Samuel Abraham Leijonhuvud

8 Leijonhufvud, Samuel Abraham, f 8 nov 1785 i Kristianstads gamisonsförs, d 27 nov 1843 i Sthlm, Ad Fredr. Föräldrar: överstelöjtn frih Abraham L o Sara Christina Löfvenskjöld. Inskr vid LU 9 okt 00, hovrättsex 18 maj 03, auskultant i Göta hovrätt 27 okt 03, eo kanslist i justitierevisionen okt 07, hä-radsh:s fullm 7 maj 10, kammarjunkare 5 febr 12, adjung led av Svea hovrätt okt 12, deltog i riksdagarna 12, 15, 28—30 o 40—41 (lagutsk 12—15, förstärkta KU 15, bevilln:utsk 28—30, allm besvärs- o ekonomiutsk 40—41, statsutsk 40—41), lagman i Ångermanlands o Västerbottens lagsaga 7 sept 13—14, i skånska lagsagan 14 juni 14, tf revisionssekr 15, tf landsh i Kronobergs län 30 juni—30 aug 20, hovrättsråd i hovrätten över Skåne o Blekinge 20 mars 21, president i Göta hovrätt 19 okt 26—23 april 36, ordf i komm ang fattigvården i riket utom Sthlm okt 38—juni 39, revisor över stats-, banko- o riksgäldsverken 39.

G 25 febr 30 i Sthlm m stiftsjungfrun Malvina Harriet v Rehausen, f 23 aug 05 i London, d 29 mars 90 i Sthlm, Klara, dtr till ministern frih Gotthard Mauritz Harriet Lovisa Bulkeley.

L växte upp på den lilla smålandsegendomen Yxkullsund, fem mil från Växjö. Den märkligaste händelsen under hans ungdomstid var när fadern våren 1800 anställde den unge lundastudenten Esaias Tegnér som informator för sina två söner. Detta kom att grundlägga en livslång vänskap, som för L var en ständig källa till stolthet o ofta ett värdefullt andligt stöd. Redan hösten 00 fick L o hans bror följa Tegnér till universitetsstaden. För L:s del innebar vistelsen där juridiska studier för prof L Tengwall o adjunkten J Holmbergson. För den juridiska undervisningen har L i sina Minnesanteckningar endast beröm.

Efter hovrättsexamen 03 inträdde L som auskultant i Göta hovrätt o kom därifrån ut på olika uppdrag i landsorten. Han blev 14 lagman i Skåne o 21 hovrättsråd i den skånska hovrätten, sedan han medverkat i de praktiska förberedelserna för denna nya domstols inrättande. Fem år därefter utsågs han till president i Göta hovrätt. Efter tio års väl vitsordad verksamhet på denna viktiga post begärde L emellertid — tydligen överilat — sitt avsked. Orsaken synes ha varit hans missnöje med att ha blivit av justitiestatsministern Mathias Rosenblad desavouerad i en utnämningsfråga i hovrätten, vid vilken han fäste stor principiell vikt. I sina minnesanteckningar ger L uttryck åt sin bitterhet över Rosenblads handläggning av hans ärende. Han hade väntat övertalningsförsök att kvarstå på presidentposten eller en utnämning till annat ämbete; i stället bifölls hans ansökan med stor skyndsamhet. Uppenbart är att L:s avskedstagande kom mycket lägligt för Rosenblad, som därmed fick möjlighet att göra sin kusin E G v Rosén till president i Svea hovrätt efter J Evelius (bd 14, s 698) skandalösa konkurs o avsked, då v Roséns konkurrent L H Gyllenhaal (bd 17) blev L:s efterträdare.

Efter sitt avskedstagande levde L i huvudstaden utan ny tjänst. Vid åtskilliga tillfällen erbjöds han återinträde på höga poster. Det är tydligt att L påverkats av Tegnérs politiska uppfattning o att han delade dennes frisinne o antiryska åsikter (till Tegnér 29 okt 25). Redan 10 hade han blivit medlem av den frisinnade krets i Sthlm, som samlade sig kring L A Mannerheim.

Vid 1812 års riksdag gjorde L sig bemärkt genom ett aktivt motstånd mot den då genomförda ändringen av tryckfrihetslagstiftningen. En större politisk insats kom han dock att göra först genom sitt ordförandeskap 38—39 i den stora fattigvårdskommittén. Där skulle upplysningstidens sekulariserade humanitära idéer bryta sig med såväl den ekonomiska "laisser-faire"-liberalismens negativa inställning som de kyrkliga intressen, vilka ville förbehålla den sociala omvårdnaden åt kyrkan. L satte sig i förbindelse med Tegnér, som i ett brev 38 utförligt redogjorde för sin uppfattning i denna ömtåliga fråga. En samtida promemoria av Tegnér (G Jansson) visar en säregen blandning av hård realism o social medkänsla, där även ett inslag av malthusianism är tydligt. Tegnér kom att yrka på en restriktiv fattigvårdspolitik, något som vid denna tid sammanföll med den dominerande liberala opinionen. Det konservativt patriarkaliska programmet var avsevärt mera positivt till det samhällsstöd, som tidigare förfäktats av upplysningstidens män. L hade emellertid bevarat mycket av denna äldre, starkt humanitära åskådning, o vid utarbetandet av kommitténs betydelsefulla betänkande avgav L en reservation av stort omfång. Hans synpunkter visade sig här i väsentliga hänseenden skilja sig från såväl Tegnérs som från kommittéledamöterna Geijers o Chr I Heurlins. I likhet med Tegnér var han påverkad av Malthus läror men drog inte av dem alldeles samma slutsatser även om han i ett brev till Tegnér sagt sig dela dennes åsikter.

Under 40—41 års riksdag deltog L i det politiska spelet. Han hörde här till de moderat oppositionella (Homwall) men med tydliga förbindelser även till de mera radikala kretsarna kring L J Hierta. Han erbjöds under denna tid att bli justitiestatsminister.

Under sina sista levnadsår nedskrev L sina minnen, som emellertid inte täcker hela hans liv. Med stor omständlighet behandlas vissa avsnitt, ungdomsåren o de politiskt intressanta riksdagsåren 40—41. I dessa minnen framträder en begåvad iakttagare med åtskilliga starkt personliga drag, ytterst kritisk mot vissa av de konservativa ledarna, ofta hypokondrisk.