Johan Kleen, af

1 af Kleen, Johan (enl fdb Jöns; före adl Kleen), f 31 dec 1800 i N Nöbbelöv, Malm, d 5 maj 1884 i Sthlm, Jak. Föräldrar: kvartermästaren Anders K o Anna Sophia Kallenberg. Inskr vid LU 19 juni 18, ex philol 19 dec 21, ex philos 21 maj 23, disp 11 juni 23, promov 20 juni 23, allt vid LU, underlöjtn vid ingenjörkåren 9 sept 23, tf fortifikationsbefälh i Karlskrona o Karlshamn 28—29, ingenjörsoff:ex 15 april 29, löjtn vid ingenjörkåren 23 jan 30, arbetsbefälh vid Vanas (Karlsborgs fästn) 30—33 o 35, kapten vid ingenjörkåren 21 okt 37, fortifikationsbefälh på Karlsborgs fästn 38, övermekanikus vid Strömsholms kanalbyggnad 46— 60, adjutant hos Oscar I 2 nov 47, major i ingenjörkåren 30 maj 48, ingenjörbefälh för de sv trupperna på Fyn 48, riksbankens o riksgäldskontorets ombud vid Göta kanalverks direktion 22 dec 48, chef för byggnadsarbetena vid uppförandet av NM i Sthlm 25 jan 50—maj 63, överstelöjtn i armén 4 maj 53, led av komm ang Sthlms o Mälardalens befästande 14 febr 56—7 jan 57, överstelöjtn i ingenjörkåren o överste i armén 26 okt 58, adl enl 37 § RF 1 dec 58, generalmajor o chef för ingenjörkåren (sedan fortifikationen) 22 dec 58, led av komm ang huvudstadens befästande nov 64—aug 65, av komm ang krigskollegiets ombildn till en arméförvaltn febr—juli 65, av militärläroverkskommissionen sept 65—juli 66, av komm ang befästn:byggnader vid Karlsborg, Vaxholm o Karlskrona juni—dec 67, generallöjt i armén samt avsked från chefsbefattn vid fortifikationen med tillstånd att kvarstå i armén 4 juli 68, avsked från armén 2 sept 69. — LKrVA 36, LVA 48.

G 5 nov 35 på Kråk, Mölltorp, Skar, m Anna Beata Ehrenborg, f 6 sept 13 i Mariestad, d 4 febr 94 i Sthlm, Ad Fredr, dtr till justitieombudsmannen Casper Isak Mikael E (bd 12) o Anna Fredrika Carlqvist (bd 12).

Kort efter faderns död 1809 lämnade K, som var yngste sonen, hemmet för att studera i Lund. Han avlade en glänsande studentexamen (berömlig i alla ämnen) 18 o blev uppmärksammad för de dynamiska egenskaper som följde honom livet igenom: begåvning, livlighet o ett obändigt lynne, som hans söner o samtid karaktäriserade som härsklystnad. Men samtidigt var han hederlig, arbetsam o med en uppenbar ledarbegåvning. Genom sin intelligens, sina kunskaper o sin charm hade han lätt att vinna inflytelserika mäns förtroende både inom o utom landet. K ansågs i Lund vara en av dem som man förväntade sig en lysande framtid av, o han stöddes med olika stipendier. Han omtalas som en av ledarna för den sk Otterströmska fejden, som lät tala om sig på 20-talet. Den jämfördes med 1793 års studentuppror men var snarare ett flera dagars slagsmål mellan studenter o gesäller i Lund, en town- and gown-fejd. K avslutade sina studier genom disputation över en avhandling av prof i astronomi o fysik Jonas Brag.

Efter magisterpromotionen 23 avreste K omedelbart till Sthlm för att söka inträde som officer på ingenjörkårens fältmätningsbrigad. Detta var förberett sedan flera år av bl a professorerna Esaias Tegnér o J A Engeström. Tegnér var i Sthlm i juli 23 o introducerade då personligen K för chefen för ingenjörkåren. Han blev redan 7 aug föreslagen till underlöjtnants fullmakt av generalmajor B Franc Sparre, som även i fortsättningen uppskattade o stödde honom. "Av en särskild omständighet" utnämndes han dock vid fortifikationsbrigaden i stället för fältmätningsbrigaden, något som han själv ansåg vara lyckligt.

På våren 24 sökte K permission för att på obestämd tid vistas i Skåne. Han saknade det akademiska livet, o efter en sommar hos A G Gyllenkrok på Bjömstorp återupptog han sina studier i Lund i ämnena matematik o astronomi. Han diskuterade med Brag om att få en docentur o återgå till en akademisk karriär men Brag ansåg, att hans utsikter var bättre på den militära banan. K löstes från detta dilemma genom en plötslig order från sin militära chef, som tvang honom att resa huvudstupa till Sthlm o återinträda i militärtjänst. K påstår själv, att han med fog kunde säga, att han "sedan dess varit i ständig o full verksamhet". Han tjänstgjorde först vid befästningsarbetena i Karlskrona o blev sedan arbetschef vid Karlsborgs fästningsanläggning.

33 fick K permission för sin första utländska resa för statens räkning. Han besökte under två år Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Schweiz, Bayern, Österrike, Italien, Sicilien o Malta för att studera befästningsanläggningar men rapporterade också om civila byggnader o sociala o politiska förhållanden. I sin reserapport skildrar han livfullt o entusiastiskt korrigeringsanstalter i Holland, Allgemeine Krankenhaus i Hamburg o sjukhusventilation på Malta. I Antwerpen kunde han i detalj studera den nyss utförda belägringen av citadellet. Efter detta blev han en förkämpe för att en fästning skall ge soldaterna bombskyddade logement med en säkrad vattenförsörjning o ett fungerande avloppssystem. Hans beskrivning av rädda, trötta, törstiga o smutsiga trupper, som kapitulerade p g a outhärdliga sanitära förhållanden, utan att försvarsverken hade intagits, präglas av indignation. Reserapporten kompletteras av illustrationer (62 planscher), som inte står hans beskrivningskonst efter i kvalitet. I utsökta tuschteckningar återges byggnader o deras detaljer. Han inköpte litteratur o planschverk; mellan dessa o reserapportens skisser o det sedermera förverkligade slutvärnet på Karlsborgs fästning finns starka samband.

Genast efter hemkomsten utarbetade K ett nytt förslag till landfronter på Karlsborgs fästning efter de nya fästningsteorier som han studerat framför allt i Bayern. En kommitté granskade förslaget, som sedan stadfästes av Karl XIV Johan. I över 30 år var K verksam vid de stora anläggningsarbetena vid Karlsborgs fästning. Byggnaderna där erinrar nu om en satsning på tekniska kvaliteter, som inte står förebilderna på kontinenten efter.

45 gjorde K en ny studieresa till kontinenten, där han åter fick goda kontakter o insyn i de senaste rönen inom befästnings- o krigskonst. Han togs alltmer i anspråk för civila uppdrag, blev övermekanikus för Strömsholms kanals ombyggnad o var samtidigt statens ombud i direktionen för Göta kanal. Tillsammans med F W Scholander skickades han 47 till Berlin för att övervara en granskning av dennes förslag till ett nationalmuseum, som staten anlitat ledaren av den statliga byggnadsverksamheten där, von Stüler, att göra. Resultatet blev efter många strider, att K om än motvilligt 49 åtog sig att bygga Nationalmuseum efter ritningar av Stüler. Det stormade i alla år kring detta bygge, o K beskylldes bl a för onödigt nit, slöseri o egenmäktighet, innan han efter 13 år kunde överlämna en färdig byggnad.

47 hade K blivit adjutant hos Oscar I, en utmärkelse som han skattade mycket högt. Han skickades följande år med den sv armékåren till Fyn som chef för ingenjörväsendet. 55 var han tjänstgörande adjutant hos konungen under det stora lägret på Ladugårdsgärde. Omedelbart därefter fick han uppdraget att resa till Krim för att studera belägringen av Sevastopol. Där fick han ett storartat mottagande i det franska högkvarteret o fick ta del av planer o journaler o deltaga i intressanta diskussioner vid befälhavarens taffel. De kontakter han härigenom skaffat sig inom det franska geniväsendet fick han nytta av 59, då kronprinsen-regenten skickade honom till Paris för att visa nyuppgjorda planer för Sthlms befästande för sedermera marskalken Niel. Denne föranstaltade, att K personligen fick för kejsaren i Saint-Cloud beskriva de aktuella planerna för Sveriges fasta försvar. K ledde sedan även 64 års kommitté för Sthlms befästande, men inte heller dessa planer förverkligades. Hans ritningar till bl a en storartad fästningsanläggning vid nuv Skanstullsbron finns i KrA. Den enda av K:s reserapporter som är publicerad är hans skildring av belägringen av Gaëta åren 1860—61.

Efter 11 år som chef för ingenjörkåren blev K 68 generallöjtnant i armén. Han köpte nu egendomen Kaggeholm på Ekerö vid Mälaren för att leva ett lugnt lantliv, något som han saknade temperament o vana för. Den kunnighet, noggrannhet o inte minst det tålamod hans ritningar visade att han ägde o övat upp utsträcktes inte till familjelivet. Hans hustru Anna Beata Ehrenborg var talangfull o blev en skicklig miniatyrmålare. Även för henne tycks familjen ha kommit i andra hand; deras fyra söner klagar alla över en olycklig uppväxttid. Efter försäljning av Kaggeholm bodde K under sina sista levnadsår i eget hus på Norrlandsgatan, fortfarande vital o verksam. Han ägnade sig främst åt att sköta sin ekonomi som han skickligt förstått att förbättra under sitt framgångsrika liv.