A Gösta Gyllenkrok

2 Gyllenkrok, Axel Gustaf (Gösta), sonsons son till G 1, f 14 juli 1783 på Björnstorp, Gödelöv (Malm), d 18 maj 1865 i Odarslöv (Malm). Föräldrar: sekundmajoren frih Axel Thure G o grev Christine Charlotte Mörner af Morlanda (bd 8, s 135). Kornett vid livreg till häst 12 april 86, löjtn vid Bohusläns dragonreg 19 nov 88, inskr vid LU 12 okt 91, kadett vid Karlberg 17 okt 95, utex 10 mars 00, transport till N skånska kavallerireg 22 april 99, löjtn vid N skånska kavallerireg 14 april 00, ryttmästare i armén 14 april 02, stabsadjutant hos konung Gustav IV Adolf s d—9 nov 07, kammarherre 2 sept 05, stabsryttmästare vid skånska linjedragonreg s d—31 mars 07, avsked ur krigstjänsten 9 nov 07, deltog i riksdagarna 09—10, hovmarskalk 18, ordf för Malmöhus läns lasarettsdir 28, överstekammarjunkare 28 jan 37. — LFS 22, LVA 30, HedLLA 44, HedLFS 60.

G 2 april 07 i Sthlm (Jak) m frih Magdalena (Malin) Beata Fock, f 11 jan 88 i Sthlm (Klara), d 8 dec 62 i Lund, dtr till förste hovmarskalken frih Per Adolf F o Christina Charlotta Falker.

Gustaf (i familjen kallad Gösta) G växte upp på Björnstorp, det ena av släktens två stora skånska fideikommiss. Efter att ha genomgått krigsskolan på Karlberg gjorde han från 1800 trupptjänst vid Norra skånska kavalleriregementet. Dess chef Bror Cederström var hans styvfar. Till honom stod alla barnen G i utmärkt förhållande och framför allt slöt G innerlig vänskap med styvbrodern G A Bror Cederström, sedermera general och statsråd (brev till denne from 1819 en huvudkälla till G:s biografi). G deltog i krigen i Nordtyskland 1806 och 1807. Sistnämnda år gifte han sig och tog samtidigt avsked ur krigstjänsten. I början av sitt äktenskap bodde han i Sthlm, där han deltog i 1809 års riksdag. Först 1810 flyttade han till Björnstorp och övertog skötseln av fideikommissen, som tillfallit honom efter faderns död 1805.

G:s första insats var av agrar karaktär. Han började med att upphäva hoveriet på sina egendomar och enskiftade stamgodset Svenstorp med dess 40 hela hemman. Nybyggda och välskötta gårdar och vidsträckta åkerfält vittnade snart om de stora förbättringar, som gjorde G till en rik man, i tillfälle att omsätta sina ideella önskningar i verkligheten. Vid Björnstorp anlade han en vacker park, som sträcker sig bort mot Romeleåsen och Romeleklint.

Vid sidan av godsskötseln inriktade G nu sin håg först på naturalhistorien men hade även sinne för vetenskaplig forskning i andra ämnen, liksom för konst. N H Lovén har i biografin över G (i VA:s levnadsteckningar) givit den klassiska bilden av G:s Björnstorp, men den kan ökas med drag från annat håll. Av betydelse blev särskilt hans nära vänskap med farbrodern Johan (Jan) Anders G, som var förmyndare för Bengt F Fries (bd 16). Denne fick i sin tur en akademisk mentor i zoologen J W Zetterstedt. Fries och Zetterstedt blev G:s omhuldade skyddslingar och skaffare till hans naturaliekabinett på Björnstorp. När farbrodern dött 1820, och G förmedlat försäljningen av hans del i Dybecks slott till grosshandlaren och skeppsredaren i Sthlm A B Wallis, fick G även i denne en vän och hjälpare. För Bengt Fries övertog G efter Jan G:s död förmynderskapet. Redan 1817 hade Fries med G:s ekonomiska stöd tillsammans med Zetterstedt besökt Öland.

Björnstorp förvandlades samtidigt till något av zoologisk trädgård och museum. Bandhunden var en varg, på gården promenerade en trana och vita påfåglar, i vestibulen huserade papegojor och en apfamilj. Själva naturaliesamlingarna omfattade konkylier och koraller samt främst fåglar. Den sv ornitologiska samlingen blev nära nog fullständig. Den exotiska, som 1820 tack vare Wallis samt sv generalkonsuln i Rio de Janeiro L Westin fick en tillökning av brasilianska arter, var omfattande. Då G sedan bekostade C E Mellerborgs resa till Java 1826—27 och C J Sundevalls till Bengalen 1827—28, ökades samlingarnas exotiska del ytterligare. G var särskilt intresserad av föremålens förstklassiga skick. Brast något i fåglarnas utseende eller var monteringen ej tillfredsställande, lät han ersätta dem utan att se på kostnaden. På Wallis fartyg var ständigt en besättningsman anställd som skulle samla för G. Tidigt lämnades gåvor till såväl zoologiska institutionen i Lund som riksmuseet i Sthlm. 1845 då G sedan länge flyttat från Björnstorp till Lund, överlämnade han hela sin samling till universitetets zoologiska museum. G donerade även en stipendiefond till universitetet och en lika stor summa till Akademiska föreningen.

Invald våren 1828 som ordförande i lasarettsdirektionen i Lund tog G genast initiativet till stora förbättringar inom sjukvården. Han reste i maj s å till Köpenhamn för att bese sjukhusen där. Lundalasarettets inventarier kasserades och ersattes med nya. Sjukrummens inredning förbättrades, sängplatsernas antal ökades. G utnyttjade här sin aristokratiska bekantskapskrets och fick många andra att lämna bidrag. För sjuka barn ordnade han undervisning. För att minska lasarettets driftkostnader lämnade han från egna gods brödsäden till hälften av gängse pris. Hösten 1828 omtalar han i brev inköp av viktiga ögonoperationsinstrument från Hamburg för lasarettets räkning.

Vid samma tid träffades G av ett förkrossande slag. Hans tre söner hade redan som skolpojkar visat sig svårhanterliga. Andre sonen Carl Gustaf G begick 1828 en stöld från en regementskamrat, måste lämna regementet och stupade efter längre vistelse i Frankrike i karlistupproret i Spanien 1840. Genom sonens beteende 1828 vaknade G:s intresse för brotts- och brottslingsproblemet, särskilt ungdomsbrottsligheten, liksom för de pedagogiska idéerna om uppfostran såsom både förebyggande medel och hjälp till återupprättelse. För sin tilltagande kroppsliga ohälsa sökte G bot under småningom allt fler utrikesresor men studerade härvid också kriminalitetsproblemet och skyddshemsidén i Danmark, Tyskland och Frankrike.

I Hamburg hade prästen J H Wichern 1833 upprättat ett bekant räddningshem för förkomna barn, Rauhes Haus. Under kontakt med Wichern och efter förebild av hans skyddshem började G förverkliga sina idéer. Ett led däri var tydligen flyttningen från Björnstorp till Lund. Nyåret 1836 var han installerad där i sitt nya hus — orientalisten Mathias Norbergs forna gård, den långsträckta, ännu bevarade envåningslänga vid St Södergatan, där G sedan kvarbodde livet ut. Den 1 dec 1838 höll G i Lund ett förberedande sammanträde, dit bl a styvbrodern Cederström, landshövdingen greve F Posse och biskop Vilhelm Faxe kallades. G förenade sig därpå med biskopen i ett 10 dec utfärdat upprop i Skånska posten angående insamling av medel för den institution, som skulle bli Råby räddningsinstitut utanför Lund. Ekonomisk grundval utgjorde dels den jord, som G inköpte, dels ett årligt belopp på 1 200 rdr bko som ett antal personer, bland dem G, utlovade att tillsammans lämna. 1839—40 hoptiggdes med pressens hjälp 16 000 rdr bko till byggnader — ett stort intresse för saken visade sig således genast. C G Brunius ritade gratis byggnaderna, och Karl XIV Johan skänkte murteglet. Den 3 okt 1840 invigdes räddningsanstalten. Till G:s glädje blev Fredrika Bremer intresserad för Råby, och hon tryckte nyåret 1844 ett upprop till Sveriges kvinnor med bön om hjälp. Även den kände prästmannen Achatius Kahl, g m Bengt Fries syster, verkade i tryck för anstalten. G utnyttjade sina förbindelser och fick in flera donationer; den som i elevhemmets hall på minnestavlan registreras som gåva av »en okänd» (70 000 rdr), var från honom själv; han gav under årens lopp betydande summor.

Hemmet i Råby och »gossarnas» fostran där blev G:s stora intresse. Ungdomarna erhöll yrkesutbildning och ägnade sig åt jordbruks- och trädgårdsskötsel samt slöjd, särskilt korgarbeten. Ett gott stöd i sina strävanden hade G i sin hustru som intresserade sig för yttre mission men också för den inre mission, varav räddningsinstituten i Hamburg och Råby var avläggare. Genom en särskild fond till hennes minne möjliggjordes en självständig tilläggsanstalt vid Råby: Friherrinnan Malin Gyllenkroks vårdanstalt för fattiga flickor.

Under de nära tre årtionden G bodde i Lund var han ett markant inslag i akademistadens fysionomi. Hans vetenskapliga och övriga ideella intressen gav honom nära kontakter inom universitetsvärlden. Ehuru han enligt utsago ej var lagd för representation, blev dock hans förmögna och gästfria hem en plats, dit även talrika äldre och yngre akademiker sökte sig. H Reuterdahl uttalar sig i brev till fru Molbech 1838 om G:ska hemmet, där han brukade dricka te och konversera. Han ger visserligen en kritisk släng på tal om G:s begåvning men berömmer eljest de »grundhederliga och välvilliga människorna». Till staden Lund skänkte G 1858 planteringen »från Gröna gatan till vallen», den s k Gyllenkrokska allén eller promenaden. Bredvid denna kända promenadplats anlades på 1900-talet Gyllenkroksgatan. Utom sina fideikommiss i Skåne ägde G 1814—26 Lästa i Blädinge sn, nära hans mödernegård Oby.