Elfstrand, släkt

Elfstrand, släkt, härstammar från hemmansägaren Nils Danielsson i Västanå i Älvkarleby sn (Upps.), som levde 1680 och bl. a. hade sonen Daniel Nilsson (f. omkr. 1668, d. 1735). Denne utarmades genom ryssarnas härjningar 1719, då Västanå by i grund förstördes. Av hans tre söner kvarstannade därför blott den äldste, Nils Danielsson (f. 1694, d. efter 1736), stamfader för släkten Elfbrink (se ovan s. 271). Efter Älvkarleby upptogs ett annat släktnamn av Daniel Nilssons två yngre söner Daniel Danielsson Elfstrand (f. 1705, d. 1780) och Petter Danielsson Elfstrand (f. 1708, d. 1782), vilka flyttade till Gävle och bröto sig en bana som handelsmän. Den sistnämnde blev borgare 1741, grosshandlare i Gävle, led. av handelssocieteten, av borgerskapets 24 äldste samt rådman. Hans äldste son, grosshandlaren Pehr E. P:son (f. 1746, d. 1814), var föga framgångsrik som köpman men mycket kommunalt anlitad, bl. a. rådman samt 1809–14 ordf. i handelssocieteten. Pehr E:s broder landssekreteraren i Karlstad Johan Fredrik E. (f. 1761, d. 1826) hade en son, som slöt denna yngre släktgren 1852.

Den äldre, fortlevande släktgrenens stamfar, ovannämnde Daniel E. D:son (d. 1780), såsom han skrev sig, fick burskap som handlande i Gävle 1738. Hans firma blev ursprunget till handelshuset Dan. Elfstrand & Co. men var icke från början förknippad med rederirörelse. Den exakta tidpunkten för firmanamnets uppkomst är ej känd, men det var i bruk under senare delen av 1700-talet. Daniel E. blev led. av handelssocieteten i Gävle, en av borgerskapets 24 äldste, bisittare i kämnärsrätten samt rådman 1758. Hans äldste son kyrkoherden i Skog (Gävleb.), kontraktsprosten Petter E. (f. 1742, d. 1806), efterlämnade ej söner. Daniel E.s yngre son, Daniel E. (f. 1748, d. 1815), grosshandlare och skeppsredare i Gävle, från 1811 titulärt kommerseråd, drev upp firmans rörelse väsentligt. Han var även rådman, kommunalt verksam och led. av riksdagens borgarstånd 1800 och 1809. Äldste son till denne i hans 1:a gifte med Catharina (Carin) Lidman var grosshandlaren i Hull Daniel E. (f. 1777, d. 1858), som mot sin vilja tvingades in på affärsbanan. Han nödgades göra konkurs och återvände med sin engelska maka till Gävle, där han ägnade sig åt studier och forskningar. Detta synnerligen originella och i Gävle mycket populära par kallades i staden allmänt »engelska Elfstrands». Kommerserådet D. E:s yngre son, grosshandlaren, skeppsredaren och skeppsbyggmästaren Pehr E. (f. 1783, d. 1845; E. 1) fortsatte Gävletraditionerna. Ännu en bror till dessa Daniel och Pehr E. var godsägaren i Västmanland Fredrik E. (f. 1786, d. 1845), fader till den originelle Daniel E. (f. 1817, d. 1900), tjänsteman på släktfirmans kontor. Denne försvann då och då på långfärder, rörande vilka det först småningom sipprade ut, att han bevittnat februarirevolutionen i Paris 1848 och statskuppen där 1851 samt åskådat Garibaldis intåg i Neapel 1860. Om kommerserådets dotter i första giftet Ulrika (Ulla) E., g. m. fränden Olof Elfbrink, se ovan s. 272. I sitt andra äktenskap, med Catharina (Carin) Jäderlund, hade kommerserådet Daniel E. dottern Maria (Marie) Catharina E. (f. 1795, d. 1851), g. m. grosshandlaren i Gävle Anders Göransson (f. 1789, d. 1850), kompanjon i släktfirman E.; deras son var Sandvikens grundläggare Göran Fredrik Göransson. Helbror till Marie E. var grosshandlaren och skeppsredaren i Gävle Gustaf Adolf E. (f. 1801, d. 1871), som hade egen firma och tillika var bankdirektör och storbritannisk vice konsul.

Den nu levande släktgrenen härstammar från (E. 1), vars son grosshandlaren och skeppsredaren i Gävle Daniel E. P:son (f. 1815, d. 1856) var firmans chef från 1850, en framstående, försiktig affärsman, kommunalt verksam. Liksom sin fader var han synnerligen hjälpsam i det tysta och personligen mycket tillbakadragen. Bror till denne Daniel var skeppsbyggaren Per E. (f. 1822, d. 1862), mästare till flera av den tidens främsta gävleseglare. Kort efter seklets mitt, således blott några få år efter Pehr E. D:sons bortgång, började den ekonomiska utvecklingen ta en riktning, som alldeles förändrade förutsättningarna för släktfirmans verksamhet. Byggandet av järnvägar innebar ett svårt avbräck, emedan det ju gick vida fortare att transportera varor med järnväg till Göteborg än att segla genom Öresund med dem. De nya ångfartygen hade behov av isfria hamnar för att kunna utnyttja tonnaget året om och sökte sig därför söderut. Något senare slog byggandet av järnfartyg igenom, men järnplåten påverkades av temperaturförhållandena, och skeppsbyggeriet började därför småningom gå tillbaka i Gävle men blomstra upp längre söderut. En omorganisation blev önskvärd, och planer på en sådan förelågo också men hade ej hunnit slutföras, då firman indrogs i 1857 års stora ekonomiska kris och nödgades nedlägga sin rörelse. Inflytelserika krafter voro emellertid i verksamhet för att återupprätta den under andra former. Den ledande vid detta arbete var främst den nämnde G. F. Göransson, från 1856 högste chef för firman. Det lyckades efter en tids administration att få konkursen förklarad upphävd 1861 mot att de båda dåvarande kompanjonerna och kusinerna, Göransson och den förut nämnde Per E., personligen övertogo ansvaret för alla skulder. Ett år därefter var omorganisationen klar, och Högbo stål & jernverks aktiebolag började sin verksamhet. I början förekom det gamla firmanamnet jämsides med det nya, men det upphörde alldeles efter Per E:s förtidiga död 1862.

Bröder till Daniel E. P:son (d. 1856) och Per E. (d. 1862) voro godsägaren på Holmsund (till 1872) (Gävleb.) Gustaf E. (f. 1824, d. 1883) och godsägaren på Krägga (övergrans sn, Upps.) Wilhelm E. (f. 1826, d. 1899). Den sistnämndes son språkpedagogen och läroboksförfattaren Daniel E. (f. 1858, d. 1945; E. 2) var fader till bibliotekarien vid K. biblioteket, fil. lic. Percy Ivar E. (f. 1891, d. 1983), som skrivit historiska studier rörande särskilt Gävle och Gävlesläkter samt sedan 1930 redigerar den i Historisk tidskrift årligen ingående »Svensk historisk bibliografi».