Daniel T Hjort

Hjort, Daniel Theodori eller Tordsson, adl Hjortvipa, f omkr 1575 i Värend, d 28 maj 1615 i Sthlm. Stud o poeta laureatus Caesareus före 97, inskr vid univ i Leipzig 98, mag före juni 01, anställd i kansliet, ofta sänd i uppdrag till lappmarkerna, sändebud till Moskva 19 juni 06, adl senast 08, sekr hos hertig Karl Filip 13.

G trol i slutet av 08 m Kerstin Jonsdtr (Torskenstierna), d omkr 66, dtr till löjtn Jon Andersson o Ingrid Månsdtr (Roos af Hjelmsäter) samt omg m korpralen Erik Hansson.

H torde före sitt första omnämnande ha besökt Prag eller Wien, där han förvärvat epitetet poëta laureatus Caesareus. Efter att en tid ha uppehållit sig hos Klas Fleming, befann han sig hösten 1597 på Åbo slott, som belägrades av hertig Karl. Han skall där ha uppviglat besättningen, så att slottet måste uppges. Då hertigen återkom till Sverige, uppvaktades han av H med en hyllningsskrift. Hösten 1598 fick han ett stipendium av hertigen för studier vid Leipzigs universitet, där han blev magister.

Efter återkomsten till Sverige i juni 1601 vann H inträde i hertigens kansli. Lärd, med goda kunskaper i språk och matematik, var han av hertigen påtänkt som professor vid en planerad högskola i Strängnäs. Tydligen i hertigens följe kom H senhösten 1601 till Åbo. Där fick han jämte H v Birckholtz (bd 4) och Sigfridus Forsius (bd 17) i uppdrag att bege sig till lappmarkerna för att rannsaka om råmärkena mellan Sverige och Norge.

De insamlade uppgifterna utnyttjades vid det dansk-sv gränsmötet i Flabäck i febr-april 1603, där H också var med. Mötets för de sv intressena i norr gynnsamma förlopp manade till åtgärder. 2 och 3 dec 1603 instruerades H och I Behm (bd 3) att bege sig till Finnmarkskusten och uppta skatt av lapparna från Titisfjord till Varanger, att utse kyrkplatser och tillsätta präster. Skatteupptagningen skedde till hertig Karls belåtenhet. I juni förordnades de hålla jordrevning från Torneå till Gästrikland, och H fick i uppdrag att förlägga handeln i Torneå till närheten av kyrkan. I aug beordrades de att driva på det nya slottsbygget vid Uleå och att beskatta nybyggarna vid älven. I början av 1605 fick H nya order om slottsbygget och om den nya staden, som skulle anläggas där. I mitten av året var han i södra Finland tillsammans med de kommissarier som skulle förhandla med ryssarna.

I slutet av 1605 sändes H åter norrut, denna gång utan jämbördiga följeslagare. Han utsåg kyrkplatser i Lycksele, Arvidsjaur, Jockmock och Enontekis och ordnade den prästerliga tjänstgöringen där. "Så gott som med trug" förde H med sig nio lappgossar, som skulle beredas undervisning. Detta försök att befordra den andliga utvecklingen bland lapparna slog emellertid slint. Då det kyrkliga livet ordnades kring nya kyrkplatser, koncentrerades skatteupptagningen och handeln dit. H höll också landsting från Torneå ned till Gästrikland.

Snart efter det H redovisat sina uppdrag i lappmarken, sändes hans österut. I Moskva hade Vasilij Sjujskij tagit makten, sedan den s k falske Dmitri dräpts, och H fick 19 juni 1606 order att resa till den nye härskaren. Någon fördel vanns ej av besöket. H kvarhölls någon tid i Moskva, och på återfärden överfölls han och misshandlades. I slutet av okt var han tillbaka i Viborg.

I dec befalldes H att företa en ny expedition till Västerhavet. Man skulle rycka fram med en väpnad styrka på 100 man, sätta i gång skepps- och blockhusbygge och samverka med B Bäck (bd 7), som skulle anfalla Kolahus, samtidigt som man med lock eller pock skulle sätta sig i besittning av Petsamo kloster. De militära planerna mot ryssarna kom dock inte att genomföras.

I mars 1607 var H i Uppsala, där han fungerade som härold vid Karls kröning och med anledning därav författade ett lovkväde. Tre veckor senare stod han anklagad för förrädiskt tal men friades av rätten och njöt alltjämt Karls gunst. Troligen har han nu adlats. Då konungen i sept 1608 rekommenderade honom till ett adligt gifte, kallas han Hjortvipa. Namnet torde han ha fått vid nobiliseringen.

Både i dec 1609 och i juli 1610 sändes H till Finnmarkskusten, där läget blivit skärpt. Vid det förra tillfället klandrade han i en skarp skrivelse ståthållaren på Vardöhus för att ett sv blockhus förstörts, vid det senare lyckades han att uppbära skatt av sjölapparna. H:s engagemang i norr syntes få en fastare form, då han sommaren 1610 gjordes till kommissarie i Norrlanden och Lappmarkerna med inspektion över fogdarna. Därav blev dock intet, då det danska kriget 1611 satte stopp för den sv penetrationen vid Västerhavet.

Det har sagts, att H "på verkligt allvar underlagt de lapska utmarkerna rikets organisatoriska verksamhet i så andlig som världslig måtto". Under sina färder hade han även gjort iakttagelser, som Anders Bure kunde utnyttja för den första sv kartan över Lappland.

Karl IX:s död berörde H djupt. I en gravskrift gav han uttryck åt sin höga uppskattning av den döde. För H innebar regeringsskiftet 1611, att han nu måste hålla sig till änkedrottningen. 1613 följde han hertig Karl Filip som sekreterare till Viborg. Efter det denne följande år återvänt till Sverige, bosatte sig H på hustruns gods Hallsta (nu Hallstaberg, Björksta, Vm). I en skrivelse hösten 1614 anhåller han om drottningens intercession för att erhålla en professur i grekiska och hebreiska och för att återfå indragna förläningar. I maj 1615 begav han sig till Sthlm för att bevista prinsessan Katarinas giftermål med Johan Kasimir. Där blev han i berusat tillstånd ihjälstucken av en knekthövitsman efter ett kalas hos sin vän Forsius.

Utgående från uppgifter hos Anders Fryxell om Daniel Hjort på Åbo slott 1597 har J J Wecksell skrivit sorgespelet Daniel Hjort, där H göres till en österbottnisk bondson.