Tillbaka

Krusenstjerna, von, släkter

Start

Krusenstjerna, von, släkter

von Krusenstjerna, släkt, härstammande från pastor Johannes Crusius (d 1558) i Rothenburg a d Saale i nuv Sachsen-Anhalt. Dennes son diakonen magister Johannes Crusius (d 1616) i Eisleben var far till assessorn vid borgrätten i Reval Philippus Crusius, som 1649 adlades von Kruus men efter protester från en medlem av släkten Kruus i samband med introduktionen kallade sig Philip von Krusenstiern o slutligen blev ståthållare i Reval (K 1). Hans son Johan Philip v Kruusenstiern (enl uppg f 1659, enl annan uppg 34 år gammal vid sin död) blev 1656 guvernör i den sv kolonin Cabo Corso o överkommissarie på Guldkusten, där han 1658 blev tillfångatagen vid det danska anfallet. Efter frigivningen uppges han ha deltagit i belägringen av Khvn o sjöslaget i Öresund s å. Han begravdes i Helsingör. Hans halvbror kapten Adolph Friedrich v Krusenstiern (1652—87) var far till Ewert Philip v Krusenstierna (1676— 1748), som blev tillfångatagen av ryssarna i striden vid Erastfer 1701 o efter återkomsten ur fångenskapen 1722 fick överstelöjtnants avsked samt blev mannrichter i Estland. Han blev stamfar för en estländsk släktgren, av vilken medlemmar ända till 1919 innehade Haggud i Rappel, som Karl X Gustav 1659 donerat till K 1. Denna släktgren, vars medlemmar brukat namnformerna Krusenstern, Krusenstiern o Krusenstjern, fortlever numera i Polen, Tyskland, Canada o Sverige, dit en linje återflyttade 1929. Bland dess medlemmar har varit flera högre ryska officerare, bl a Ewert Philip v Krusenstiernas sonson Adam Johann v Krusenstern (1770—1846). Han deltog i sjöslagen mot svenskarna vid Hogland 1788 o Öland 1789 o genomförde den första ryska världsomseglingen 1803—06.

Ewert Philip v Krusenstiernas bror överste Adolph Friedrich v Krusenstierna (1679—1713) stupade i striden vid Pälkäne i Finland. Han var far till Mauritz Adolph v Krusenstierna (1707—94), som befordrades till vice amiral 1763, var uppsatt på riksrådsförslag 1765 o 1769 samt blev amiral, amiralitetsråd o kommendant i Karlskrona 1771. Bland dennes söner var Sebastian v Krusenstierna (1760—1836), som deltog i ryska kriget 1788—90 o blev överste vid örlogsflottan 1809, o häradshövdingen i Kinne, Kinnefjärding o Skåning, Skar, Fredrik v Krusenstierna (1763—1804). Deras äldre halvbror Mauritz Salomon v Krusenstierna (1746—1810), som var dotterson till amiralen Gustaf Wilhelm v Gertten (bd 17), gjorde 1764—84 åtta resor till Kina o Ostindien med Ostindiska kompaniets skepp o befordrades 1788 till överste efter att med utmärkelse ha deltagit i slaget vid Hogland. Han bodde på Tunarp i Askeryd (nu Västra Ryd), Ög. I äktenskap med en dotter till konteramiralen Carl Gustaf Grubbe (bd 17) var han farfar till statsrådet o generalpostdirektören Julius Edvard v K (K 4), som var farfar till docenten i botanik vid StU Edvard v K (i 1908). K 4:s bror översten för Hälsinge regemente Wilhelm Ernst v K (1846—1931) var i äktenskap med en dotterdotter till Erik Gustaf Geijer (bd 17) far till kanslirådet Adolf Carl Filip v Krusenstierna (1891—1971) o till författarinnan Agnes Julie Fredrika v K (K 7). En farbror till K 4 o Emst v K var farfar till direktör Johan Gustaf Folke v K (K 6), o en annan farbror till dem var farfar till amiralen Henning Vilhelm Mauritz v Krusenstierna (K 5). En kusin till K 5 var far till informationschefen i Sveriges radio Philip v Krusenstierna (f 1910).

En helsyster till Mauritz Salomon v Krusenstierna var i äktenskap med överste Nils Graméen (d 1785) mor till överstelöjtnanten Mauritz Peter Graméen, som genom adoption 1801 fick namnet v K o slutligen blev konteramiral (K 2). Dennes son viceamiralen Salomon Mauritz v Krusenstierna (K 3) var farfars far till konstnärinnan Lilian Fredrique v K (1924—54).

Mauritz Peter v K:s bror major Fredrik Wilhelm Graméen (1768—1822), som blivit sårad i slaget vid Högland 1788 o genom adoption 1805 fick namnet v K, var farfar till Adolf Vilhelm v K (1851—1926). Adolf v K var sekreterare hos FK 1881—1923 o hos kyrkomötet 1893—1926 samt kansliråd i ED 1893—1918. Hans bror Emil Sebastian v K (1853—1941) tjänstgjorde i Kongoarmén 1883—86, från vilken tid en berättelse av honom publicerats (Möller m fl). Emil v K nedlade som fortifikationsbefälhavare i Boden 1901—08 ett omfattande arbete på byggandet av fästningen där, var chef för arméförvaltningens fortifikationsdepartements fästningsbyggnadsavdelning 1909—11 o blev 1910 överste i fortifikationen. En bunt fullmakter o förordnanden för honom finns i KrA.

 

 

 

Svenskt biografiskt lexikon