Bror Johan Jonzon

1 Jonzon, Bror Johan, f 13 juni 1812 i Mariestad, d 7 juli 1877 i Sthlm, Skeppsh. Föräldrar: slussbyggmästaren vid Göta kanal Anders J o Katarina Magnusdtr. Elev vid Linköpings h lärdomsskola 23, vid Göta kanals ritkontor 26, ritare vid Motala verkstad 27, elev vid dess modellverkstad 28, förman vid ritkontoret där 31, verkmästare där 32, vid Nyköpings faktori 34, övermaskinist för postångfartygen 35, övermästare för slagkrutstillverkn o övermaskinist vid flottans station i Sthlm 20 aug 39, underlöjtn vid flottans mek kår 31 dec 40, ex i ångmaskinlära vid polytekn instit i London 44, löjtn 17 mars 45, överförd till maskinistofficersstaten 30 april 45, led av komm för utarb av förslag till förordn rör passagerarångfartyg 48 o för utarb av förslag till nya författa:ar härom febr 62—april 63, av Sthlms flottstations reglementskomm 51—68, kapten 29 dec 53, led av komm för prövn med kanonångslupen Svensksund 26 april 58, av komm ang upplåtelse av Skeppsholmen till Sthlms stad april 63—febr 64, överförd till allm indragn:staten 31 dec 67, ur aktiv tjänst 1 maj 68, major i flottans mek kår 20 maj 68. — LKrVA 51.

G 5 jan 56 i Sthlm, Skeppsh, m Emma Fredrica Sophia Dandanell, f 14 juli 31 där, Nik, d 23 mars 05 där, Skeppsh, dtr till portföljfabrikören Johan Fredrik D o Brita Lindblad.

J fick utbilda sina mekaniska anlag under Daniel Frasers ledning och utförde vid blott 23 års ålder i Karlskrona en ångvagnsmodell av en konstruktion liknande de lokomotiv som ungefär samtidigt utvecklades av de stora banbrytarna utomlands. Maskineriet försågs med säkerhetsventil, slidreglering, excenterskiva och, inne i pannan, ett flertal tuber. Den märkliga modellen förblev obeaktad intill dess den 1931 skänktes till Järnvägsmuseum av J:s döttrar.

Framhållande J:s teoretiska och praktiska kunskaper om ångmaskinen, hans kännedom om skeppsbyggen, hans skicklighet i engelska och hans personliga bekantskap från ungdomen med John Ericsson föreslog amiral J H Kreüger 1843 att J skulle få regeringens uppdrag att i Amerika studera Ericssons propeller och därmed förbundna tekniska problem. Förslaget bifölls och han anträdde resan s å. Ericsson mottog och informerade J på det mest förekommande och oegennyttiga sätt. Han lär även ha sökt behålla honom som medarbetare. J fortsatte dock sin studieresa i Amerika, England och Frankrike. Efter hemkomsten 1844 avgav han en sakrik reseberättelse med ett 20-tal ritningar och innehållande även egna synpunkter på propellerns konstruktion m m. Trots konservativt motstånd lyckades J med seg energi vinna Oscar I för att låta bygga ett krigsfartyg med propeller. En i reseberättelsen given beskrivning på Ericssons maskineri för amerikanska fregatten Princeton skulle enligt J:s förslag tjäna till efterrättelse med vissa av honom själv anvisade modifikationer. Med ångkorvetten Gefle fick så Sverige 1848 ett propellerörlogsfartyg före alla andra europeiska länder utom England och Frankrike. Förtjänsten härav tillkommer främst J. Genom upprepade studieresor i olika länder ända in på 1870-talet tillförde han vårt försvar och kommunikationsväsen värdefulla erfarenheter om den tekniska utvecklingen på vitt skilda områden. Hans rapporter vittnar om vaken iakttagelse och framsynthet.

1846 avgav J tillsammans med C B Lilliehöök ett förslag till lärokurs för ångfartygsbefälhavare om ångmaskiner och deras användande m m. 1849 utkom av de båda författarna Kort afhandling om ångmachiner och ångfartyg, som i senare oftast omarbetade upplagor utgavs av J ensam (7:e uppl postumt 1884). Den påbjöds som lärobok såväl för flottans blivande officerare som i navigationsskolorna och blev livligt efterfrågad. Såsom examensförrättare vid navigationsskolorna tog J 1854 initiativ till åtgärder för att underlätta tillströmningen till maskinbefälsbanan. 1855—76 var J lärare i ångmaskinlära vid Sthlms navigationsskola. Under decennier var J inspektör och besiktningsman för flertalet av de på Sthlm trafikerande ångfartygens maskinerier och hade även överinseende över postångfartygen. Postångfartyget Postiljonen byggdes 1870 efter J:s ritningar.

I det segslitna ärendet om utflyttning av Sthlms flottstation gjorde J en beaktansvärd insats. Tillsammans med C Adelsköld (jfr bd 1, s 82) utarbetade han inom 1863 års Skeppsholmskommitté förslag till nytt fullständigt etablissemang för flottan vid Hustegafjärden samt en storstilad plan för vidgning av Sthlms saltsjöhamn och reglering av Mälaren genom damm- och slussbyggnader inne vid Essingeöarna. Adelsköld, vilken betecknar J som "en av flottans dåvarande skickligaste såväl sjö- som maskiningeniörsofficerare", skildrar J:s lugna, oböjliga seghet och slutliga framgång i kommittéarbetet. — J, som var ekonomiskt välbeställd, hyste stort intresse för jakt och friluftsliv. "I hans fasta karaktär fanns icke rum för egennytta, fåfänga eller förställning" säger KrVA:s minnestalare, som också prisar J:s noggrannhet i tjänsten, rättrådighet och hjälpsamhet.