Axel Kurck (Korck)

2 Kurck (Korck), Axel, f 1555, d 30 maj 1630 (gravsten i Ulvsby kyrka, Åbo o Björneb). Föräldrar: lagmannen Jöns Knutsson o Ingeborg Tönnesdtr (Tott). Fänrik vid Mårten Boijes finska fana 76, löjtn 80, ryttmästare för finska adelsfanan 23 maj 83, häradsh i Övre Satakunda 4 sept 87—90, 13 o 16—23, i Vemo 7 aug 90—96, ståthållare i Narva 93, av kung Sigismund utn krigsöverste i Finland 20 nov 98, fånge på Gripsholm 00—02, häradsh i Österbotten 03—04, generalöverste 9 dec 04, häradsh i Nedre Satakunda 13—14.

G 1) efter 80 men före 82 m Karin Boije, ringn 6 okt 19 i Åbo domkyrka, dtr till lagmannen Nils B (bd 5) o Brita Kristersdtr (Horn); 2) 23 jan 21 m Kristina Hansdtr, levde ännu 32, dtr till ståthållaren Hans Björnsson (Lepasätten) o Karin Henriksdtr (Horn) o tidigare g m ståthållaren Gödik Fincke (d 17; bd 16).

K gjorde en militär karriär vid den finska adelsfanan, deltog i Johan III:s strider i öster o efterträdde 1593 Arvid Eriksson (Stålarm) som ståthållare i Narva. Till en början har K förhållit sig kritisk o avvaktande till kung Sigismund men kom under händelsernas tryck att ansluta sig till denne o Klas Fleming. Under Klubbekriget fick K, som blivit känd som en rättskaffens man, erbjudande av de upproriska bönderna att bli deras anförare. Han vägrade emellertid o besegrade i stället julen 96 nära Björneborg en av de framryckande bondeskarorna. I sept 98 ledde K en del av det finska krigsfolket i Sthlm, som där avvaktade förstärkning för att komma Sigismund till hjälp i Östergötland.

Efter sin brådstörtade återresa till Polen okt 98 gjorde kungen K till sin överbefälhavare i Finland. Tillsammans med bl a Arvid Eriksson avvisade K i mars 99, under hänvisning till sin trohetsed till kungen, hertig Karls erbjudande om lejd till Sverige. Vid hertigens expedition till Finland besegrades han efter en het strid 29 aug 99 i S:t Mårtens socken. Han räddade sig med resten av hären till Viborg, men vid fästningens övergång i sept s å togs han till fånga o fördes till Sverige med en dödsdom hängande över sig. Han o Arvid Eriksson hölls först fångna i Sthlm o utfördes tillsammans till avrättsplatsen men benådades för att vittna mot riksrådet i Linköping. Inför domstolen där försvarade K sig med att de varit "krigsmän o måste stånda konungens bud". K dömdes i mars 00 på nytt till döden o benådades återigen på avrättsplatsen. Liksom Arvid Eriksson sattes han därefter i fängelse på Gripsholms slott o frigavs sommaren 02 på den finska adelns förbön, varefter båda svor Karl trohet.

K fick redan i okt 02 i uppdrag att delta i stilleståndsförhandlingar med polackerna i Livland o i dec 04 betroddes han med tjänsten som "generalöverste" i Finland. Redan våren 05 råkade han emellertid ut för en ny, men ganska kort period av misstro o onåd från Karls sida. I dec 08 fick han o några andra finska adelsmän i uppdrag att följa Jakob De la Gardie på det ryska krigståget o bistå honom med råd o dåd. Sept 11 beordrades K att föra trupper från Finland till Livland, därefter övervaka finska adelns rusttjänst o se till att de rusttjänstskyldiga inställde sig i krigslägret vid Kalmar. Följande år bad ståthållaren på Åbo Johan De la Gardie i brev till rikskanslern, att K skulle få kvarstanna i Finland som hans rådgivare o slippa fara till den planerade riksdagen i Sthlm, eftersom han var "en ålderstigen o tung man till att färdas".

K var en reslig o kraftfull person, men fängelseåren hade brutit hans hälsa. Han avböjde april 17 att tjänstgöra som kommisserie till Ryssland på grund av sin svaghet. På sin gård Anola i Nakkila sn, Åbo o Björneb, ägnade han sig sedan åt genealogiska forskningar o blev så insatt i den finska adelns släktförhållanden att hans yttrande inhämtades av Åbo hovrätt i arvstvister o andra frågor.