Carl Peter Lenngren

1 Lenngren, Carl Peter, f 28 maj 1750 i Nyköping, d 16 nov 1827 i Sthlm, Klara. Föräldrar: kh Carl Erik Lo Charlotta Arfvedson. Inskr vid UU 18 febr 62, kanslist i handels-och manufakturdeput vid riksdagen 69—70, kopist i kommerskoll 18 juni 70, kanslist där 15 sept 73, huvudred för Sthlms Posten okt 78—80 o 95—juli 14 o ensam ägare 95, notarie med lön på manufakturfondens stat 15 nov 81 o på ord stat 17 mars 83, sekr i komm ang städernas donationsjordar 86, sekr över stat 28 jan 90, assessor 4 mars 93, led av tullkomm 16 jan 98, kommerseråd över stat 16 nov 99 (lön på stat 17 nov 07) —22 nov 26 (befriad från föredragning 31 maj 08, tjänstl 10—12), led av tulldir 25 febr 00, fullm i tullarrendesocieteten dec 02—13, led av lagkomm från 14 febr 11, av komm ang sv medborgares fordringar hos franska regeringen sept—dec 12, av komm ang skråförfattn:arnes överseende sept 12— maj 16, av tullförfattn:komm dec 12—mars 17. — LVA05.

G 80 i Sthlm (lysn 29 okt i Uppsala, Heliga Trefald) m förf Anna Maria Malmstedt

(L2).

L gick aldrig i någon skola utan undervisades av fadern som fr 1756 var kyrkoherde i Västerljung, Söd, o tycks ha haft anknytning till den riktning av herrnhutismen som förknippas med A G Rutström. Vid 11 års ålder skrevs L in vid Södermanland-Nerikes nation i Uppsala. Troligen handleddes han under de första studieåren i viss utsträckning av sin blivande svärfar docenten M Malmstedt, som var hans fars vän, studiekamrat o trosförvant. Sin långa tjänstemannabana började han som kanslist under riksdagen 69—70 o blev antagen som kopist i kommerskollegium. Han bodde i general Meijerfelts hus vid Hamngatan o blev vän med J H Kellgren, när denne 77 kom till den grevliga familjen som informator.

När boktryckare J C Holmberg 78 startade Sthlms Posten, engagerades Kellgren o L — L:s merit uppges ha varit att han tidigare medarbetat i Dagligt Allehanda — som dåligt betalda men närmast fasta medarbetare. Enl en uppgift var L redan från början huvudredaktör (Lundstedt). 80 blev de två ansvariga för tidningen o manövrerade senare ut Holmberg från all befattning med dess utgivning o tryckning. Tyngden av det dagliga arbetet kom från mitten av 80-talet att företrädesvis ligga på L o efter kompanjonens död 95 blev han Sthlms Postens ägare. Under det för skribenter o tidningsutgivare vanskliga 90-talet styrde han så skickligt sin tidning att han 8 maj 98 av Gustav IV Adolf fick exklusivt privilegium för 30 år på utgivning av Sthlms Posten, dock med hot att förlora det om han inte noggrant höll sig till det slag av artiklar o nyheter som kungen fann önskvärda. Tidningens spridning o opinionsbildande betydelse minskade i samband med den ytterliga försiktighet som blev nödvändig, men den förblev en god affär, eftersom konkurrenterna fram till 09 var få o deras produkter sämre.

Bland medarbetarna under L:s ägartid, som varade till 14, fanns utom hans hustru umgängesvännen medicinalrådet C B Rutström o Kellgrens systerson advokatfiskalen G Lengblom. I vilken utsträckning L, som från 80 främst redigerade inrikesnyheter, medverkat som skribent i tidningen är omtvistat. O Holmberg menar, att "man inte vet hur — och nätt jämnt att C P L skrev", medan S Ek anser, att han i samarbete med hustrun författade kåserier o samhällskritik i Postens tidiga årgångar o K Anér påvisar, att han under 90-talet anmälde litteratur, o har sökt fram tre recensioner som "med nästan hundraprocentig säkerhet" kan tillskrivas L. Han var i de flesta sammanhang angelägen att förbli anonym o har inte strävat efter att gå till eftervärlden. Man vet att han i G Adlersparres Läsning i blandade ämnen författat en artikel Om orsakerna till närvarande tids dyrhet, eftersom den är en i ledigare stil omarbetad, av L avfattad ämbetsskrivelse. Tack vare sin försiktighet råkade L sällan i kollision med tidens godtyckliga o ofta skiftande tryckfrihetsbestämmelser. 78 o 94 tog han ansvaret för inlägg författade av Kellgren, o 08 anade den skarpögde kungen något förgripligt i en för samtid o eftervärld oskyldig tidningsartikel, i vilken det filosoferas över tiden som den ende tröstaren. I de första fallen rann processerna ut i sanden, o i det tredje slapp L undan med avbön o en allvarlig skrapa. Efter statsvälvningen o de nya lagarna fick han som fullmäktig i tullar-rendesocieteten känna av C A Grevesmöhlens arga o äreröriga skriverier o var belåten med de inskränkningar i tryckfriheten som drevs igenom 12.

L var i viss mån radikal i samhällsfrågor o sågs tidvis med misstro av de makthavande. Han sökte förgäves borgmästartjänster i Sigtuna o Arboga o blev förbigången vid befordran inom kommerskollegiet. Kåserier i Sthlms Posten hade ofta udden riktad mot adeln o de rika. 94 stod enligt P J Hjelm tidningens tryckeri bakom en av myndigheterna snabbt beslagtagen översättning av den franska konstitutionen. Under Gustav IV Adolf var L aktsam o blev kommerseråd, men 09 var han enligt Trolle-Wacht-meister en av det demokratiska partiets "kringstrykande missionärer". Som ämbetsman var han på det ekonomiska området ofta konservativ o motsatte sig ändringar av tull- o sjöfartslagstiftning o förordade hård beskattning av allt som kunde bedömas som lyx, men han ville vidga näringsfriheten, skärpa lagarna mot oärliga bankruttörer o minska antalet krogar. Han ansågs som en skicklig ämbetsman o en av landets främsta ekonomer men avböjde ändå 16 ett erbjudande att bli statssekreterare för finansärenden. Han valdes in i VA:s ekonomiska klass o höll 07 ett presidietal som behandlade stadsnäringarnas inflytande på jordbruket men underlät att lämna sitt manuskript till tryckning.

Stödd av läkarintyg, enligt vilket han p g a svag syn borde avhålla sig från läsning o skrivning, sökte L 08 att bli befriad från tjänsten, men måste nöja sig med att slippa föredragningar. Under de följande åren förnyade han vid flera tillfällen sin framställning. Kommerskollegium tillstyrkte men framhöll samtidigt L:s kunnande o oumbärlighet, o regeringen tvang honom kvar i ämbetet till året innan han dog.

Om den unge L vet man att han sjöng bas i Utile dulci, den något äldre L karakteriseras av Kellgren som behärskad, av N v Rosenstein som föga kommunikativ, av F M Franzén som sträv, av I Blom som en hederlig rättfram "träkarl" (v Platen). Till-knäpptheten kan ha varit en reaktion mot den känslosamma herrnhutiska miljö han hade prövat som barn. Från 90, då deras ekonomi blivit god, hade han o hustrun stort umgänge o deras hem vid Beridarbansgatan var känt för sin gästvänlighet. L lämnade efter sig en avsevärd o klokt placerad förmögenhet som ärvdes av hans systerbarn.