Jakob Henriksson

Jakob Henriksson, d i dansk fångenskap i juni 1567. Föräldrar: Henrik Östensson (Sjundbysläkten) på Kalmusnäs, Kimito, (nu i Angelniemi), Åbo o Björneborgs län, o Alissa Ragvaldsdtr. Tjänare hos biskop Mårten Skytte, småsven vid hovet senast 37, hingstridare där 45, stallmästare där 46—56, häradsh i Hollola hd 51—20 mars 52, på Åland 52—26 mars 56, ryttmästare för sv ryttare i Viborg 27 okt 55, i slottsloven på Viborg 10 sept 58, häradsh i Raseborgs östra hd 58—61, amiral över skeppsflottan på ny-ländska farvatten 21 sept 58, konfirmation på gammalt adelsbrev 22 juni 59, befalln: man på Viborgs slott 25 okt 59 (fullm att ha uppsikt över befästn vid Viborg 13 febr 61), häradsh i Sääksmäki hd 61—67, guber- nator i Finl 14 okt 62—juni 63 o 9 juni—26 juli 64, fältöverste över rytteriet maj 65.

G 16 sept 61 m Kerstin Henriksdtr (Horn), d 97 el 98, dtr till lagmannen Henrik Klasson (H; bd 19) o Elin Arvidsdtr (Stålarm), samt senare omg m Klas Åkesson Tott.

Liksom bl a Klas Kristersson (Horn) tillhörde J de finländska adelsmän som under äldre vasatiden nådde ansvarsfulla ämbeten i kronans tjänst (om hans släkt se Hästesko). Som stallmästare var han under flera år verksam i det egentliga Sverige. Från 1550-talet förlades hans tjänstgöring huvudsakligen till Finland. Han deltog som rytterichef i kriget mot Ryssland 1555—56, dels i Viborg, dels i Nyland och Tavastland. Jämte Henrik Klasson (Horn) och Jöns Västgöte förhandlade han med ryssarna vid ett gränsmöte i okt 1556.

Som befallningsman på Viborg skulle J hålla ett öga på den dåvarande ståthållaren Klas Kristersson, som enligt kung Gustavs mening var alltför liberal mot viborgarnas handel. Erik XIV bröt med faderns politik, och J blev nu i stället ett verksamt redskap för kungens önskan att gynna viborgarnas handelsintressen. Med kraft uppehöll han förbudet mot narvahandeln och följde med uppmärksamhet händelseutvecklingen i Estland. Han visade stort intresse för det omfattande fästningsbygget vid Viborg. I striderna mellan Erik och hertig Johan stödde han obrottsligt kungen.

J kallades 1565 av Erik över till Sverige för uppgifter i kriget mot Danmark. Han deltog i Nils Boijes framgångsrika erövring av Varbergs stad och slott i sept. Den danska armén under sin nye överbefälhavare Daniel Rantzau strävade emellertid efter att återta fästet. Den sv fälthären samlades i okt vid Risa nära Svenljunga under Erik XIV:s ledning. Innan kungen på vanligt sätt lämnade armén, utnämnde han J till överbefälhavare med order att slå den danska hären vid Varberg eller om fienden sökte komma undan angripa honom då han passerade Ätran eller dess tillflöde Högvadsån. J ryckte 14 okt upp från Risa och nådde 20 okt känning med fienden vid Axtorna. Trots avrådanden från flera av sina närmaste underbefälhavare beslöt han att utnyttja sin numerära överlägsenhet och omedelbart gå till anfall. J:s handlingskraft och i många hänseenden goda stridsledning gav emellertid inte den väntade framgången. Det danska rytteriet lyckades besegra det svenska och även fotfolket tvangs att vika. Danskarna utnyttjade emellertid inte sin seger utan Rantzau återvände efter en vecka till Skåne. J drog sig undan till Frölunda. I början av 1566 härjade han på kungens uppdrag i Skåne. Enligt Eriks mening var företaget misslyckat, och han fråntogs sitt befäl. Jämte Charles de Mornay togs han 20 sept s å till fånga vid Gullbergs ängar och var därefter i dansk fångenskap till sin död.

J hade stora jordbesittningar i Finland. Genom att utlösa anförvanter byggde han från 1548 upp Sjundby stora gods i Sjundeå, Nyland, som han dock 1556—58 fick avstå till kronan mot vederlag, och löste efter hand till sig Gerknäs by i Lojo, Nyland. Han skall ha uppfört kyrkan i Saarijärvi, Vasa län, där han hade jord. Han hade också betydande förläningar i Finland.