Carl Nathanael Klercker, af

1 af Klercker, Carl Nathanael (före adl Klerck), f 1 nov 1734 i Kågeröd, Malm, d 18 april 1817 i Sthlm, Jak. Föräldrar: prosten Petrus Reinhold Klerck o Anna Maria Grund. Inskr vid LU 25 juli 48, volontär vid fortifik 2 sept 51, konduktör där 19 okt 57, adjutant hos Augustin Ehrensvärd 1 april 59, löjtn vid arméns flotta 10 nov 61, kapten där 18 sept 70, vid ett värvat volontärkomp 27 okt 73, major vid arméns flotta 30 juni 75, premiärmajor o överstelöjtn i armén 19 febr 77, befälh över s finska rekognosceringen 15 juni 79, o även över n fördeln 14 dec 80, adl 14 dec 80, överste i armén 6 okt 88, kommendant på Sveaborg 11 jan 91—30 sept 95, generalmajor 2 nov 95, åter kommendant på Sveaborg 4 april 97—4 dec 01, tf generalbefälh i Finland 03—07, general-löjtn 15 maj 05, generalbefälh över armén i Finland 7 sept 08, tf befälh över norra armén 13 mars 09—18 mars 10, frih 29 juni 09, general 29 juni 09, ordf i krigshovrätten 26 maj 10—12. — HedLKrVA 04.

G 10 april 68 i Koskis bruksförs, Åbo o Björneb, m Lovisa Gustava Paqvalin, f 4 juni 48 i Sthlm, Jak, d 11 juni 30 där, ibid, dtr till assessorn Hans Gustaf P o Anna Juliana Beckman.

K gick 1751 in som frivillig vid fortifikationen o deltog i befästningsarbeten i Landskrona samt från 57 i Pommerska kriget, utmärkte sig vid Peenemüfnde, Anklam o Pasewalk o blev överbefälhavaren Augustin Ehrensvärds stabsadjutant 59. K fick 62 som löjtnant i arméns flotta kommendering till Karlskrona för kopiering av kartorna över finska skärgården på lotskontoret vid Amiralitetet. 62—69 organiserade han Finska eskaderns lotskontor på Sveaborg. K tjänstgjorde även tidvis som tygmästare o utrustade 72 som varvskapten de fartyg, som avseglade till Sthlm för att deltaga i revolutionen.

K avancerade nu snabbt, fick okt 73 ett värvat volontärkompani, utnämndes 75 till major vid arméns flotta o deltog från 76 i den då under F J Nordencreutz påbörjade rekognosceringen för uppgörandet av en fullständig militärkarta över Finland. K övertog 80 ledningen efter Nordencreutz o blev 81 chef för det då upprättade Finska rekognosceringsverket. Från 91 ledde han även sjörekognosceringen o pejlingen av finska skärgården. K utförde det krävande o mödosamma arbetet med berömvärd skicklighet o omsorg o skapade härigenom ett för sin tid synnerligen värdefullt militärt kartverk över en stor del av Finlands östra gränstrakter o sydkust. Då rekognosceringsverket 05 förenades med fältmätningsavdelningen, o kartmaterialet flyttades till Sthlm, uttalade Gustav IV Adolf 2 okt s å till K sitt nådiga välbehag över det av honom utförda arbetet.

I det 88 utbrutna kriget uppsattes en särskild rekognosceringsbrigad under K:s befäl. Själv kommenderades han till konungens svit. 1 sept s å uppdrogs åt honom generalkvartermästarposten. Han befordrades till överste i armén för visad utmärkt tapperhet o rådighet under fälttåget. Efter slaget vid Svensksund 89 ombesörjde han energiskt skärgårdsflottans reparation. Förordnad till chef för Sveaborgseskadern hösten s å ledde han under vintern framgångsrikt nybyggnadsarbetet på fästningens varv o satte den i Hfors upplagda skärgårdsflottan i skick. Redan 10 maj 90 kunde flottan överlämnas till konungen i Pellinge skärgård för sommarens operationer. K utnämndes 11 jan 91 till kommendant på Sveaborgs fästning, samtidigt som han bibehöll ledningen över rekognosceringsverket. Han hedrades för sitt nit bl a med att inför skärgårdsflottans officerskår på årsdagen av det andra Svensksundsslaget få nedlägga de från fienden erövrade segertecknen på Ehrensvärds grav. — K var kommendant på Sveaborg 91—95 o 97—01. Han tjänstgjorde som andre kommissarie i gränsdragningen mot Ryssland 99 o vikarierade för general en chef Klingspor under dennes frånvaro 01 o 03, då han ordnade försvaret inför det aktuella krigshotet. K deltog i hemliga beredningens planering av det finska försvaret 04 i Hfors o blev generallöjtnant 05.

Då K som tf överbefälhavare 1 febr 08 på Sveaborg nåddes av meddelandet om ryssarnas omedelbart förestående anfall, vidtog han, ehuru sjuk o ålderstigen, genast energiska försvarsåtgärder utan att invänta instruktioner från Sthlm. S d utfärdade han mobiliseringsorder o beordrade rotarna o rusthållen att sörja för proviantering o fura-gering, tills magasin hunnit anläggas, samt länsränterierna att försträcka medel till krigskommissariatet. Fästningens garnisoner o förråd förstärktes, medan huvuddelen av armén samlades vid gränsen för att där upptaga försvaret. Allt detta lyckades K genomföra inom c:a åtta dagar. Sedan den nära tredubbla ryska övermakten brutit motståndet redan 21 febr, drog K enligt den av honom uppgjorda o av krigsbefälet godkända operationsplanen tillbaka trupperna till Tavastehus, där armén var samlad omkr 29 febr. K avsåg att här upptaga en försvarsstrid med stöd av den föråldrade fästningen. Truppernas tillstånd var på grund av penningbristen redan nu dåligt, men andan skildras som god. 1 mars anlände den av konungen till överbefälhavare utsedde generalen Mauritz Klingspor o övertog befälet. Redan 2 mars beslöt denne efter hållet krigsråd att enligt sin medhavda instruktion omedelbart retirera för att undvika den hotande, av ryssarna redan nästan genomförda omfattningen. K:s vid krigsrådet framförda o av generaladjutanten Löwenhielm o överste H H Gripenberg understödda åsikt, att man borde försvara sig i Tavastehus så länge magasinet räckte, förkastades. Härigenom o genom den snabbt o skickligt genomförda reträtten räddades otvivelaktigt armén från att omedelbart slås ut, vilket den ryska krigsplanen syftade till.

Under de följande krigsoperationerna åtföljde K högkvarteret som rådgivare "i nödens stund" ( J F Aminoff). 29 sept tillträdde han i Lohteå överbefälet på konungens order. De flesta ansåg honom oduglig till denna krävande post på grund av hans höga ålder o oerfarenhet som överbefälhavare. Sedan stilleståndet i Lohteå uppsagts 27 okt, fortsatte reträtten under miserabla förhållanden. 19 nov slöts konventionen i Olkijoki, varigenom armén utrymde Finland. Högkvarteret togs i Torneå o senare i Härnösand, o armén förlades i Umeå, Piteå o Ångermanland. Åtgärder vidtogs redan före årsskiftet för att avlägsna K från överbefälet, o i början av febr ersattes han med den tidigare överbefälhavaren Klingspor. K skötte dock tjänsten tillsvidare, ehuru djupt sårad över att ha skjutits åt sidan. Då stilleståndet utgick 23 mars, befann sig K i Härnösand utan att ha lämnat några instruktioner till gränsposteringen i Torneå. Den retirerade till Kalix o kapitulerade där 25 mars 09 under H H Gripenberg, utan att K eller någon annan högre instans informerats. K synes vid denna tid totalt ha förlorat ledningen över armén. Han ersattes 18 mars med generallöjtnanten F Wrede. K avreste nu till Sthlm, upphöjdes 29 juni till friherre o befordrades till general. K:s främsta insats är rekognosceringen i Finland, upprustandet o nybyggandet av arméns flotta 89—90 samt den snabba o beslutsamma mobiliseringen 08. Någon fältherre var han ej, o tanken att försvara Tavastehus skulle betytt arméns totala undergång.