde ett mycket omfattande arbete med hänsyn inte blott till pjäserna utan även till deras tillbehör av fordon o persedlar. Fältbatteriernas antal ökades vid varje regemente, Vaxholms artillerikår kom till stånd 88 o artilleriutbildningen systematiserades. En för fältartilleriet gemensam skjutskola med moderna anläggningar inrättades på Marma o en fästningsartilleriskjutskola förlades till Vaxholm. Förbandens skjutfält förbättrades. Artilleri- o ingeniörhögskolan bröts 78 ut ur krigshögskolan o placerades 84 i Artillerigården i Sthlm. En lång rad instruktioner, reglementen, utrustningsplaner o läro- o handböcker gav stadga åt utbildningen o tjänsten vid artilleriet. En ny avdelning av ammunitionsfabriken anlades i Karlsborg, o Åkers krutbruk inköptes av staten. L tog 77 initiativet till artillerimuseet, som är ursprunget till armémuseum. Trots L:s outtröttliga energi måste flera andra förslag till förbättringar inom artilleriet ställas på framtiden i brist på anslag.

L var tillika hovman. Han rönte stor uppskattning för den förnäma prägel han med sin goda smak o arrangeringsförmåga som hovmarskalk gav åt änkedrottning Josefinas hov. Som för många utpräglade arbetsmänniskor blev pensioneringen 90 för L den markerade slutpunkten i ett ovanligt verksamt liv. Han avböjde konsekvent anbud om nya uppgifter, bl a att bli riksmarskalk 94 efter Gillis Bildt.

L var inte utrustad med någon ovanlig intelligens men hade ett starkt sinne för det praktiskt genomförbara o ett beslutsamt handlag. Han passade inte i rådplägande församlingar, i vilka han ogärna yttrade sig. Till utseendet en grandseigneur ägde han sällsporda chefsegenskaper. Han var lågmäld o reserverad o visade personlig vänlighet om omtanke mot sin omgivning.