Philip Krusenstiern, von

1 von Krusenstiern, Philip (före adl Crusius), f 1 maj 1597 i Eisleben, Tyskland, d 10 april 1676 i Reval. Föräldrar: diakonen magister Johannes Crusius o Barbara Kreijer. Jur utr lic i Tyskland, hovråd hos greven av Mansfeld, legat till Wallenstein i Prag 21, i tjänst hos hertig Fredrik av Holstein-Gottorp 22, hertiglig kommissarie i Nord-Dithmarschen, i kejsar Ferdinand II :s tjänst som krigskommissarie i Wilster, Krempe o angränsande marskländer maj 28—29 o legat till Italien 30, Wallensteins legat till hertig Fredrik av Holstein-Gottorp okt 32, hertigens legat till Axel Oxenstierna i Halle jan 33, till drottning Kristina maj 33, till Ryssland nov 33—april 35, till Ryssland o Persien okt 35—aug 39, holsteinsk resident i Reval 4 juni 40, i sv tjänst 44, vid estniska guvernementet o borgrätten i Reval, ingick i Schwarzenhäuptergillet där 1 nov 44, assessor vid borgrätten där 18 dec 48, adl 9 mars 49, stats- o assistensråd vid estniska guvernementet o assessor vid borgrätten i Reval 5 febr 51, kommissarie vid gränsregleringen mellan Ingermanland o Ryssland 24 mars 52—53, kommerciedir i Estland o Ingermanland 53, dessutom borggreve i Narva 20 aug 53, hovråd juni 55, legationsråd vid Karl X Gustavs beskickn till Moskva 30 juni 55, deltog i stilleståndsförhandl:arna mellan Sverige o Ryssland i Vallisaari 58, ståth i Reval 19 dec 59—5 maj 70.

G 1) 23 m Barbara Voigt (Voigten), d 34; 2) 13 maj 39 i Reval m Maria Muller, levde ännu 87, dtr till rådsförvanten Johann M o Margaretha Probsting.

När K 1644 inträdde i sv tjänst, hade han bakom sig en lång o meriterande tjänstgöring hos bl a greven av Mansfeld, kejsar Ferdinand II o hertig Fredrik av Holstein-Gottorp, vars resident i Reval han varit sedan 40. Han tjänstgjorde i början vid Estlands guvernementsförvaltning o borgrätten i Reval. Han adlades 49 med namnet v Kruus, vilket följande år byttes mot v Krusenstiern. 55 deltog han i en beskickning till Moskva, men då kriget mellan Ryssland o Sverige utbröt 56, blev han fängslad av tsaren. Han blev frigiven 58, då fientligheterna upphörde, o deltog i stilleståndsförhandlingarna i Vallisaari. 59 blev han ståthållare i Reval o i denna egenskap också president i borgrätten.

K var ej blott som många andra ämbetsmän en kompetent o plikttrogen administratör. Hans särskilda förtjänster var intimt sammanbundna med den sv regeringens ekonomiska politik, särskilt rörande transitohandeln mellan Ryssland o Västeuropa över Reval, Narva o Nyen. Genom deltagande i hertig Fredriks av Holstein-Gottorp ambassader till Ryssland o Persien 33—39 hade K förvärvat värdefulla kunskaper o erfarenheter, vilka till fullo uppskattades i sv regeringskretsar o även av den 46 till Estlands guvernör utnämnde Erik Oxenstierna. Både Axel Oxenstierna o hans son Erik var övertygade merkantilister o hade stora förhoppningar på den vinstgivande ryska handeln. K blev snart en av Erik Oxenstiernas närmaste medarbetare, särskilt på det handelspolitiska området. Sina åsikter o erfarenheter framlade han i en rad utförliga o idérika promemorior till regeringen. Sådana är kända från 43, 46, 48, 53 o 60.

Utan tvivel bidrog K:s upplysningsarbete till att regeringen o det nya ämbetsverket — kommerskollegiet — där Erik Oxenstierna 52 blev president, fick en betydligt klarare syn än förut på de ryska handelsproblemen. I stället för att, som tidigare, stödja ömsom Revals, ömsom Narvas eller Nyens pretentioner på stapelrätt till den ryska handeln, betraktade man nu de tre städerna med dithörande handelsvägar såsom ett odelat handelsområde. En klar skiljelinje i detta hänseende markeras av två viktiga dokument: 1) tullreglemente o tulltariff för Reval, Narva o Nyen av 31 juli 48 o 2) handelstraktaten mellan staden Reval o sv regeringens representanter av 24 mars 48. Genom det förstnämnda aktstycket sänktes tullarna för den ryska transitohandeln i alla tre hamnarna till 2 % (licenttull 1 % o portorium 1 %), genom det andra avskaffades en rad sedan hansatiden i bruk varande rätt besvärliga begränsningar för främmande, såväl ryska som västeuropeiska, köpmän. Vid genomförandet av dessa ändringar medverkade även några andra sakkunniga, bl a Peter Heltscher (adl Rosenbaum), tullinspektor för Livland, Estland o Ingermanland. Då det snart uppstod behov av en högre auktoritet på platsen, som skulle öva uppsikt över att allting fungerade riktigt o likformigt, utnämndes K till kommerciedirektör för Estland o Ingermanland. Samtidigt blev han borggreve i Narva, vilken stad innehade den centrala rollen i det nyskapade systemet. Ett liknande övervakningsorgan skapades s å även för den livländska handelssektorn.

K ägde även klar blick för andra stadsnäringar. Särskilt förordade han grundandet av manufakturer. Förutsättningar för sådana fanns främst i Narva o i Ingermanland genom överflödet av de till Narva införda ryska råvarorna — hampa, lin, läder, skinn o tjära, det omfattande skogsbeståndet o framför allt Narvaflodens vattenfall. Den såväl av K som andra sakkunniga förda propagandan för inrättandet av manufakturer gav snart också konkreta resultat.

En gren av K:s verksamhet, som ej kan förbigås, är kodifieringen av Estlands rätt. Troligen redan före 48 fick han i uppdrag av de estlandska lantråden att samla o systematisera de i privilegiebrev o andra källor ingående lokala rättsnormerna till en kodex. 11 nov 50 förelades lagförslaget i 6 delar med titeln Des Furstenthumbs Ehsten Ritter- undt LandRecht av lantråden drottning Kristina för bekräftelse. Myndigheterna i Sthlm ansåg emellertid, att manuskriptet först borde revideras o kollationeras mot källorna. Därvid stannade det också. Ehuru någon bekräftelse aldrig officiellt kom till stånd, användes kodexen dock av de lokala domstolarna i Estland (tr först 1821 av J P G v Ewers). I samband med kodifieringen översatte K 48 sv stadslagen o Kristoffers landslag till tyska. Under sin tid som fånge i Moskva skrev han 24 andliga visor, som han själv tonsatte.